Jag kan inte påstå att jag kände till särskilt mycket om Jussi Björling innan jag såg den här dokumentären. Han var en världsberömd operasångare, en av de bästa någonsin, och han dog ung. Och så krökade han rätt hårt. Christopher Lee har berättat att han sjungit med Jussi på en privat tillställning, vill jag minnas att det var.
Mer än så visste jag inte. Mitt intresse för opera är inte det största och i ärlig-hetens namn hör jag inte vad som utmärker Jussi Björling: de gamla inspelningarna är antingen åt helvete för knastriga, eller aningen undermåliga, men främst har jag inget att jämföra med. Jag gillar inte precis tenorsångare, det är för mycket mistlur over manliga operasångare.
Autören bakom SOUND OF NÄVERLUR, Torbjörn Lindqvist, lyckas med en åtminstone en av sina målsättningar med den här filmen, som har premiär den andra februari, då Jussi skulle fyllt hundra år, om han nu inte gått och dött redan 1960, den spjuvern. Lindqvist lyckas lära mig lite mer om den store sångarens liv.
Jag hade ingen aning om att Jussi Björling var från Dalarna och står som staty i Borlänge - borde inte Sator stå staty där? Jag hade ingen aning om att det var farsan som drillade Jussi och hans bröder till att bli operasångare och tog med dem till New York för att skola dem ordentligt. Tydligen missade de en förställning med Caruso eftersom de klämde in en visning av en cowboyfilm strax innan.Som dokumentärfilm lämnar dock JUSSI I VÅRA HJÄRTAN en hel del att önska. Man skulle nästan kunna tro att det var Lindqvist som var filmfotografen på FÄBODJÄNTAN. Vänta nu lite, han var ju filmfotograf på FÄBODJÄNTAN! That explains it.
Den här doku-mentär-
en är väldigt enkelt upplagd och påminner om en gammal skolfilm. Den känns lite som när man skulle redovisa grupparbete i skolan. "Drama-
doku-
mentär" står det på filmaffischen, men bortsett från att man dramatiserat ett par ögonblick ur Jussis liv som dyker upp lite här och var i väldigt korta klipp, är det här en rak dokumentär av ett gammaldasgs snitt.
Två män tittar rakt in i kameran och säger at de ska ta reda på vem Jussi Björling egentligen var. På detta följer en lång rad talking heads, och sånger som illustreras med naturbilder från hela Sverige. It's rather pedestrian.
Bland de som intervjua återfinns Jussis syskon, samt Kjerstin Dellert och andra personer som arbetade med Jussi. En alldeles för kort del av filmen ägnas åt alla de annonser han medverkade på. Jag hade gärna sett en dokumenär enbart om Jussi Björlings förekomst i annonser. Plötsligt, oväntat och omotiverat dyker Björn Ranelid upp och pratar om Jussi. Han står iförd linne och med aniktet vänt mot solen framför en trädstam.
JUSSI I VÅRA HJÄRTAN har inte på bio att göra. Det här känns som ett gammalt TV-program. Filmen går från A till Ö utan några som helst konstnärliga intentioner eller filmiska finesser. Inte vad jag kan se.
(Biopremiär 2/2)
Inlägg
