Visar inlägg med etikett Schweiz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Schweiz. Visa alla inlägg

tisdag 14 april 2015

DVD: Northmen - A Viking Saga

NORTHMEN - A VIKING SAGA (SF)
Med tanke på att det finns hundratals, ja tusentals, filmer om riddare, romare, och om vilda västern, borde det rimligtvis finnas mängder av vikingafilmer. Men det gör det inte. Antalet filmer om vikingar är relativt få. Av någon anledning har vi i Skandinavien aldrig varit mycket för att göra historiska äventyrsfilmer - eller äventyrsfilmer rent allmänt.

Nåja. På TV visas  en serie som heter VIKINGS - och här har vi en långfilm från 2014, en tysk-schweizisk samproduktion, inspelad i Sydafrika.

Det var inte utan att jag kände mig varm om hjärtat när jag såg bolagsnamnet Ascot Elite i förtexterna, följt av namnet Ralph S Dietrich. Han är son till gamle, fine schweizaren Erwin C Dietrich, mannen bakom klassiker som STRAFFKOMMANDO ÖST och väldigt mycket annat. NORTHMEN - A VIKING SAGA är regisserad av Claudio Fäh, som tidigare gjort CORONADO, HOLLOW MAN 2 och SNIPER: RELOADED, om någon nu minns dem. Den här filmen är dock en större produktion än dessa filmer.

Tom Hopper, som just nu är med i TV-serien BLACK SAILS, vilken jag förstås inte sett, spelar vikingen Asbjörn, som lider skeppsbrott. En mindre samling karlar överlever och flyter i land på okänd mark. Det dröjer inte länge innan vikingarna blir anfallna av en mindre armé, men eftersom de är riktiga karlakarlar, dödar de alla fiender utom en, som kommer undan. Asbjörn och hans polare upptäcker att fienden skyddat en vagn, och i denna hittar de en skotsk prinsessa (Charlie Murphy), filmens enda kvinna. Vikingarna tror att de kan få ut en lösesumma för henne - men hennes far skickar ut mängder av krigare för att hitta och döda vikingarna. Vikingarna träffar på en snäll, kristen munk på vägen, han är duktig på att slåss med sin stav och följer med nordmännen. Prinsessan blir självklart kär i Asbjörn.

Det är ingen större filmupplevelse Fäh har spikat ihop, men jag får nog säga att filmen är rätt okej. Det är ett traditionellt actionäventyr - och det är mycket action. Folk slåss och fäktas och hugger yxor i skallen på varandra. Vikingarna gillrar dödliga fällor så att fienden kan stryka med på mer uppfinningsrika sätt; de spetsas på pålar eller får stockar i plytet. En strid på en hängbro är minnesvärd.

Handlingen är inte speciellt engagerande, rollfigurerna är anonyma, och skådisarna är väl inte de charmigaste. När det inte är action och det istället ska pratas blir det därför rätt tråkigt. Tack och lov är det action mest hela tiden.

En av vikingarna spelas av svensken Johan Hegg, sångare i vikingarockbandet Amon Amarth. Bandet står för låten som spelas under eftertexterna. Den fick mig att fnissa.







(Släpps den 27/4)

måndag 6 maj 2013

Bio: Inte bara honung

Foton copyright (c) Folkets Bio
När så kallat vanligt folk på stan stoppas av tidningar och tillfrågas diverse saker och frågan "Vad tycker du om att se på TV?" kommer upp, är ett vanligt svar "Naturprogram". Själv känner jag nog inga som tittar på naturprogram - åtminstone inga jag umgås med. Jag själv tittar aldrig på naturprogram. Jag är fullkomligt ointresserad av djur och natur. Friluftsliv är inget för mig. Tvärtom, det är det värsta jag vet.
Nåja. Nu har jag sett en naturfilm - och en bra sådan. Fast den schweiziska MER ÄN BARA HONUNG, av Markus Imhoof, är mer än bara en naturfilm. De senaste åren har miljontals bin oförklarligt dött. Överallt i hela världen. Detta kommer med tiden att ha stora konsekvenser för mänskligheten, eftersom en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering.
För att göra den här filmen reste Imhoof och hans team Jorden runt tre gånger. Dock struntade de i att nämna exakt vart de reste, och vad intervjuobjekten heter. Jo, namnen står listade i eftertexterna, och det är möjligt att speakern nämner dem i förbifarten, men lätt förvirring uppstår. Främst rör vi oss i ett idylliskt alplandskap som jag gissar är Schweiz (men det skulle förstås också kunna vara Tyskland eller Österrike), och i USA. Det är nog främst Kalifornien, men står det inte Indiana på en bil? Och biodlaren med stekmössan verkar häcka i södraste USA.
De schweiziska biodlarna hanterar bina så som de alltid gjort. Gammaldags och rejält. Inga fega skyddskläder här, inte. Det räcker med ett stort skägg och hatt. Och pipa. Skäggmannen har tjusiga bulor i pannan och på armarna efter bistick, men han är härdad, karln. Ett par tanter är inte sämre de. Och de röker cigarr medan de jobbar. Röken användes dock i yrket - den blåses på bina.
På den stora amerikanska bi- och mandelranchen går det annorlunda till. Där är allt toppmodernt. Fast killen som intervjuas, jag gissar att han är något slags chef, gillar inte att de måste bespruta mandelträden. Bina tar skada - vilket inte är så konstigt. Killen med stekmössan är liksom schweizarna härligt gammaldags. Han är hemma hos folk och skrapar ner bikupor och har sig och gör honung på traditionellt sätt - det ser onekligen väldigt gott ut när han manuellt tappar upp honungen på burkar. Fast vad de gör borta i Peking blev jag inte riktigt klok på.
MER ÄN BARA HONUNG är en fascinerande film. Bin är en hel vetenskap - mer än så, tror jag. Säkert tre-fyra vetenskaper. Och dessa bins liv och leverne skildras i fantastiska och vackra bilder. Extrema närbilder. Slow-motion. Ibland följer kameran ett bi på flykt. Jag har ingen aning om hur de burit sig åt för att filma det, de kan väl knappat ha kutat efter biet med en steadicam. Och de här biodlarna har en massa coola prylar jag inte visste existerade. Fast å andra sidan har jag förstås aldrig intresserad mig för bin och biodling.
Det här är väldigt intressant - men även alldeles för långt. Åtminstone för mig, som inte är naturfilmsfanatiker. 90 minuter känns långt. Det hade räckt med 50. Jag tröttnade.
Filmen har vunnit ett flertal priser och det är inte utan att jag undrar vad Bert I Gordon hade kunnat göra med det här materialet om han fått tillgång till det som stock footage.
  





(Biopremiär 3/5)




tisdag 15 januari 2013

Bio: Syster

Foton copyright (c) Folkets Bio
Schweizisk film är ju princip synonymt med Erwin C Dietrich. Mästerproducenten och ibland regissören bakom odödliga klassiker som STRAFFKOMMANDO ÖST, BARBED WIRE DOLLS och JAG - EN GROUPIE. Men här kommer en schweizisk film som är gjort av någon annan - Ursula Meier står för manus och regi till SYSTER.
I centrum står tolvårige Simon (Kacey Mottet Klein) och hans storasyster Louise (en nästan helt oigenkännlig Léa Seydoux, kalaskexet från MISSION: IMPOSSIBLE - GHOST PROTOCOL och INGLOURIOUS BASTERDS), som bor ensamma i ett tradigt höghus. Louise gillar att supa och umgås- och ligga med idioter, och Simon försörjer dem genom att utföra kupper. Han tar linbanan upp till alptoppen där de rika åker skidor, och så snor han deras utrustning - jackor, hjälmar, skidor och så vidare. Samt deras matsäckar. Detta släpar han med sig ner och säljer till kompisar; en grannpojke till och med specialbeställer skidor som ska stjälas.
Men så åker Simon fast. Han har gömt sig i ett skafferi i en restaurang och blir påkommen av en engelsman; Mike, som jobbar där (Martin Compston från DOOMSDAY). Nu är det väl ändå slut på dumheterna - men icke. Mike börjar istället att utnyttja Simons talang som tjuv. Och Louise börjar också kräva mer och mer.
Under SYSTERS första tio minuter får vi först se Simon sitta på en offentlig toalett och ropa "Jag bajsar, monsieur!", och sedan kissar Louise på en liten gran. Det här sätter tonen. SYSTER är en ganska glåmig film, skidorten och alplandskapen ser inte särdeles inbjudande ut. Filmfotot är lite småskitigt. Precis som de två unga huvudpersonerna. Simon är en rätt jobbig typ; gapig och dann, men Louise är sju resor värre. En hemsk människa!
Bortsett från att Meiers film är lite för lång, lider den av att den är lite för otrolig. Jag köper inte det som händer i filmen, det blir lite för mycket. Och då har jag inte ens nämnt filmens stora twist mot slutet - och nej, den tänker jag inte avslöja här.
SYSTER vann Silverbjörnen i Berlin och plötsligt och oväntat dyker Gillian Anderson, av alla människor, upp i en roll.







(Biopremiär 18/1)