Visar inlägg med etikett Stina Wirsén. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stina Wirsén. Visa alla inlägg

fredag 21 september 2012

Liten Skär och dumskallarnas sammansvärjning

Jag satt idag och intog frukost på McDonald's (de har påfallande gott bryggkaffe jämfört med de flesta kaffekedjorna) och läste Sydsvenskan och Skånskan (som erhåller gratis på stället). LITEN SKÄR OCH ALLA SMÅ BROKIGA (vilken jag recenserar HÄR), som har biopremiär idag, får bra kritik av Annika Gustafsson och Roland Klinteberg. Inte oväntat. Och de passar på att undra över den bisarra debatt som uppstått kring filmen och dess figur Lilla Hjärtat. I båda tidningarna intervjuas idag en representant för Kino, som valt att inte visa filmen. Och i Sydsvenskan finns idag ännu ett debattinlägg i frågan.
Jag kom genast att tänka på en liten grej jag skrev på Facebook igår. Kloka saker sades i kommentarerna till inlägget. Jag återger därför min statusuppdatering samt valda kommentarer. Fredrik Strömberg är Seriefrämjandets head honcho, Magnus Knutsson är serieförfattaren som bland annat skapat Ratte.

Ja, jösses. Vart är världen på väg. 
Läser i dagens Sydsvenskan att Kino i Lund stoppar den animerade barnfilmen "Liten Skär och alla små Brokiga", eftersom de tycker att figuren Lilla Hjärtat är en rasistisk stereotyp - det har ju debatter
ats en hel del om detta under veckan som gått.
Ett par sidor senare intervjuas Jocke Pirinen om sina nya bok med pärlplattefigurer. En av figurerna heter "Glad kinesisk affärsman" och ser ut så här: (Jag har klistrat in bilden här intill)
Jag hoppas verkligen att ingen på Kino får syn på den boken!
Här är texten om Kino:
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/biograf-stoppar-wirsen-film/
Och här är texten om Pirinen:
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/pirinen-parlar-poesi-i-plast/


Fredrik Strömberg Bra observation där. Får en att fundera över vad som skiljer dessa båda fenomen. Är det genre och målgruppens ålder, är det upphovsmannens/-kvinnans status i samhället, är det formen för publicering (film vs. bok) eller är det skillnad på hur känsliga vi är för nidbilder av olika folkgrupper. Jag tar och sparar detta nummer av SDS, det känns som ett givet diskussionsunderlag.

Pidde Andersson Förvisso är Wirsén en nya bekanskap för mig (sedan Var är Vem? förra året), men jag upplever det som att hon har samma status inom barnkulturen som Jocke har på vuxensidan. Och Liten Skär var visst ursprungligen böcker. Tydligen reagerade ingen på Lilla Hjärtat då - eller?

Fredrik Strömberg Jo, Wirsen är en av våra mest hyllade barnboksskapare och jag har, som förälder läst hennes böcker med stor glädje i ett antal år. Kvarstår alltså formen, bok vs. film...

Magnus Knutsson Det är nog en riktig observation. I flera omgångar, första gången redan 1912, har filmens skadliga effekter på ungdomen diskuterats. Litteratur bra - film (serier, tv, datorspel, d v s bildmedier) dåligt.



tisdag 18 september 2012

Bio: Liten Skär och alla små Brokiga

Bilder copyright (c) Folkets Bio

Förra året recenserade jag VEM ÄR VAR?, en så kallad Knattefilm som bygger på böcker av Stina Wirsén. Jag kände att jag inte kunde bedöma den, än mindre betygsätta den, eftersom den vänder sig till väldigt små barn; till tre-fyraåringar. Jag tyckte mest att det var lite menlöst och halvtrist - men det lär gå hem hos småttingarna.

Nu är Wirsén tillbaka med en nya Knattefilm, återigen bygger filmen på hennes böcker, men den här gången har hon regisserat själv. Och den här gången tänker jag faktiskt sätta ett betyg - för det här är skitroligt! Jag och en kompis; en före detta rockstjärna i Nasty Idols, såg filmen på en lunchvisning under Malmö Filmdagar; den varar bara 35 minuter, och en massa dagisbarn i rätt ålder hade bjudits in. Dessa ungar satt längst fram och vi; två medelålders män, satt alldeles bakom. Frågan är om inte jag och min kompis skrattade mer än ungarna! "Tänk att se det här när man är full eller pårökt, det måste vara fantastiskt!".

Stellan Skarsgård agerar berättarröst och det börjar med hur vi ser hur de fem små figurerna i olika kulörter ritas på filmduken. De ser ut som kaniner, som en katt, en är en mask, och så har vi den kontroversiella Lilla Hjärtat, som är svart. Filmen består av en rad korta episoder i vilka det egentligen inte händer speciellt mycket. De bråkar om en strumpa. De äter för mycket godis. Ibland blir det direkt bisarrt - och det är då jag och min polare skriker av skratt. När det regnar kommer plötsligt en figur som heter Bosse (bara det att han heter Bosse är ju kul) in från sidan och kissar. När en figur spyr kommer en annan och trampar i spyan. De skadar sig så att brodet sprutar. De lagar soppa i en stor gryta som det hamnar en kanin i - kaninkokning är ju aldrig fel. Mycket av det här är rätt konstigt - men det verkade gå hem hos de små glyttarna. Och det var väl därför jag tyckte det var ohemult kul.
Men nu har ju LITEN SKÄR OCH ALLA SMÅ BROKIGA oväntat hamnat i blåsväder; debatten som rasar hotar att överskugga filmen. Det är synd - och det är en fullkomligt idiotisk debatt. Filmen - och böckerna - utmålas plötsligt som Sveriges svar på "Tintin i Kongo" och liknande. Tack vare figuren Lilla Hjärtat. Hon är kolsvart, har stora läppar och något slags rastaflätor. Det har fått folk med foträta glasögon att sparka bakut och skrika "rasism". De har till och med lyckts få filmaffischen indragen och ändrad - man har plockat bort Lilla Hjärtat från affischen.

Detta är självfallet fullkomligt barockt. Svenskar vill gärna att svenska barnböcker ska skildra Sverige av idag, med människor från olika länder. Men i slutändan måste det ändå vara på våra villkor. Afrikaner får inte vara alltför svarta, helst ska de vara trivsamt pepparkaksbruna, asiater får inte ha alltför mongoliska drag. Och så vidare. De måste vara lagom. Och de måste bete sig som typiska svenskar - och även där vara lagom.
Men Lilla Hjärtat är allt annat än en rasistisk schablon. Hon är vild och knasig och fritänkande - precis som de andra figurerna i filmen. Enda skillnaden är att hon är svart.

Är det något som är rasistiskt är det faktisk agerandet vad gäller filmaffischen. Jag vill kalla det för censur. Hur ska vi tolka det här? Klarar vanliga svenskar inte av att ens se en svart människa?

LITEN SKÄR OCH ALLA DE SMÅ BROKIGA var en av de roligaste filmerna jag såg under Filmdagarna. Dessutom var den så kort att den aldrig hann bli seg och tråkig. Nu har jag förstås svårt att tänka mig att mina läsare kommer att springa benen av sig för att se den här filmen, men om ni har små knattar i er närhet, så skicka iväg dem på bio! Och de kommer garanterat inte att tolka Lilla Hjärtat som en rasstereotyp. De kommer bara att tycka att hon är rolig.






(Biopremiär 21/9)