Visar inlägg med etikett Sam Heughan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sam Heughan. Visa alla inlägg

torsdag 2 september 2021

Netflix: SAS: Rise of the Black Swan

Foton copyright (c) Sky Cinema

Ännu en Netflixpremiär, dock ej på en Netflixproduktion. SAS: RISE OF THE BLACK SWAN, som regisserats av norrmannen Magnus Martens, är producerad av den engelska kabelkanalen Sky Cinema (plus ytterligare några bolag). Filmen började spelas in redan 2018 och låg klar 2019 - men det kom att dröja tills 2021 innan den fick premiär. Den premiärvisades i våras på olika kanaler och streamingtjänster i ett antal länder under titeln SAS: RED NOTICE, men när Netflix köpte den för distribution i resten av världen, döptes filmen om till SAS: RISE OF THE BLACK SWAN för att undvika att det blandas ihop med Netflixproduktionen RED NOTICE.

Filmen bygger på en roman av den svenska SAS-piloten ... Nej, jag skojar, den bygger på en roman av den tidigare SAS-soldaten Andy McNab (pseudonym för Steven Billy Mitchell), som även producerat filmen. SAS står för Special Air Service, Englands hårdaste specialförband. 1999 spelade Sean Bean McNab i TV-filmen BRAVO TWO ZERO, jag tror att jag sett den, men den var nog inget vidare. Dock var den sannolikt betydligt bättre än SAS: RISE OF THE BLACK SWAN.

Australiskan Ruby Rose spelar amerikanskan Grace Lewis. Psykopat och soldat. Hon är dotter till en garvad soldat som görs av engelsmannen Tom Wilkinson. Grace har en bror som strider med sin far och syster, han görs av walesaren Owain Yeoman. Tydligen var det svårt att hitta riktiga amerikaner till rollerna.

Den brittiska regeringen har skickat ut familjen Lewis; de svarta svanarna, på ett uppdrag som inte går som planerat - Grace och hennes gäng slaktar invånarna i en liten öststatsby. Dock filmas deras krigsförbrytelser, och när videosnutten visas på TV - på Sky News, förstås - uppstår en kris på Downing Street. Premiärministern måste avgå och den kommer ut att han skickat ut galningarna på uppdraget.

Jobbet att stoppa familjen Lewis går till SAS-soldaten Tom Buckingham (Sam Heughan), en överklasskille som bor i ett slott. Gamle far Lewis stryker med när Tom och hans män slår till, men Grace och brorsan kommer undan.

Tom har en flickvän, doktorn Sophie Hart (Hannah John-Kamen), som han vill gifta sig med. Han planerar att ta henne till Paris, där han ska fria till henne. De sätter sig på tåget under engelska kanalen - men gissa vilka som av en slump befinner sig på samma tåg! Jo, syskonen Lewis och deras illasinnade legosoldater. De ställer till med jävelskap. Det visar sig att flera av de goda killarna är köpta och hjälper Grace att komma undan. Andy Serkis spelar en elak typ som håller i flera trådar. Den ende som kan reda ut situationen och rädda tågets passagerare är förstås Tom Buckingham, som bland annat hjälper en liten fransk tös att fly via en toalettstol.

SAS: RISE OF THE BLACK SWAN är verkligen erbarmlig! Trots en massa action, är den vansinnigt tråkig, den är alldeles, alldeles för lång; över två timmar när 90 minuter hade räckt, manuset illa skrivet, dialogen är hemsk, skådespeleriet är än värre. Filmfotot är platt och fult, filmen ser billig ut trots att den säkert kostat en hel del. Det hela är taffligt och valhänt. Den tuffe hjälten har ingen personlighet alls, ingen som helst utstrålning, han hade lika gärna kunnat spelas av ett vedträ. Eller av Krister Henriksson.

Ruby Rose, som inte kan agera alls, har den ondskefullaste frisyren sedan Javier Bardem i NO COUNTRY FOR OLD MEN.

Att det ska vara så ohyggligt svårt att göra actionfilmer nuförtiden! Har folk glömt hur man gör?



 

 

 

 

(Netflixpremiär 27/8)


torsdag 23 augusti 2018

Bio: The Spy Who Dumped Me

Foton copyright (c) Nordisk Film
Jag förväntade mig att THE SPY WHO DUMPED ME, med manus (tillsammans med David Iserson) och regi av Susanna Fogel, skulle vara ännu en gapig, påfrestande actionkomedi i stil med HOT PURSUIT, som också hade kvinnor i huvudrollerna. Fogels film är förvisso lite gapig mellan varven - men det här visade sig inte alls vara den typ av film jag trodde det skulle vara, och jag får säga att jag blev positivt överraskad.
Mila Kunis och Kate McKinnon spelar bästa vännerna Audrey och Morgan. När filmen börjar fyller Audrey 30, och en väninna till henne säger att hon inte trodde att en tjej som Audrey kunde ha en så snygg pojkvän - underförstått att Audrey är tråkig och alldaglig. En lite märklig scen - eftersom det är Mila Kunis det handlar om, och hon ser mest ut som den filmstjärna hon är.
Nå. Den ovan nämnde pojkvännen - Drew (Justin Theroux) - har precis gjort slut med Audrey via SMS, så han står inte högt i kurs. Men vad Audrey inte vet, är att Drew är hemlig agent. Plötsligt dyker Drew och en massa fientliga agenter upp hemma hos Audrey, och Drew skjuts ihjäl. Innan han dör ber han Audrey överlämna en liten plasttrofé till en kontakt i Wien.
Efter en del dividerande far Audrey och Morgan iväg till Wien. Efter sig har de inte bara en massa onda, mordiska agenter, utan även den engelske MI6-agenten Sebastian (Sam Heughan) och dennes amerikanske kollega. De två tjejerna far runt till olika europeiska länder (det mesta verkar dock vara inspelat i Ungern), och liken travas på hög.
THE SPY WHO DUMPED ME visar sig vara en actionkomedi med väldigt kraftig betoning på action. Actionscenerna är många, de är välgjorda - och de är blodiga. Bitvis ser det ut som en 80-talsfilm; snytingarna är hårda, hjärnsubstansen sprutar, bilar och motorcyklar flyger i luften.
Samtidigt är dialogen förhållandevis välskriven - åtminstone om man jämför med andra vulgokomedier. För det är en vulgokomedi, det här. Svordomarna är oräkneliga, det är ibland tramsigt, men jag kom på mig med att tycka att mycket var kul - i synnerhet ett fånigt bajsskämt. Att det funkar beror på att Kunis och McKinnon kan leverera replikerna, och på att deras rollfigurer är rätt sympatiska, och inte så där irriterande de brukar vara i den här typen av film.
Dock kan kombinationen av tramskomedi och splatter skrämma bort en del. Jag känner några stycken som skulle tycka att THE SPY WHO DUMPED ME är jätterolig - men jag kan inte rekommendera filmen till dem, eftersom de inte klarar av att se ultravåld i enorma mängder.
Gillian Anderson har en mindre roll som chef för brittiska underrättelsetjänsten, och jag gillade Ivanna Sakhno som mordisk rysk gymnast och tortyrexpert.
Jag får nog säga att jag tycker att den här filmen funkar bättre än den liknande SPY, som kom häromåret - det var ju en gapig och överlastad film, som inte lyckades vara så rolig som den trodde att den var. Som nästan alltid är fallet med filmer nuförtiden, är Susanna Fogels film alldeles för lång med sina 117 minuter. Jag tyckte förvisso inte att det blev tråkigt, men filmen hade mått bra av att klippas ner med tjugo minuter.
Ja, just det, även Jane Curtain och Paul Reiser dyker upp i småroller.
  







(Biopremiär 24/8)
-->