Visar inlägg med etikett Steven Kostanski. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Steven Kostanski. Visa alla inlägg

onsdag 3 februari 2021

VOD: Psycho Goreman

PSYCHO GOREMAN (Njutafilms)

Ännu en film producerad av den amerikanska streamingtjänsten Shudder, och som i Sverige visas på diverse streamingtjänster.
 
Jag tyckte att Steven Kostanskis film THE VOID, som jag recenserade 2017, var rätt okej. Den var inget speciellt, den bleknade snabbt i minnet, men den var fullt sebar och hade bra effekter. Kostanskis tidigare filmer, som MANBORG och FATHER'S DAY, har jag inte sett, eftersom de inte lockade alls med sin medvetna skräpighet.

Den nya filmen PSYCHO GOREMAN är ett besynnerligt hopkok. Den här filmen är lika delar barnfilm, blodig splatterfilm, och flängd komedi.

Två barn; Mimi (Nita-Josee Hanna) och Luke (Owen Myre), leker i trädgården, när de hittar ett stort hål på vars botten det finns något som glöder. Upp ur hålet klättrar en osedvanligt ond rymdvarelse som tänker döda allt och alla. Mimi har dock kommit över en liten rymdpryl, med vilken hon kan kontrollera rymdvarelsen, som hon döper till Psycho Goreman. PK, som han kallas, lyder nu Mimi, och han blir ungarnas märklige kompis, som ibland har ihjäl folk så att blodet sprutar. Samtidigt är en massa rymdvarelser på väg till jorden för att plocka PK.

PSYCHO GOREMAN har verkligen imponerande effekter. Det handlar om praktiska effekter, om make up och gummimasker. Sådana grejor är vi inte bortskämda med idag, när alldeles för mycket görs med hjälp av datamaskiner.

... Värre är det med manus, regi och skådespeleri. Kostanskis film vet inte vad den vill vara. Den spretar åt alla möjliga håll. Till en början tyckte jag att det här var rätt kul, men efter tjugo minuter hade jag tröttnat. Filmen är illa berättad, den är illa strukturerad, och skämtet häller inte för en långfilm. 

Värst är dock Mimi. Hon är en olidligt irriterande ungjävel som ständigt kör med sin mesige bror, och som är allmänt elak. Hon är fruktansvärt osympatisk. Fast det gäller nog samtliga rollfigurer i den här filmen. De misslyckade försöken till humor gör alla osympatiska.

Det är synd att de imponerande effekterna och det hyfsade filmfotot kastats bort på det här. Effekterna gör att jag höjer betyget ett snäpp.





lördag 17 juni 2017

DVD/Blu-ray/VOD: The Void

THE VOID (Njutafilms)
Eftersom det numera är Postnord som hanterar postgången, händer det ofta att saker och ting inte går som planerat. Till exempel struntade de i att dela ut ett paket med filmer till mig. Det låg på en hylla någonstans i över en månad, innan de utan motivering returnerade det till avsändaren. Det fick skickas på nytt - vilket innebar att jag alldeles för sent fick hem ett helt gäng mindre färska DVD-släpp. Men det är ju inget som hindrar mig från att skriva om dem - gamla är de inte.

Den kritikerrosade festivalfavoriten THE VOID var en av dessa kraftigt försenade filmer. För manus och regi står Jeremy Gillespie och Steven Kostanski, den senare har tidigare bland annat regisserat MANBORG - en film jag inte sett. Det räckte med trailern. Den såg ut som en sådan där film som medvetet gjorts för att den ska bli en kultfilm. Tillsammans har Gillespie och Kostanski snidat till specialeffekter till filmer som SUICIDE SQUAD och CRIMSON PEAK.

Förr brukade jag hävda att jag gillar HP Lovecraft - men det är en sanning med modifikation. Jag gillar Lovecraft i teorin, men jag är inte alltför förtjust i hans berättelser i praktiken. Det är modigt att erkänna detta! Man måste älska Lovecraft! Jag föredrar filmatiseringar som inte ligger alltför nära Lovecrafts originalberättelser - och filmer (och böcker och serier) som till viss del är inspirerade av Lovecraft, som THE BEYOND.

THE VOID är en kraftigt Lovecraft-inspirerad historia, som inleds med att en polis hittar en skadad man liggande på en väg. Polisen tar mannen till ett ganska folktomt sjukhus, och där börjar det genast hända märkliga saker. Sjukhuset omringas av mystiska människor iförda vita kåpor med en triangel för ansiktet. Inne i sjukhuset förvandlas folk till tentakelmonster. Och nere i källaren är det än värre - och dit ner måste förstås de överlevande ta sig vad det lider.

Till skillnad från alldeles för många moderna lågbudgetskräckfilmer, ser THE VOID ut som en riktig film, estetiskt sett. Filmfotot är bra. Effekterna är välgjorda och kladdiga. Rollerna görs av riktiga skådespelare - gamle fine Art Hindle (THE BROOD) dyker upp i en mindre roll.

Men - precis som i alldeles för många moderna skräckfilmer, är rollfigurerna alldeles för osympatiska, vilket gör det lite svårt att engagera sig. Jag struntar i om dessa irriterande, skrikande typer överlever eller ej. Slutet är inte heller särskilt tillfredställande, kanske beroende på att jag började tappa intresset när de väl kom ner i helveteskällaren. Det är med andra ord som i många av Lovecrafts träiga historier - de leder ofta inte fram till någonting.

Jag stämmer inte in i den enorma hyllningskören, men trots mina invändningar tycker jag att THE VOID är rätt okej. Den har dock redan börjat blekna i mitt minne - till skillnad från en annan film jag snart kommer att skriva om.