Foton copyright (c) Sony Pictures
Det kändes som att THE TOURIST var just den film jag behövde idag. Åtminstone ville jag att den skulle vara den perfekta medicinen mot det gråa, kalla, isiga Malmö. Få saker passar ju bättre en tradig eftermiddag än en Hitchcockfilm, och i brist på Hitchcock kan man ju se en ny film i samma tradition - som THE TOURIST, i regi av mannen med det fantastiska och allt annat än Hollywoodanpassade namnet Florian Henckel von Donnersmarck, en kille som tidigare gjort den hyllade DE ANDRAS LIV.
Jag har inte sett ANTHONY ZIMMER; den franska film från 2005 som THE TOURIST bygger på, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av handlingen. Dock hade jag inte undgått att notera att von Donnersmarcks film fått rätt dålig kritik. Men jag tänkte - romantiskt agentraffel i glassiga miljöer tillsammans med Johnny Depp och Angelina Jolie, så illa kan det väl ändå inte bli?
Jo, det kan det.
Nästan.
Det börjar onekligen rätt bra. Det är riktigt trevligt. Angelina Jolie är den tjusiga engelskan Elise Clifton-Ward, som en morgon promenerar längs Paris' gator. Hon slår sig ner på en uteservering för att inta frukost - och vi får veta att hon övervakas av polisen, både i Paris och London. Det är nämligen som så att hon har varit tillsammans med en herre som stulit ett stort antal miljoner pund av en gangster. Polisen vill ha tag på exet; en viss Alexander.
På serveringen får Elise ett brev från den eftersökte. Hon beordras att bege sig till järnvägsstationen och ta tåget till Venedig. Ombord ska hon leta upp en man som har ungefär samma längd och utseende som Alexander. Med polisen efter sig hittar hon den lågmälde Frank Tupelo (Depp), en matematiklärare från Wisconsin, sittande i kupé och med en tom plats intill sig. Han är en vanlig turist och perfekt för Elises ändamål. Tanken är att polisen ska luras tro att Frank är Alexander, vilket kan gå vägen då ingfen mer än Elise sett Alexanders ansikte.
Dock får onda gangstrar snart reda på att Alexander har dykt upp. Medan den förvirrade turisten mer eller mindre ofrivilligt släpas med Elise till lyxhotell och lyxsvit och lyxmiddag och annat, dras han in i ett såkallat dödligt spindelnät, fyllt med bovar, banditer, poliser och agenter. Och den spionlitteraturläsande Frank kan inte låta bli att bli förälskad i den mystiska kvinnan som hela tiden dyker upp i hans väg.
THE TOURIST fungerar inte speciellt bra. Angelina Jolie glider omkring som om världen är hennes catwalk, och kameran älskar verkligen hennes ansikte. Stora delar av filmen upptas av hennes stora ögon och läppar. Inte för att jag klagar. Men det finns ingen som helst kemi mellan henne och Johnny Depp. Och Depp ser ut att gå i sömnen genom större delen av filmen, han verkar väldigt ointresserad.
Handlingen är tänkt att bjuda på massor av överraskningar, men egentligen är det hela bara dumt. Det är väldigt, väldigt ologiskt. Den stora twisten på slutet funkar inte, eftersom den bland annat ställer till det vad gäller allt som föregått den.
Folk beter sig rent allmänt lite konstigt, de pratar lite konstigt; fäller onaturliga repliker, det hela är rätt artificiellt. Det ser ganska europeiskt ut. Det finns vissa saker man kan komma undan med i Frankrike och Italien. I synnerhet om man pratar franska eller italienska. Det funkar inte i en amerikansk film. Eller en svensk för den delen. På ett ställe; under en bal, brister huvudpersonerna plötsligt ut i koreograferad dans.
Men jag kan inte såga THE TOURIST helt och hållet. För vi serveras trots allt tjusiga miljöer från Italien och Frankrike, och en rad bra människor passerar revy: Paul Bettany och Timothy Dalton som poliser, Steven Berkoff som ond gangster, Rufus Sewell som mystisk engelsman, och minsann om inte gamle goe bodybuilderbiffen Ralf Moeller (TV-Conan och med i bland annat GLADIATOR) är statist i ett häkte!
THE TOURIST fick mig att tänka på Stanley Donens CHARADE från 1963. Den var Donens försök att göra ett slags ny I SISTA MINUTEN, återigen med Cary Grant i huvudrollen, men den här gången mot Audrey Hepburn. CHARADE har en snårig och aningen fånig agentintrig, och egentligen funkar den inget vidare. Skillnaden mot THE TOURIST är att CHARADE är en underhållande, tjusig film som tåler att ses om många gånger. Det kan man inte säga om THE TOURIST.
(Men vad du än gör, se inte Jonathan Demmes usla nyinspelning av CHARADE; THE TRUTH ABOUT CHARLIE. Den är hemsk!)
(Biopremiär 5/1)
Inlägg
