... Men jag sitter inte rastlös för det. Idag tog jag mig för att tolka Gustaf Fröding till skånska. Jag vill ju att vår svenska kulturskatt ska vara begriplig även för landets mer kontinentala invånare. Således följer här min omarbetade version av "Dumt fôlk":
FUBBICKAR
Bevaore maj väl fårr fubbickar!
Att en sånn som jao, som ente gått i skolan å så, kan va litta ding i huet, de ej vell ente så konstit, men när dom som trior att dom ej nått ente klaorar å å buckstavejra, då ej de dållit.
Tao tixempel den darr sönndassmorronen när jao traska po lannsvägen. Deå kom ejn sån darr ståckålmajävel me glasyn, å taoni å dann va han, som dom brugar va, dom darr.
“Goddag, min bäste herre”, sao han. “Vet ni månne hur jag ska gå för att komma till prästgården?” unnra han.
“Iou, ja, du, dej ej klaort att jao ved”, sao jao. “Dej ej ente sveårt alls å komma dit. När du kommet litta länger bort, så kommår du ti ejn väg ti venstår, men den skaddu ente tao, nä, baora fortsett tiss du kommår ti nästa vägaskäl, darr taor du ti höugår, darr skaddu geå.”
“Få se nu”, sao ståckålmajävelen å så litta bagom ud, som om han ente fatta. “Få se nu, inte till vänster, men till höger. Nå, vart ska jag gå sedan?”
“Jio, när du kåmmit ejn bid ti, så kommår du ti ejn eå, å i eån ej ejn eö.”
“Hursa?” sao han.
“Å i eån ej ejn eö”, sao jao.
“Men vad i hela friden är det ni säger? A, o?” sao han.
“Jamen dej ej jö ejn eå, jö”, skreg jao, fårr jao blej rejnt tiosi, “å i eån ej ejn eö, heör po maj neu, å i eån ej ejn eö.”
“A, o, ö”, sao han, åsså jick han.
Ja, sicken fubbick de va!
(Teckning: Malin Biller)
Inlägg
