Visar inlägg med etikett Snoop Dogg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Snoop Dogg. Visa alla inlägg

söndag 14 augusti 2022

Netflix: Day Shift

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, ännu en dyr sådan - 100 miljoner dollar hamnade notan på. Hälften så dyr som THE GRAY MAN, men det innebär ju inte att den är billig. 

Den här gången handlar det om en film jag redan sett. Åtminstone kändes det så. DAY SHIFT är en vampyrkomedi, och den har klara likheter med en rad andra vampyrfilmer som haft premiär på Netflix de senaste åren - som till exempel NIGHT TEETH och VAMPIRES VS. THE BRONX. Filmen påminner även om BLADE och en hel del andra filmer. Det här är en actionkomedi, snarare än skräckfilm.

DAY SHIFT är regisserad av debitanten JJ Perry. Detta må vara den första långfilm han regisserat, men han har varit verksam som stuntman i 35 år, och han har även haft småroller, närmast statistroller, i en rad filmer.

Jamie Foxx spelar Bud Jablonski. Han är frånskild och hans tidigare hustru Jocelyn (Meagan Good) tror att han jobbar som poolskötare, eftersom det är vad han sagt. Jocelyn tycker även att Bud är fullkomligt hopplös.

Buds och Jocelyns lilla dotter Paige (Zion Broadnax) behöver pengar till skolgång och tandvård, och Jocelyn tror att hon måste sälja huset. Bud lovar att han kan skaffa fram pengarna inom några dagar.

Bud är nämligen inte alls poolskötare - han är vampyrjägare. I den här världen finns det vampyrer lite överallt, och vampyrjägare är ett så utbrett yrke att de har ett eget fackförbund. Bud har uteslutits ur facket eftersom han inte följt reglerna.

Snoop Dogg spelar en märklig typ som ska hjälpa Bud att åter få gå med i facket. Dave Franco spelar en nervös och klantig kontorsnisse i kostym som ska hålla koll på Bud så att han sköter sig. Vampyrers hörntänder är värda mycket pengar, så det är sådana Bud tänker samla på sig och sälja. Peter Stormare spelar en skum pantlånare som köper in vampyrtänder. Ett gäng elaka vampyrer, ledda av den lillasinnade Audrey San Fernando (Karla Souza), figurerar också i handlingen.

Jag hade i ärlighetens namn inga större förväntningar på DAY SHIFT - och nej, den är inget vidare. Här finns några rätt bra fajter. Scott Adkins är med i några scener och slåss med vampyrer. Men jag kan inte påstå att jag tycker att filmen är rolig, och den är rätt tråkig mellan actionscenerna. Jag vet inte riktigt vad det är som inte stämmer. Filmen skulle mycket väl ha kunnat vara kul - men den lyckas inte. Kanske beror det på att handlingen känns som ett potpurri på tidigare filmer. Men å andra sidan, det finns massor av filmer som inte är speciellt originella, men som jag ändå gillar. 

Jag gissar att DAY SHIFT hade funkat bättre om de struntat i att försöka göra komedi, och istället gjort en rak vampyractionfilm. Om inget annat hade jag då inte klagat på att den inte är rolig.

Slutscenerna antyder att det kan komma en uppföljare.

Peter Stormare gör sin roll precis likadant som alla andra småroller han dyker upp i.


 


 

 

 

(Netflixpremiär 12/8)


tisdag 12 maj 2015

Bio: Pitch Perfect 2

Foton copyright (c) UIP Sweden
Avdelningen för oväntade uppföljare. Tydligen blev PITCH PERFECT en "surprise hit" när den kom 2013 - men jag har inget som helst minne av den. Inte mer än att den handlade om en grupp collegeflickor som sjöng a capella och tävlade i detta. Det var rätt märkligt. Jag ser här att jag gav den första filmen en trea, eftersom Anna Kendrick är söt och charmig, men någon måtta får det vara. Den lätte går jag inte på en gång till!
Den här gången har Elizabeth Banks tagit över regin; detta är hennes debut som långfilmsregissör, och detta faktum har fått distributören att trumpeta "Tjejer framför och bakom kameran!" - som om det då skulle bli bättre. Sanningen är att det inte är någon skillnad på PITCH PERFECT 2 och andra, liknande amerikanska komedier.
De överåriga collegetjejerna är tillbaka och filmen börjar med att skolans stolthet; a capella-gruppen Barden Bellas, ska uppträda för president Obama (som är inklippt). Det går åt skogen. Feta Amy (Rebel Wilsons rollfigur kallas så!) råkar spräcka byxorna när hon hänger upp och ner från taket, och flashar organet för publik och TV-kameror. Eftersom detta är pryda USA blir det stor skandal i hela landet. Bellas står inte högt i kurs, men de tänker inte ge upp, utan siktar på att tävla i VM i a capella-sång, som går av stapeln i Köpenhamn ("Var ligger Köpenhamn?" - "Jag vet inte, jag körde i geografi.").
Regerande världsmästarna Das Sound Machine från Tyskland är på turné i USA och dessa långa, maskinliknande typer gillar att trycka ner flickorna i Bellas. Bellas ledare, Beca (Anna Kendrick), har börjat att praktisera på en musikstudio, vilket hon av någon anledning håller hemligt. En ny, entusiastisk tjej har tillkommit i gruppen; Emily (Hailee Steinfeld), hennes mor (Katey Sagal från VÅRA VÄRSTA ÅR) vaer legendarisk Bellasmedlem på 1980-talet. Det uppstår en del romanser med fumliga killar i manliga a capella-grupper.
PITCH PERFECT 2 är en märkligt ofokuserad film, fylld av utfyllnadsscener. Under stora delar av filmen glöms tråden om VM i Danmark bort. Mot slutet åker Bellas plötsligt iväg på retreat för lite peppande girlbonding; ett fullkomligt meningslöst inslag. Manuset är väldigt slappt. På slutet hamnar de i Köpenhamn; vi får se Bellas gå genom Nyhavn ett par sekunder, innan de hamnar på jättetävling, förlagd på ett fält någonstans. Har det verkligen hållits ett VM i a capella-sång i Köpenhamn? Det ser onekligen autentiskt ut.
Nu innehåller dock filmen en del kul grejor. Das Sound Machine anförs av tysken Flula Borg (han heter så på riktigt!) och danskan Birgitte Hjort Srensen. De är så tyska man kan bli. Snoop Dogg dyker upp som sig själv och sjunger in en traditionell julskiva. Roligast är Elizabeth Banks och John Michael Higgins, som återkommer från förra filmen. De är radiokommentatorer och i synnerhet han säger de mest konstiga saker; han är sexistisk, rasistisk och korkad, helt utan att veta om det.
En som inte är kul, är Rebel Wilson. Hon har bara ett skämt: "Jag är tjock". Det blir bara dumt och lite pinsamt. I en scen sitter hon och bajsar utanför ett tält och säger att konsistensen är som yoghurt.
När Barden Bellas uppträder ser vi att de är tio stycken, men tre av dem har inga repliker i filmen och rör sig bara i bakgrunden. Märkligt.
Låtarna som framförs är välarrangerade och dito koreograferade, men repertoaren består av plågsamma mainstreamlåtar. Brittany Snow är också tillbaka från första filmen.
När filmen slutade och jag tittade på klockan, konstaterade jag att filmskrället varat i 115 långa minuter.








(Biopremiär 13/5)

-->

torsdag 24 oktober 2013

Bio: Turbo

Bilder copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden

Inte nog med att det nu går två filmer om Jordens undergång på bio; THE WORLD'S END och THIS IS THE END, nu kommer en andra film om racing. Sedan ett par veckor går Grand Prix-filmen RUSH - och här har vi TURBO. Och TURBO är den bättre av de två.

David Sorens animerade film gjorde ingen större väsen av sig hemma i USA, den försvann obemärkt och fick rätt ljumma recensioner. Därför hade jag inga större förväntningar på filmen när jag klämde den under Malmö Filmdagar. Således blev jag förvånad när jag kom på mig själv med att sitta och skratta åt filmen. Dessutom hade jag flyt, då jag fick se originalversionen på engelska - jag gissar att TURBO i vanlig ordning förlorar en hel del när den dubbats till svenska.

Turbo är en snigel som vantrivs med sitt liv. Han och de andra sniglarna tillbringar dagarna med att enligt strikt schema kräla på frukt och grönsaker. Turbo drömmer om att bli racerförare - vilket förstås är en omöjlighet. Men så råkar han ut för en bisarr olycka där han sugs genom en bilmotor - och när han kommer ut på andra sidan har han muterats. Turbo har blivit världens snabbaste snigel! Dessutom fungerar hans ögon som strålkastare.

Han hamnar hos två stollar som driver ett mexikanskt gatukök. De här killarna anordnar snigelrace, och efter att Turbo lärt känna de andra sniglarna som häckar på stället, gör han succé. Tito, en av killarna, anmäler Turbo till Indianapolis 500 - vilket visar sig gå utmärkt. Så äntligen får Turbo tävla på riktigt. Att han inte har någon bil verkar inte spela någon roll. Turbo krälar fortare än en racerbil. Märklig logik där, men man ska nog inte tänka för länge på det.

TURBO är förstås en bagatell, men jag tyckte alltså att det var rätt skojigt. Har finns många små roliga detaljer och det här är bättre än de flesta andra animerade familjefilmer som gått upp den senaste tiden - framför allt är TURBO bättre än FLYGPLAN, som har en likartad handling om en drömmare som får chansen att tävla och bli stjärna.

Rösterna i originalversionen görs av Ryan Reynolds, Paul Giamatti, Michael Peña, Luis Guzmán, Snoop Dogg, Maya Rudolph, Richard Jenkins, Ken Jeong, Michelle Rodriguez och ... Mario Andretti!







(Biopremiär 25/10)

tisdag 11 juni 2013

Bio: Scary Movie V

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Leave it to the experts.
SCARY MOVIE-seriens utveckling har varit ganska ovanlig. Wes Cravens SCREAM skulle ursprungligen heta SCARY MOVIE, men nu blev det ju inte så. SCREAM-bolaget Dimension såg dock till att använda titeln till sin SCREAM-parodi, som kom år 2000. Keenen Ivory Wayans stod för regin medan halva släkten Wayans syntes i rollistan - och filmen var inget vidare. Här i Sverige blev den mest omdiskuterad eftersom den försetts med en 11-årsgräns, vilket innebär att sjuåringar kommer in i vuxens sällskap - och detta är ingen film för barn. I synnerhet scenen där mördaren råkar hugga ut silikon ur Carmen Elektras bröst upprörde folk.
Keenen Ivory Wayans gjorde även uppföljaren SCARY MOVIE 2 som kom 2001 och som var fullkomligt värdelös. Maken till billig och o-rolig parodifilm får man leta efter (nej, vänta, det där tar jag tillbaka - senare kom ju skit som MEET THE SPARTANS, EPIC MOVIE, DATE MOVIE med flera).
Men så hände något. I och med SCARY MOVIE 3 (2003) tog David Zucker över regijobbet. Leave it to the experts! Zucker var ju den som tillsammans med sin bror och Jim Abrahams skapade hela parodigenren med KENTUCKY FRIED MOVIE och TITTA VI FLYGER!. Anna Faris följde med från de två första filmerna, men i övrigt var stuket annorlunda. SCARY MOVIE 3 överraskade med att vara riktigt rolig - på riktigt. Den är ju skitkul. Och det är även SCARY MOVIE 4, som kom 2004. Återigen regisserade Zucker, återigen innehade Faris huvudrollen.
När vi nu får en femte film har Anna Faris försvunnit. Hon är ju troligen Hollywoods roligaste kvinna och har väl blivit för dyr och för stor för sådant här. David Zucker har lämnat registolen för att bara producera, men han är även delaktig i manuset. För regin står nu Malcolm D Lee, som tidigare bland annat gjort UNDERCOVER BROTHER (som jag minns som rätt festlig). Återigen är serien nere på gräsrotsnivå. Det här är lika uselt som SCARY MOVIE 2. Filmen är inte bara dålig, den är direkt plågsam.
Charlie Sheen spelade den manliga huvudrollen i del tre och medverkade i den fantastiska öppningsscenen i del fyra (den där han ska ta livet av sig och sveper en burk Viagra av misstag). I SCARY MOVIE V dyker Sheen upp som sig själv i en prolog, i vilken han ska ha sex med Lindsey Lohan, som också spelar sig själv. De driver med sig själva. Sexakten är en märklig, akrobatisk (och påklädd) tillställnings som spelas upp i för hög hastighet till Benny Hill-låten. Malcolm D Lee verkar tycka att det är roligt med uppspeedade scener, sådana får vi ett helt gäng under filmens gång.
Därefter får vi följa paret Jody (Ashley Tisdale) och Dan (Simon Rex) i en stökig, extremt osammanhängande story som parodierar MAMA, PARANORMAL ACTIVITY 4, BLACK SWAN, remaken på EVIL DEAD, boken "50 nyanser av honom" - och mer jag inte kommer ihåg just nu. Och ingenting är roligt. Ingenting. Tempot är rätt hysteriskt, skämten fyras av med sekunders mellanrum - och jag tänker på annat. Snoop Dogg dyker upp som pundare i skogen, Heather Locklear är gravid ballerina, Terry Crews, Molly Shannon, Jerry O'Connell och Mike Tyson (!) figurerar i småroller. Man verkar tycka att det är kul att säga "penis".
"Hit or miss" brukar sådana här komedier kallas i engelskspråkig media; det anspelar på haglet av skämt. I SCARY MOVIE V:s fall är det snarare "miss or miss". Jag förstår inte hur man lyckats med det här, hur man lyckats göra en så totalt skojfri film. Och inte nog med att det är pinsamt och plågsamjt, det är även segt. Filmen varar bara 86 minuter, varav mer än tio utgörs av långsamt rullande eftertexter som varvas med misslyckade tagningar. Det här känns lååångt. Två timmar. Minst. Till och med filmens trailer är seg och tråkig.
Men! Tack vare två väldigt korta inslag höjer jag betyget från en överkryssad dvärg till en syndig dvärg: under sexscenen mellan Sheen och Lohan dyker det plötsligt upp några cirkusdvärgar som tillsammans med en Shetlandsponny kryper ner i sängen. Och i en annan scen stoppar en liten flicka upp en glasspinne i röven.
Ja, och så uppskattade jag att det förekommer män utklädda till apor.
Men i övrigt är SCARY MOVIE V ren skit.







(Biopremiär 14/6)