Bio: Saw 3D

Foton copyright (c) Scanbox Entertainment

Som säkert är bekant, är jag ingen större anhängare av SAW-serien. Den var väl intressant när den började för sex år sedan, men den blev snabbt lika repetitiv - om inte mer - som 1980-talets slasherfilmer. Dock saknar SAW-filmerna dessas charm. SAW såg även till att skapa den mindre trevliga genren "tortyrporr", som mer eller mindre tog bort det roliga i skräckgenren. Tortyrporr har ofta en tendens att göra åskådaren till något slags medbrottsling, de flesta filmerna går bara ut på att folk fångas och torteras till döds; det är ungefär som att vara betalande publik i en tortyrkammare eller på en avrättning. Spänning och underhållning saknas - med undantag för festliga HOSTEL 2 och kanske någon till. Skräckexemplet är japanska GROTESQUE.

Förra årets SAW, del sex, gick aldrig upp på bio i Malmö, och därför recenserade jag den först när den kom på DVD i våras. Eftersom jag inte kom ihåg ett dugg av den, tog jag nu och läste om min recension, som inte var speciellt positiv.

Ett problem med SAW-filmerna, är att de hänger ihop; de är en följetong. Det kan ju i och för sig vara något bra, men inte när det går ett år mellan avsnitten och man omöjligt minns vad fan som hände i förra årets episod, vem som var vem och vad de höll på med. Jag tappade tråden helt i de två senaste delarna.

SAW VI spelade in ungefär hälften så mycket pengar som del fem, och jag och många med mig trodde att serien skulle läggas ner.

Men nu är alltså Jigsaw tillbaka, och det i 3D. Men eftersom det är en sågfilm, borde den inte visas i trä-de? Filmen har inte pressvisats någonstans i världen, enligt Liongate för att intrigen inte ska sippra ut, så för min del blev det alltså att gå på premiären. I Malmö går SAW 3D upp på Royal, stans största biograf, som dessutom har landets största duk (om jag inte är ute och cyklar). Det vankades alltså tortyrporr av monumentalformat! Det enda jag kände till om filmen, var vad den svenska distributören sagt: "Den är jävligt äcklig!" - och att den knyter ihop alla trådar.

För det första måste jag som vanligt undra varför 100-150 pers tycker att det är lämpligast att gå in i salongen precis när filmen börjar. Står de och trycker i foajén för att vara coola? Vad är det för sport med att leta platser i mörker och tvinga hundratals människor att resa sig upp precis när förtexterna startar? Eller att vägra sätta sig på sina rätta platser eftersom de fick för dåliga sådana. Och som vanligt var jag äldst i salongen. Men Royal hade i alla fall pyntat entrén till salongen, det hade rivit sönder gröna plastskynken och hängt upp som ett draperi.

SAW 3D börjar med en fantastisk fälla: tre personer har fjättrats i ett skyltfönster mitt i stan och de hotas sågas itu med cirkelsågar. Det går inte så bra för en av dem.

Costas Mandylor och Betsy Russell (som var så söt i BLOODY POM-POMS aka CHEERLEADER CAMP på 80-talet) är tillbaka som mördaren och före detta polisen Hoffman och hans fru - eller vad hon nu var - Jill, de har medverkat i de senaste delarna och det är deras story jag aldrig riktigt minns. Hoffman är lika händig som tidigare med att bygga fällor, medan Jill uppsöker polisen Gibson (Chad Donella) för att sätta dit sin Hoffman. Och jag minns fortfarande inte riktigt varför Hoffman gick och blev Jigsaws lakej.

Dock kretsar handlingen den här gången kring en viss Bobby Dagen (Sean Patrick Flanery - jepp, Young Indiana Jones) som har skrivit en bok om sina upplevelser som ett av Jigsaws offer. Han har gjort sig en karriär som överlevare och figurerar ofta i media, uppbakad av sitt PR-folk och sin fru. Det här bara det att Bobby sitter inne med en hemlighet - och den ska han straffas för. Bobby, frugan och PR-folket kidnappas och Bobby måste ta sig igenom en labyrint av fällor för att försöka rädda livet på de övriga.

Lite överraskande dyker även Cary Elwes upp igen - det var han som var dr Lawrence Gordon i den allra första filmen, och som då gjorde illa ifrån sig skådespelarmässigt. Jodå, han överlevde - fast nu är han enbent. Och Tobin Bell? Hans rollfigur dog ju i tredje filmen, men han har fortfarande topbilling - och han är med i ett par scener på sammanlagt ett par minuter.

Okej, med tanke på hur avigt inställd jag varit till de tidigare delarna, vad tycker jag då om det här nya besöket på slakthuset?

Hör upp, folk. Jag måste överraska mig själv och utbrista:

Saw ska det låta! SAW 3D är tammefan den bästa filmen i serien! Man har lagt ner betydligt mer tid och möda på den är, än de tidigare delarna. Visst, nu tillför 3D:n en hel del, det är något visst med inälvor som sprutar ut över publiken (även om det är mer återhållsamt än i PIRANHA 3D), men storyn är bättre den här gången, liksom skådespelarna. Jag gillade historien om Bobby Dagen och att det är Flanery som spelar honom.

Fällorna är mer vansinniga än tidigare. I synnerhet en scen fick mig att vilja ställa mig upp och applådera: fyra rasister - en av dem är sångaren i Linkin Park - vaknar upp på en bilskrot. De ska straffas för att de dömt människor efter hudfärg. Jigsaw har satt ihop en snillrik grej som kommer att ta livet av alla fyra i en sadistisk kedjereaktion, som bland annat involverar en bil och superlim. Ja, jösses! Hudflängd för en helt ny betydelse.

Om alla trådar reds ut i filmen? Tja... Jo, mycket får en förklaring. Men samtidigt är det fullt möjligt att göra en fortsättning. Det var tänkt att detta skulle bli den sista filmen i serien, men jag kan ge mig fan på att den kommer att spela in tillräckligt mycket pengar (kom ihåg att biljetter till 3D-filmer dessutom är dyrare) för att vi snart ska få se SAW: A NEW BEGINNING.

Tjejen som satt bredvid mig höll för ögonen mest hela tiden. Längre bak i salongen lät det som om en annan tjej grät hysteriskt, eller så hade hon bara ett jävligt konstigt skrik. I vilket fall var det förbannat häftigt att se extrem splatter i 3D på Royal!

Som sagt: jag är överraskad över att jag gillade den här filmen så pass mycket som jag gjorde. Egentligen borde jag sätta en trea, men 3D-upplevelsen på bio gör att jag petar dit en fjärde, perverst syndig sadistdvärg. Den hade nog inte funnits där om jag sett filmen på DVD.

I eftertexterna läser jag att en av de som jobbade på filmen heter Mia Sturup. Ready for take off, Mia!

 

 

 

 

 

(Biopremiär 29/10)

DVD: The Collector

THE COLLECTOR (Paramount)

Vad får man när man låter killarna som gjort de tre senaste filmerna i SAW-serien göra en film efter eget huvud? Jo, man får SAW-kopian THE COLLECTOR. Marcus Dunstan har skrivit manuset tillsammans med Patrick Melton, och den förstnämnde står för regin till den här filmen om stackars Arkin (Josh Stewart), en rätt sympatisk före detta fånge, som nu jobbar som hantverkare. Han hjälper familjen Chase att fixa dörrar och fönster i deras stora villa.

När Arkin hälsar på sin lilla dotter och före detta fru, får han veta att exet har illasinnade lånehajar efter sig. Hon måste få fram stålar illa kvickt. Arkin kan bara komma på ett sätt att hjälpa henne. Familjen Chase har rest bort och han vet var deras kassaskåp finns - och han vet hur man bryter upp det.

Alltså beslutar sig Arkin för att göra inbrott i den stora, tomma kåken.

...Det är bara det att någon redan hunnit före. Just det: The Collector.

The Collector är en maskerad herre som tagit familjen som gisslan i deras eget hus. Inte nog med det - har har gillrat fällor i precis hela huset. Fällor som lemlästar eller dödar. Nu måste Arkin kämpa för livet för att komma levande därifrån.

Och det är väl i princip det enda som händer i den här osedvanligt långsökta, flängda och otroliga skräckfilm. Det här är precis lika långsökt som SAW. Nej, detta är nog än värre. För fråga mig inte när The Collector installerade alla sina fällor. Det måste ha tagit veckor - eller månader. Till exempel finns här ett rum från vars tak det hänger hundratals metrevar med vassa fiskekrokar att fastna i. Hängde busemannen upp dessa under kafferasten?

THE COLLECTOR går förstås bara ut på att visa upp så mycket blod, snask, mord och tortyr som möjligt. Och det finns en hel del av detta. Fingrar klipps av, en tös spetsas på en spikmatta hängande på väggen (fråga inte...) och skrikande kvinna får tungan korrigerad med hjälp av två tänger. Und so weiter...

Fast ofta tyckte jag att filmen var alldeles för mörk för att man tydligt ska kunna se vad det är som händer. Vad är det för mening med tortyrporr om man inte ser försäljningsargumentet?

I övrigt är detta en bioproduktion, filmen ser bättre ut än andra direkt-på-DVD-rysare av den här typen. Skådespeleriet är inte hopplöst. Fast jag personligen tycker att filmen är åt helvete för ding för att fungera på något plan. Den är dock inte tillräckligt dålig för att betinga en etta i betyg.

THE COLLECTOR kör med hoppiga SE7EN-förtexter och det är mycket industrirock på soundtracket. Slutet lämnar förstås en öppning för en uppföljare.

Blu-ray: Saw VI - Unrated

SAW VI (Scanbox)

Ännu en film vi klämde på Blu-ray under förra veckans filmorgie. SAW VI biovisades ju aldrig i Malmö, det kommer ni kanske ihåg att jag påpekade förra året. I Sverige gick filmen upp i tre kopior, vilka bara såg projektorns ljus i Stockholm och Göteborg.
Jag ska väl inte säga att jag grät blod över att SAW VI inte gick upp här, jag tillhör inte seriens fans. Den första SAW (2004) hade en intressant story, men skådespeleriet var under all kritik. SAW II tyckte jag var bättre. SAW III minns jag inte alls, SAW IV såg jag aldrig, och SAW V finns recenserad här i "gamla" TOPPRAFFEL!.
En av mina kompisar är stor SAW-fantast och krävde att vi skulle se SAW VI omedelbart, före Dolph Lundgren och BITCH SLAP, och så fick det bli.
Filmen börjar bra. Jag gillade prologen. En inlåst fet kille och en svart tjej vaknar upp inlåsta i ännu en typisk Jigsawfälla. För att komma ur knipan, måste de lägga vikter på en våg. När tillräckligt mycket lagts dit, öppnas låsen hos den som öst på med tyngst grejor. Och grejor i det här fallet är kroppsdelar. De måste stympa sig själva - och när de inte gör det, borras de i huvudet eftersom de är iförda huvudbonader med borrmaskiner. Den fete killen karvar fläsk från sin mage, medan tjejen hugger av sin arm.
...Men efter denna prolog blir det mest långsökt och förvirrat. SAW VI hänger ihop med de tidigare delarna - på gott och ont. Kommer man inte ihåg vad som hände i dem, kan det bli klurigt att hålla isär allt. Om man nu vill hålla isär allt. Den här gången är det visst en advokat som står i centrum och ska straffas. Mördaren Jigsaw har varit död i flera filmer nu, men Tobin Bell lyckas fortfarande återvända i rollen.
SAW VI är krystad, dum och rätt tråkig - i USA spelade den in betydligt mindre pengar än föregångarna vilket inte stoppar SAW VII i 3D från att komma i år - men liksom förra delen är filmen inte tillräckligt dålig för att sågas helt. Dock kan jag inte komma på speciellt mycket att skriva om filmen - vilket väl märks, då jag sätter punkt redan här.






Bilder copyright © Scanbox Entertainment

DVD: Martyrs

DVD: MARTYRS (PAN Vision)

Om ett par veckor släpps MARTYRS på DVD i Sverige. Den minnesgode kommer ihåg att jag recenserade den i min Canesblogg från 2008. Den 19.e maj förra året skrev jag så här:

"Under förra årets Cannesfestival såg jag något av det jävligaste jag någonsin sett på en bioduk: den franska filmen A L'INTERIEUR (aka INSIDE), som tävlade i sektionen Critics Week. Det är en film som skiljer pojkar från män, en skräckfilm så brutalt sadistisk att även härdade människor som jag kröp ihop i biofåtöljen och hade svårt att titta när den stora saxen kom fram.
På årets marknad visas en fransk-kanaden-
sisk film som heter MARTYRS. Jag var inte på den första visningen, men min kollega Magnus gick förbi biografen precis när publiken kom ut. Tydligen var de hur chockade som helst, kritvita i ansiktet. Jag hörde att ett tyskt bolag köpt filmen osedd, och efter att de sett den färdiga filmen visste de inte vad de skulle göra - det här är inget de kan släppa i Tyskland. En finsk journalist hävdade att MARTYRS är "the sickest fucking movie ever made" och att den är som A L'INTERIEUR gånger tio! Hmm...

Nåja. Ny visning och jag och Magnus traskade dit efter att ha fått i oss några pilsner.

Stor salong, ganska mycket folk. Filmen gick igång, Wild Bunch-loggan dök upp och så förtexter. Vi var spända. Vad skulle vi få se?

Tja... Vad ska jag säga? Jag konsta-
terade att de som såg den första visningen är wimps! Nej, det här är inte "the sickest fucking movie ever made". Våldsam? Ja, det kan ni skriva upp. Sadistisk? Jajamen! Men i övrigt...

Filmen börjar med att en blodig och misshandlad liten flicka flyr från en källare och springer längs en gata. Hon hittas och växer upp på ett barnhem, men plågas av minnena från det hon upplevt i källaren. Hopp till femton år senare. Tillsammans med en annan tjej knackar den plågade tjejen på hon en till synes helt vanlig, sympatisk familj som bor i en trevlig villa. Men det första tjejen gör, är att plocka fram ett hagelgevär och så skjuter hon ner mamma, pappa, son och liten dotter. Kompisen hjälper till att bära ut liken och slänga dem i en grop i trädgården. Mamman är inte riktigt död, så hon måste klubbas ihjäl med en köttklubba (i närbild, förstås).

Den plågade tjejen hävdar att familjen var ond, att de var de som hållit henne fången och torterat henne. Hon säger att det finns en annan person i huset, en groteskt vanställd flicka som också suttit inspärrad i källaren och torterats. Vi får se denna monsterflicka, hon dyker upp och attackerar, men är det bara inbillning? Har den plågade tjejen blivit galen? Och är det rätt familj de slaktat? Kompisen blir tveksam. Men... Så hittar hon en lönndörr som leder till en källare full med märklig tortyrutrustning.

Den första halvan av filmen är bra. Ja, riktigt bra, faktiskt. Och de två tjejerna i huvudrollerna alldeles utmärkta. Men den andra halvan är kass. Riktigt dum. Visst, nu blir det grov tortyr och förnedring i källaren, men förklaringen, orsaken till att flickor kidnappas och torteras är långsökt och alldeles för korkad. Ni skulle inte tro mig och jag berättade det här. Vilket jag inte tänker göra.

Vad som var riktigt roligt, var att försöka håla räkning på alla som lämnade salongen, men efter ett tag gick det inte längre. Massor reste sig och gick. MARTYRS blir allt våldsammare och för varje ny våldsincident försvann några köpare och journalister. Men våldet i MARTYRS är tjatigt. Det är samma grejor om och om igen, och inte blir det bättre av att filmen är typ tjugo minuter för lång. På slutet går tortyren över i överdrivna make up-effekter. Det är ingen film som gör ONT att titta på - som till exempel A L'INTERIEUR. Men självklart, det är ingen partyfilm. Det är inte the date movie of the year. Och det är värre än SAW och HOSTEL tillsammans.

Någon sa att MARTYRS har köpts för release i Skandinavien. Frågan är varför den ska släppas här. Det är liksom inte en film för vem som helst. Allra minst för tonåriga skräckfilmsfans som vill ha en kul popcornfilm.

...Sedan är det ju lite intressant att filmskaparna lyckats tajma MARTYRS med händelserna i den där autentiska källaren i Österrike..."


Så långt 2008 års recension. Då satte jag betyget två syndiga dvärgar. Och tja, har jag redan betygsatt filmen en gång, vill jag inte ändra på det. Men jag tror inte att jag vill ändra på det. Dock har det hänt en hel del med filmen under det gångna året. Inte helt oväntat blev MARTYRS rejält uppmärksammad och omskriven - och många har hyllat den som mästerverk. Inte nog med det, de tycker att upplösningen, vilken jag fortfarande anser vara fånig, är lysande och intelligent. Folk verkar se på MARTYRS som konst. Jaha. Förvisso är filmen betydligt bättre än ANTICHRIST, men jag tycker ändå att det här är överskattat.

Av någon anledning har PAN Vision inte försett DVD-omslaget med en varningstext, vilket i det här fallet är berättigat. Vissa andra distributörer sätter varningstexter på de mest vissna skräckfilmer, men den här gången bör nog känsliga personer tänka sig för.

MARTYRS är 95 minuter lång - och DVD:n innehåller en Making of-film som är 85 minuter!