De glada gamängerna Patric Nyström och Per Demervall är tillbaka med ännu ett album om vikingaflickan Siri och hennes vänner och ovänner. Denna gång utspelar berättelsen sig i Paris. Rättare sagt: alldeles utanför Paris.
Den slemme vikingen Rolle försöker plundra Paris. Det går sådär. Rättare sagt: det går inte alls. Vikingarna lyckas inte forcera murarna och ta sig in i staden. Det är de två skurkarna Ivar och Grym, kända från de två tidigare Siri-albumen, som hjälper Rolle att tänka ut olika misslyckade sätt att komma in i Paris. Rolles tålamod är slut - om de fortsätter att misslyckas, kommer Rolle att koka Ivar och Grym i olja!
Nu är goda råd dyra - men Ivar och Grym får en lysande idé: det finns en person som är tillräckligt smart för att tänka ut ett sätt att ta sig in i Paris. Siri. Så, Ivar och Grym kidnappar Siri och hennes kompis Zack, och för dem till Rolle.
Siris far, hövdingen Torkel, ser Ivar och Gryms skepp försvinna med ungarna, men han halkar och stukar foten. Istället blir det Siris ömma moder Iris, som tillsammans med gumman Urd ger sig av för att hämta hem Siri och Zack. Samtidigt tänker Siri ut olika sätt för Rolle att ta sig in i Paris - olika sätt som är avsedda att misslyckas.
Förutom svenska, kommer Siris äventyr nu ut på ytterligare fyra språk. Det skulle inte förvåna mig om det blir fler språk vad det lider. Siri är en internationellt gångbar barnserie - och den ser ut som en internationellt gångbar barnserie.
Ska jag vara lite kritisk, upplever jag detta tredje Siri-album som lite tunnare än de tidigare två böckerna. Handlingsmässigt, alltså. Större delen av berättelsen består av olika misslyckade sätt att ta sig in i Paris. Det är mycket fysisk humor; folk får saker i huvudet, folk trillar och har sig. Albumet känns lite grann som en serieversionen av avsnittet i MONTY PYTHONS GALNA VÄRLD där kung Arthurs riddare försöker ta sig in i en fransk borg ("I don’t want to talk to you anymore, you empty-headed animal food trough whopper. I fart in your general direction. Your mother was a hamster and your father smelt of elderberries!"). Dock är det rätt kul, det här. Ungar lär säkert tycka att det är jättekul.
Per Demervall tecknar allt bättre för varje nytt album. Det är ju faktiskt lite intressant! Han är ju en veteran, den gode Per, men han fortsätter entusiastiskt att utvecklas. Hans schwungfyllda linjer är eleganta.
Liksom tidigare album i serien, innehåller "Hövdingens fångar" en typ av bilder jag älskade som barn - nämligen helbilder ur fågelperspektiv på städer och andra miljöer. Jag är fortfarande fascinerad av sådana bilder. Jag föreslår att Patric Nyström skriver ett Siri-manus som utspelar sig ombord på ett vikingaflygplan, så att vi får ett helt album sett ur fågelperspektiv!
Inlägg
