Visar inlägg med etikett Steve McQueen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Steve McQueen. Visa alla inlägg

fredag 24 februari 2017

DVD/Blu-ray/VOD: The Blob

THE BLOB (Studio S Entertainment)
Förr i tiden hände det ofta att det var klass på B-filmerna. De må ha varit billiga, men de var trots allt bioproduktioner, de sköts på 35mm-film, musiken framfördes av orkestrar, och blivande stjärnor debuterade framför- och bakom kameran. Nuförtiden har B-filmerna hamnat i en svacka; ibland ser de inte ens ut som riktiga, professionella filmer, och musiken framförs av någons polare som har en synt.
Klassikern THE BLOB från 1958 var en independentproduktion som plockades upp av Paramount för biodistribution - och här i Sverige försågs filmen med titeln FARAN FRÅN SKYN. Irvin S Yeaworth Jr regisserade denna minst sagt färgglada och underhållande lilla film, som Studio S nu släppt på DVD i en tjusig utgåva - kopian är strålande, de knalliga färgerna står ut. Det gillar vi i dessa tider när filmare fått för sig att färger ska tonas ner så att det ser blekt, smutsigt och trist ut.
En meteorit slår ner utanför en liten stad, och ur stenen rinner det ut gegga. Denna gegga är en varelse från yttre rymden och som gillar att äta människor. Födan får varelsen att växa, den röda geléklumpen blir allt större och beger sig in mot stan.
Den sjuttonårige high school-eleven Steve och hans flickvän har bevittnat blobbens framfart, men ingen tror på deras historia, allra minst polisen. Panik utbryter när gelén är stor som ett hus och tar sig an både en biograf och en restaurang.
Den unge Steve spelas av Steve McQueen. 1958 var har 28, men såg ut som 40. Övriga tonåringar ser ut att vara i samma ålder. De verkar vara jämngamla med sina föräldrar.
Effekterna är billiga, men charmiga - praktiska effekter och modellbyggen är mycket trevligare än dagens datoranimerade grejor. Åtminstone trevligare än de uselt datoranimerade effekterna i till exempel The Asylums produktioner.
Jag har ingen aning om huruvida THE BLOB var avsedd att vara otäck och spännande på riktigt. Burt Bacharachs käcka ledmotiv som inleder filmer låter antyda att det handlar om en komedi - och det är rätt roligt, det här. Framför allt är det underhållande och snyggt.
1972 kom det en uppföljare; BEWARE! THE BLOB. Den regisserades av Larry Hagmsn, av alla människor. Några år senare, när Hagman gjort sig ett namn som JR i DALLAS på TV, släpptes filmen på nytt - med en ny slogan: "The movie that J.R. shot!".
1988 gjordes en nyinspelning av THE BLOB. Den gången var det rak skräck, med mycket splatter och grejor. Det är nu längesedan jag såg den filmen, men jag vill minnas att den är bra.
Filmen de tittar på i biografen är en riktig film, och inget som totats ihop bara för THE BLOB. Den heter DAUGHTER OF HORROR, även känd som DEMENTIA, och kom 1955. Det är en synnerligen märklig film - men den är mycket fascinerande. Eftersom DAUGHTER OF HORROR är i public domain, finns den att få tag på lite varstans. Till exempel under betyget nedan. Det här ingen film 1950-talets tonåringar skulle orka sitta igenom, även om den bara varar drygt 55 minuter.















måndag 10 januari 2011

TOPPRAFFEL! sörjer: Peter Yates

Robert Vaughn har flera gånger sagt att han aldrig förstått handlingen i BULLITT. Jag har sett filmen några gånger och jag får väl erkänna att jag inte heller är sådär jättesäker på vad den egentligen handlar om. Men till skillnad från Vaughn spelade jag inte filmens andra huvudroll som skurken. BULLITT är för övrigt inte känd för sin handling, utan för Steve McQueens look, för den coola musiken och framför allt för sin avslutande biljakt.
Nu har dess regissör, Peter Yates, gått och dött 82 år gammal.
Bland Yates övriga filmer hittar vi MISSTÄNKT och LOPPET ÄR KÖRT - den sistnämnda, Oscarsnominerade filmen från 1979 älskade jag när den gick på TV för snart 30 år sedan. Jag har inte sett den sedan dess.
Och så får vi ju inte glömma bort att Peter Yates även låg bakom ett av 1980-talets fantasyvågs största praktfiaskon: KRULL med Ken Marshall från TV-serien MARCO POLO (vad hände med honom?). Jag hyrde KRULL på video på 80-talet och tyckte väl då att den fått oförtjänt dålig kritik. Men när jag långt senare försökte se om den på TV gav jag upp. Herregud, vad fånig den är. Jag minns att många på 80-talet gjorde sig lustiga över hästarna med brinnande hovar.
Men om inget annat har ju filmen en fantastiskt flängd titel. KRULL. Det låter ju inte sådär jättemaffigt.