Bio: Snobben: The Peanuts Movie

Bilder copyright (c) Twentieth Century Fox
Nu ska jag svära i kyrkan: jag har aldrig riktigt gillat Snobben. Så får man förstås inte säga. Man ska tycka att Charles M Schultz' serie är genialisk (precis som man ska tycka att Mumintrollet är). Nu har jag inte läst serien på väldigt, väldigt länge, och det är möjligt att jag skulle uppskatta den idag - men jag tyckte alltid att den var lite småtrist (fast Mumintrollet var väldigt mycket tristare).
Oavsett vad jag tycker om serien, hade jag inga större förväntningar på den nya Snobben-filmen, som regisserats av Steve Martino; mannen bakom den bortglömda HORTON och den rätt usla ICE AGE 4: JORDEN SKAKAR LOSS. Jag hade sett ett par trailers, och datoranimeringen såg plastig, närmast marsipanaktig ut. Men efter att ha sett filmen får jag nog säga att det är rätt okej; den är småkul och bättre än jag räknat med.
Den svenska titeln är lite konstig. SNOBBEN: THE PEANUTS MOVIE. Serien Peanuts heter Snobben i Sverige. Således blir titeln SNOBBEN: SNOBBENFILMEN. Räckte det inte med bara SNOBBEN eller SNOBBENFILMEN? Varför lägga till den engelska originaltiteln? Är Fox rädda att folk inte vet vad Snobben är om det inte står Peanuts också? Eftersom filmen är dubbad till svenska, hörs även en speakerröst som under förtexterna hojtar "Snobben! The Peanuts Movie!".

Till skillnad från den tecknade serien, riktar sig den här nya biofilmen i 3D mer till barn än vuxna, och den får nog sägas vara aningen för amerikansk för att vi ska kunna relatera till allt i den. En ny elev börjar på skolan; den lilla rödhåriga flickan, och Karl blir störtförälskad i henne. Han vågar dock inte prata med henne. När Karl av misstag råkar svara alla rätt på ett prov blir han plötsligt stjärna; han ska plötsligt hyllas av hela skolan. På slutet serveras några saftiga moralkakor.
Snobben i sin tur skriver på sin roman, som börjar "Det var en mörk och stormig natt". Han fantiserar om att han är stridsflygare. Han spexar. Det är Snobben som är den största behållningen i filmen.
Visst ser det rätt plastigt ut, men jag gillar att de har lagt in 2D-detaljer - figurernas ögon, små hjärtan och ljudeffekter som ploppar upp, och när Karl fantiserar, gör han det i svartvit 2D-animering som ser ut som Schultz' seriestrippar.
SNOBBEN: THE PEANUT MOVIE har visst blivit en stor succé i Amerika. Den lär nog inte bli en lika stor succé här i Sverige, men jag tror nog att barnfamiljer kommer att gilla den.

(Biopremiär 25/12)

-->

Bio: Ice Age 4: Jorden skakar loss

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden

Det är ganska exakt tre år sedan jag recenserade ICE AGE 3 - DET VÅRAS FÖR DINOSAURIERNA, en film jag inte minns mycket mer av än att jag inte var så förtjust i den. Jag kollade nu upp min recension och blev lite förvånad över att jag faktiskt satte en trea i betyg. Jag minns inte att jag var så positiv. Jag var inte så förtjust i de första två filmerna heller. Jag gillar inte figurdesignen.

Den här nya filmen känns märkligt bekant. Det var inte längesedan jag såg något liknande. Djur instängda bakom raserade berg och uppspruckna glaciärer tack vare naturkatastrofer. Just det, var det inte HAPPY FEET 2 som handlade om något sådant? När ICE AGE 4 börjar håller Jordens kontinenter på att ta sin nuvarande form. Något som ställer till det för de djur och varelser som befolkar planeten. I den här filmen drabbas i synnerhet figurgalleriet från de tidigare filmerna i serien; mammutarna, den sabeltandade tigern, sengångaren Sid och några till.

Mammutfamiljen har problem med sin tonårsdotter. De tycker att hon är olydig som så gärna vill hänga med de coola mammutbrudarna, och hon trånar efter en mammutkille. Nej, man ska hålla sig till familjen, det är viktigast av allt, tycker mammutfarsan och ska hämta hem dottern - men då spricker marken upp. Mammutfarsan, tigern, Sid och någon till hamnar på ett isflak som driver iväg.
Under sin kamp för att komma tillbaka hem träffar flakdrivarna på ett gäng pirater anförda av en apa. En sjörövarsjöelefant pratar skånska. Den sabeltandade tigern blir kär i en tuff sjörövartigertös.
... Och hela tiden kämpar ekorren Scrat febrilt för att få tag i sitt ekollon.

ICE AGE 4 börjar ganska kul, när markytan brister och världen förändras. Men med undantag för Scrats festliga eskapader, är det här inte speciellt roligt. Tvärtom, jag tycker att Steve Martinos och Mike Thurmeiers film är märkligt tråkig och sövande. En massa likartade scener staplas på varandra. Folk jagar varandra. Miljöerna är inte speciellt inspirerade; det är lite för kargt. Och liksom tidigare är jag inte förtjust i figurdesignen. För att göra det hela ännu värre, smetar man konstant på med det i amerikanska familjefilmer så vanliga budskapet att familjen är viktigast av allt och går före allting annat. Kärnfamiljen, alltså. Helyllefamiljen.
Animationstekniskt är det oklanderligt och 3D:n får väl sägas vara okej.

Det som lyfter ett eventuellt biobesök är förfilmen. Jodå, en sådan finns det också. Den heter THE LONGEST DAYCARE och har Maggie Simpson i huvudrollen. Javisst, det är en liten Simpsonsfilm. I 3D. Eftersom filmen är traditionellt  animerad, det vill säga platt, blir 3D:n lite konstig. Men ändå. En kul liten film som är betydligt bättre än huvudfilmen.

(Biopremiär 27/6)