Visar inlägg med etikett Steven Yeun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Steven Yeun. Visa alla inlägg

tisdag 16 augusti 2022

Bio: Nope

Foton copyright (c) UPI

Nope? Varför inte "Nix"? Som i: "Är den här filmen något att ha?" - "Nix!".

Skådespelaren Jordan Peele slog igenom rejält som regissör 2017 med den satiriska skräckfilmen GET OUT. Det var en riktigt bra film. Han följde upp den 2019 med US, som var en mindre bra film. I min recension av den senare jämför jag Peele med M Night Shyamalan. Det finns en del likheter.

Med sin tredje film bekräftar Jordan Peele att han tydligen är en ny Shyamalan. Shyamalan slog igenom med dunder och brak 1999 med SJÄTTE SINNET, som visade sig bli hans enda bra film. Eller, bra och bra, SJÄTTE SINNET håller inte för en omtitt, eftersom alla dumheterna blir uppenbara - en orsak till att många överraskades av twisten på slutet, är att filmen inte är logisk och bryter mot sina egna spökregler. Nästan allt Shyamalan gjort därefter är antingen dåligt eller uselt. 

Jag kan inte bestämma mig för om NOPE är en tvättäkta kalkonfilm, eller om den bara är dålig. Dum är den i alla fall.

OJ, vars fullständiga namn är Otis Jr (Daniel Kaluuya), och hans syster Emerald (Keke Palmer) driver en ranch mitt ute i ingenstans, där de tränar upp hästar som används till filminspelningar. De har tagit över företaget efter deras far (Keith David), som en dag dödades av en massa småskrot som regnade ner från ett moln.

OJ tycker sig se det där molnet igen, det är något mystiskt med det - och så en dag ser OJ något titta fram bakom det, en farkost, eller kanske en varelse. OJ och Emerald köper övervakningskameror av en störig typ (Brandon Perea), som hjälper dem med installationen, och som även han börjar spana efter UFO:s. Eftersom rymdfarkosten slår ut strömmen, anlitas även en egensinnig filmregissör (Michael Wincott), som filmar med handvevade IMAX-kameror.

I handlingen figurerar även en besynnerlig snubbe, Ricky (Steven Yeun), som driver en nöjespark med westerntema. På 90-talet hade Ricky en av huvudrollerna i en sitcom på TV om en schimpans som bodde i en vanlig familj. En dag gick apan som gjorde rollen bärsärk, och slog ihjäl och misshandlade skådisar och andra i TV-studion. Detta får vi se i några flashbacks. Vad som är otroligt konstigt är att Ricky säger att produktionsbolaget försökte tysta ner händelsen. Vad som är ännu konstigare är att tidningen MAD gjorde en grej om det hela, och att Saturday Night Live framförde en sketch om apans framfart! Alltså - hur tystar man ner ett blodbad i en TV-studio? På vilket sätt är detta så pass roligt att MAD och SNL skojar om det?

Nå. Den där flygande jättesaken i molnet, den ser mest ut som en stor, trasig dammtrasa (eller som det heter i Skåne: en lase), far omkring och äter upp folk - de sugs upp i något slags mun. OJ och Emerald försöker komma på ett sätt att ta kål på den. Upplösningen är lika antiklimaktisk som i Shyamalans SIGNS.

I stort sett alla rollfigurer i NOPE är osympatiska. Möjligtvis med undantag för OJ, som knappt säger någonting; han ger intryck av att vara lite bakom. Emerald är högljudd och pratar oavbrutet. 

NOPE lanseras som skräckfilm - men här finns ingen som helst skräckstämning. Här finns ingen spänning att tala om. Det är bara segt och konstigt. Det känns onekligen som om det är M Night Shyamalan som skrivit manus. Jordan Peele har säkert djupare avsikter med sin film, men dessa hade han kunnat framföra på ett betydligt bättre sätt. Denna långa film är indelad i kapitel döpta efter hästar, med undantag för ett, som är döpt efter schimpansen.

Det som hindrar mig från att sätta en etta i betyg är det faktum att jag gillar några av de medverkande skådisarna, och filmfotot av Hoyte Van Hoytema är väl maffigt. Ibland. 



 

 

 

(Biopremiär 17/8)


söndag 7 mars 2021

DVD/Blu-ray/VOD: Mayhem

MAYHEM (Studio S Entertainment)


I slutet av 80-talet hyrde jag en film som hette MAYHEM på Vlado Video. Den var producerad och regisserad av Rick Pepin och Joseph Merhi för deras bolag City Lights. MAYHEM, från 1986, var skjuten på video och skitdålig. Så pass dålig att jag har lust att se om den. Men det mest intressanta med filmen är att City Lights kort därpå blev PM Entertainment (Pepin & Merhi), det legendariska bolaget som producerade mängder med actionrökare.

Denna recension handlar inte om 1986 års MAYHEM - jag tyckte bara att det var kul att klämma in ovanstående fakta. Nej, den aktuella filmen är från 2017.

... Dock utgick jag ifrån att det här skulle vara billigt, närmast osebart skräp. Ni vet, så som många B-filmer är idag. Fult digitalt foto, amatörskådisar, och fåtaliga och usla actionscener.

Därför överraskades jag när actionskräckkomedin MAYHEM visade sig vara en riktig film. Det här är en film med ett genomtänkt filmfoto med filmisk look, med genomtänkt estetik och stil, och med en riktig, om än inte respekterad, regissör bakom spakarna - Joe Lynch, som tidigare bland annat gjort WRONG TURN 2: DEAD END och EVERLY.

Filmens manus är fullkomligt vansinnigt - och det här är en vansinnig film. En blodig, våldsam satir i högt tempo.

Ett virus härjar i världen; ett virus som inte bara ger de drabbade ett rött öga; det får dem även att släppa alla hämningar. De säger vad de tycker, de blir våldsamma och slåss och mördar, och de drar sig inte för att ha sex offentligt.

Viruset drabbar en kontorsbyggnad, som sätts i karantän och omringas av poliser. I byggnaden ligger en advokatfirma, som styrs av en hög riktigt slemmiga och grymma kräk. Steven Yeun (från THE WALKING DEAD) spelar Derek, en av de anställda, som får sparken efter att ha blivit oskyldigt ditsatt av en kollega. Eftersom även han är smittad av viruset ser han till att ge igen - å det grövsta. Tillsammans med en annan anställd som råkat i klistret, Melanie (Samara Weaving), tar de sig från våning till våning. Beväpnade med allehanda tillhyggen och spikpistol nedgör Derek och Melanie motståndarna i drivor.

Jag tyckte att MAYHEM, som är inspelad i Belgrad, var väldigt underhållande och kul. Här finns några roliga repliker, en diskussion om hårdrock, och flera uppfinningsrika scener. Det inrutade kontorskomplexet är ett helvete både före- och efter virusapokalypsen.

Bäst är Samara Weaving. Hon har utstrålning och är verkligen cool. Hon påminner lite om Margot Robbie och skulle vara perfekt som Harley Quinn. Intressant nog är både Weaving och Robbie från Australien.

Betyget fyra är kanske i högsta laget, men jag har inga halva betyg - och MAYHEM är nog mer en 3½:a. Men vaffan, jag sätter ofta så låga betyg, så den här får sticka ut med ett lite för högt betyg!