Visar inlägg med etikett Sean Anders. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sean Anders. Visa alla inlägg

torsdag 23 november 2017

Bio: Daddy's Home 2

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Jag såg aldrig DADDY'S HOME - jag vet inte om den gick upp på bio här i Göteborg, där jag bor. Den pressvisades i alla fall inte, och jag har inte brytt mig om att se den på DVD. Om den första filmen var som uppföljaren, vilken nu får premiär, har jag verkligen inte missat något. DADDY'S HOME 2 är nämligen fruktansvärd.
Jag struntade i att se BAD MOMS 2, som gick upp på bio häromveckan. Jag tyckte nämligen att den första BAD MOMS var så pass kass att jag inte ville utsätta mig för en uppföljare. Jag läste i alla fall att BAD MOMS 2 handlar om att huvudpersonernas mödrar oväntat kommer på besök över julen. DADDY'S HOME 2 handlar om precis samma sak - huvudpersonernas fäder kommer på oväntat besök över julen.
Sean Anders har åter regisserat, Will Ferrell och Mark Wahlberg är tillbaka som Brad och Dusty. Brad är styvfar till Dustys barn. Ungarna tycker att det är trist att de alltid måste fira jul på två ställen; hemma hos den fånige och mesige Brad, och hemma hos den tuffe Dusty - Brad och Dusty tävlar om att vara den perfekta farsan. Så - de beslutar sig för att fira en gemensam jul, allihop tillsammans.
Då anländer plötsligt Brads far; Don (John Lithgow), en glad och supertöntig herre. Men inte nog med det - även Dustys farsa Kurt (Mel Gibson) anländer. Dusty har inte träffat sin far på flera år, Kurt är en stenhård machokille.
Kurt bokar en stuga uppe i de vintriga bergen där de kan fira jul tillsammans, och tokiga knasigheter följer.
Rättare sagt: en plågsam historia följer, eftersom ingenting är roligt. Alls. Ingenting! Med ett undantag, vilket jag återkommer till nedan. DADDY'S HOME 2 lider av usel tajming av de vissna skämten, och för att understryka att nu är det minsann tokigt, spelas tokig musik på ljudspåret.
Det ligger nära till hands att jämföra med ETT PÄRON TILL FARSA FIRAR JUL - men Chevy Chases rollfigur Clark Griswald är en hjärtevarm person som vill alla väl, men som är rejält klantig. Will Ferrells Brad framstår närmast som utvecklingsstörd; som en femåring i en 50-årig mans kropp. Hans fru är fullkomligt normal och jag undrar varför hon är gift med en sådan snubbe. Jag gillar ju Will Ferrell, han kan vara fantastiskt rolig, men numera figurerar han i rätt många mer eller mindre usla filmer.
Mel Gibson funkar inte alls som macho-Kurt - eftersom han är alldeles för realistisk i sin hårda framtoning. Han är bara osympatisk och svinig. Det är inte roligt när han slänger ur sig sina konservativa och misogyna repliker. Möjligen hade det funkat om han vore ännu mer överdriven och vidrig.
Flera scener är obegripliga. En lång scen handlar om en termostat, som den ena dottern vrider upp om nätterna. Jag förstod inte det roliga. En annan lång och konstig scen handlar om ett julspel som urartar i snöbollskrig. Jag gäspade och tittade på klockan. Vid ett tillfälle köper Kurt ett jaktgevär till yngsta flickan, och de beger sig ut för att skjuta kalkon. Det är lika dumt som osmakligt.
Eftersom detta är en amerikansk julfilm urartar det hela till att julens kärleksbudskap ska deklameras på slutet, alla älskar egentligen varandra, det blir sentimentalt - och sedan sjunger alla "Do they know it's Christmas?" innan eftertexterna rullar och vi äntligen kan lämna biosalongen. "Åh, fy faaan!" stånkade jag när jag satte på mig hatten.
... Men vad var det jag tyckte var roligt? undrar ni. Jo: mot slutet ska familjerna gå på bio. De väljer att se actionfilmen MISSILE TOE. Liam Neeson spelar en man på väg hem för att fira jul med sina barn, men som på vägen måste stoppa ett gäng terrorister. Vi får inte se något ur denna påhittade film, men vi hör ljudet - och det är jätteroligt.
Jag hade betydligt hellre sett MISSILE TOE än den plågsamma, genanta och o-roliga DADDY'S HOME 2.
     








(Biopremiär 24/11)
-->

tisdag 2 december 2014

Bio: Horrible Bosses 2

Foton copyright (c) Warner Bros.
Jag letar upp min recension av 2011 års komedi HORRIBLE BOSSES - en film jag inte minns speciellt mycket av. Inte mer än att Jennifer Anistons sexmissbrukare till tandläkare var väldigt raffig i den. Jag blir förvånad när jag upptäcker att jag faktiskt gav den en fyra i betyg. Var den verkligen så rolig? Tydligen. Eller så var jag bara på gott humor när jag såg den - och jag påpekade att det höga betyget var tveksamt.
Nu är uppföljaren här - och även den här gången kommer betyget att bli tveksamt. Fast åt andra hållet. HORRIBLE BOSSES 2 är nämligen inte bra. Tvärtom, det är en ganska påfrestande film SEX DRIVE-regissören och DUM & DUMMARE 2-författaren Sean Anders har gjort.
... Fast det börjar bra. Filmens första femton minuter, ungefär, är fantastiskt roliga. Grabbtrion från första filmen; Nick (Jason Bateman), Kurt (Jason Sudeikis) och Dale (Charlie Day), har låtit tillverka en prototyp för sin uppfinning Shower Buddy; en pryl som låter användaren utföra alla moment i duschen samtidigt. Efter att i första filmen haft problem med riktigt otäcka chefer de då tänkte ta livet av, ska de nu bli sina egna chefer på sitt eget företag, och i ett första steg medverkar de i ett morgonprogram på TV. TV-inslaget blir förstås knasigt när duschen inte funkar och det ser ut som om de ... utför sexuella aktiviteter när de fixar problemet. Dessutom låter deras firmanamn Nick-Kurt-Dale.com tveksamt när man säger det snabbt, vilket den svarte programledaren inte uppskattar.
Dock hör ett av USA:s största postorderföretag av sig och vill sälja duschprylen. Chris Pine är den stenrike och elake Rex Pine, vars lömske och onde far Bert (Christoph Waltz) äger företaget. De beställer 100 000 Shower Buddies, Nick och hans kompisar startar upp en fabrik och anställer folk utan att ha fått något förskott, och när produktionen är igång, häver Bert Hanson affären för att sno patenten och själv låta tillverka prylen billigt i Kina.
Med skulder upp över öronen får trion den inte så genomtänkta idén att kidnappa Rex och kräva Bert på pengar. Självklart klantar de sig redan från start.
I en tid då majoriteten amerikanska filmer görs för att kunna förses med en snäll PG-13-åldersgräns eller lägre i USA, uppskattar jag verkligen filmer som vågar vara R-rated, det vill säga barnförbjudna. Komedier som vågar ta ut svängarna, som låter rollfigurerna svära och så vidare. Men - det måste finnas gränser. Det är inte roligt när det går för långt, när det bara blir barnsligt och plumpt. HORRIBLE BOSSES 2 går för långt mest hela tiden med sitt evinnerliga tjafsande om sex. Det är inte roligt att de säger "fuck" och "cock" precis hela tiden, tvärtom känns det mest genant. Och varför använder de oftast det mer kliniska ordet "vagina"?
Kurt och Dale är alldeles för korkade, i synnerhet Dale - det är svårt att förstå varför de här killarna faktiskt umgås med varandra. Dale verkar i det närmaste vara direkt efterbliven. Charlie Day verkar även tro att det blir roligt om man hela tiden skriker i falsett och stirrar omkring. Ragnar Frisk på sin tid trodde att det per automatik blev roligt om Åsa-Nisse skrek hela tiden, och vi vet ju alla hur det låg till med det i realiteten. Fast Åsa-Nisse var aldrig lika påfrestande som Dale.
Chris Pine går för långt i sin elakhet och framstår bara som rejält osympatisk, han är direkt obehaglig. Christoph Waltz är däremot härligt elak. Här och var har man stoppat in plastiga tuttbrudar i bikini som distraherar huvudpersonerna, vilket bara blir dumt.
Jennifer Aniston återvänder också hon från förra filmen, hon är fortfarande ett raffpaket, men hennes ganska få scener är inte speciellt kul. Även Jamie Foxx är tillbaka som trions kriminelle kompis Motherfucker Jones, liksom Kevin Spacey som upprepar sin rollfigur i en glorifierad cameo. Jonathan Banks spelar polis. Filmen avrundas med misslyckade tagningar som till större delen inte är roliga.
Det låter kanske som att jag kommer att tilldela den här filmen en etta i betyg, men det blir nog en tvåa ändå. HORRIBLE BOSSES 2 är inte tillräckligt dålig för att få en etta. Jag skrattade till ett par gånger även efter de inledande scenerna och ett par rollfigurer är kul. Men den här tvåan är så svag att den borde sjukskriva sig.








(Biopremiär 5/12)