Bio: The Company You Keep

Foton: Doane Gregory © 2012 Wildwood Enterprises. All Rights Reserved. 
Robert Redfords senaste film som regissör och skådis har inte USA-premiär förrän den femte april - men redan nu kan vi se den i Sverige. Varför det har blivit så här har jag ingen aning om.
THE COMPANY YOU KEEP pressvisades inte i Malmö. Jag visste inte om jag skulle ha tid att se den på premiärkvällen eller ej, men nu visade det sig att jag hann ändå, så jag traskade bort till Filmstaden Entré i sista stund. Trettio platser kvar. Bra. Men nog fan var den plats jag vill ha upptagen. Även den rakt framför. Märkligt! Det här är ju en Robert Redford-film, en vuxenfilm, och medelålders människor brukar inte veta att man ska sitta långt fram i salongen för bästa bioupplevelse, de sätter sig i mitten eller långt bak. Så inte den här gången och jag tvingades välja en plats i mitten - det kändes konstigt med så liten filmduk.
Men när jag stövlade in i salongen fick jag förklaringen: det var bara ungdomar där. Jag var äldst. Otroligt mystiskt. Jag dubbelkollade så att jag gått in i rätt salong. Varför vill så många kids se en pensionärsthriller? Inte nog med det: de var knäpptysta från början till slut!

76-årige Redford spelar advokaten Jim Grant; en oansenlig man med en liten dotter. Det är bara det att Jim Grant egentligen heter Nicholas Sloan och för trettio år sedan tillhörde han en militant vänsterorganisation, vars tretton medlemmar är efterlysta för ett mord begått under ett bankrån. Sloan säger att han varit Jim Grant längre än sig själv - vilket innebär att han ska föreställa att vara under 60 år gammal! Det kan man omöjligt tro, herr Redford ser nämligen numera ut som en gammal sadelväska. Visst, han är välbevarad och rörlig, men ser gammal ut - och när han ler är han märkligt lik Harpo Marx!
Shia LaBeouf är den unge journalisten Ben som råkar komma Sloan på spåren. Susan Sarandon är en annan av vänstergruppens medlemmar som plötsligt och oväntat anmäler sig själv. Sloan flyr och och håller sig undan FBI och journalister, medan han söker upp de andra gruppmedlemmarna - hans mål är att hitta en viss Mimi Lurie (Julie Christie). Varför måste han hitta henne? Kan det hjälpa honom att bevisa något? Den unge Ben är en synnerligen duglig journalist, han är bra på att lägga pussel och ligger hela tiden före FBI.

THE COMPANY YOU KEEP är en robust och intressant film. Dess handling är kanske lite väl otrolig på ett par ställen, men det kan man ta. Det här är väldigt välgjort på ett "vuxet" och lite gammaldags sätt. Tempot är lugnt, actionscener lyser helt med sin frånvaro - och man inte räknar scenen där Sloan hoppar över ett staket eller när han springer i en skog. Filmen är full av dugliga, rejäla skådespelare; ner i minsta biroll hittar vi kända karaktärsskådisar. Nick Nolte är en av de före detta medlemmarna i gruppen, Brendan Gleeson är en pensionerad polis, Terrence Howard är nitisk FBI-agent, Richard Jenkins är en annan av gruppens medlemmar, Anna Kendrick flimrar förbi som hastigast, Stanley Tucci är lysande som Bens redaktör, som Sloans bror hittar vi Chris Cooper, och när man tror att den inte kan bli bättre, ja, då kommer självaste
SAM ELLIOTT!
Pensionärsthriller skrev jag här ovan. Nja, det är väl att ta i - även om det ligger något i det. Politisk thriller är en bättre benämning. Det är en lång film, det här, två timmar och sju minuter, men THE COMPANY YOU KEEP är väl värd att se.

    





(18/1)

Bio: Up in the Air

Gårdagens double feature för pressen på Filmstaden blev lite märklig. Inte lika märklig som den kväll jag såg CASANOVA och BROKEBACK MOUNTAIN på Maxim i Landskrona (först Heath Ledger som Kvinnornas Man, sedan som bög), men ändå. För igår visades först en enastående film - och därefter den ruttna SNABBA CASH, som blev snabbt kass.  

UP IN THE AIR är skriven och regisserad av Jason Reitman, som gjorde THANK YOU FOR SMOKING och JUNO, och det pratas om Oscarsnomineringar, bland annat för George Clooney i huvudrollen. 

Clooney spelar Ryan Bingham, som bara befinner sig hemma i sin lilla dåligt möblerade lägenhet 44 dagar om året, och då vantrivs han. Bingham arbetar åt ett företag som avskedar folk. När en chef någonstans i USA inte har mod att själv sparka någon i personalen, kallas Bingham och hans kollegor in - sparkningsproffsen. Därför befinner sig Ryan Bingham alltid på resande fot. Han känner sig bara hemma ombord på flygplan. Han är proffs på att resa och på att checka in på hotell, ständigt viftande med sina olika, bonussamlande plastkort.  

På en hotellbar träffar han Alex (Vera Farmiga), en ständigt resande affärskvinna, och efter att ha jämfört sina plastkort och haft en het natt, inleder de något slags förhållande - när de råkar landa i närheten av varandra, träffas de och vid ett tillfälle får Alex även vara Binghams date på ett bröllop. Till Binghams företag anländer även den väldigt unga streber-bruden Natalie (Anna Kendrick, som är 24) som utvecklat ett nytt, modernare sätt att kicka folk - nämligen avskedan över Internet. Detta ska underlätta för företaget och från och med nu kan de anställda tillbringa mer tid hemma, med familj och vänner. Det är bara det att Bingham inte vill vara hemma. Han ger sig ut på jobbturné igen, den här gången med Natalie i släptåg, och han börjar inse en del grejor om sig själv och livet. 

UP IN THE AIR är en fullkomligt underbar film, och ja, jag tycker nog att Clooney förtjänar en Oscar. Han är på många sätt en i dagens filmbransch unik skådespelare. Han är både bildskön och robust manlig, och för tankarna till 40- och 50-talens filmstjärnor. Men han är även en utmärkt skådis och en sympatisk och intelligent kille. Jag var på en fest på ett hotelltak en gång, då George Clooney plötsligt och överraskande dök upp. Han sa att han gillade att hänga med vanligt folk. Regi och foto är utomord- entligt och skickligt, men det som framför allt lyfter Reitmans film är dialogen. I min recension av SNABBA CASH anmärker jag på den myckna dialogen. Frågan är om det inte är ännu mer dialog i UP IN THE AIR. Skillnaden är bara den, att den här dialogen är njutbar och tillför berättelsen väldigt mycket. 

Jag köper Clooneys och Farmigas rollfigurer rakt av, de blir äkta människor, jag förstår deras attraktion till varandra. Jag gillar även sättet Binghams yrke hanteras på; han har ett ganska obehagligt och otäckt jobb, som han måste hantera på ett visst sätt - något som blir tydligt när den unga karriärtjejen kommer in i bilden. 

UP IN THE AIR är ett utomordentligt drama om vuxna, för vuxna, som dessutom är lite roligt här och var tack vare skådespelarnas självlysande charm, och som en gyllene bonus får vi Sam Elliott som pilot. Jag känner att en femma hänger i luften, men jag vet inte om jag vågar sätta det betyget. Jag kände nämligen att filmen började sagga en aning under sista tredjedelen, och den hade nog kunnat kortas med en stump. Å andra sidan kan det bero på mig; jag är sällan tillräckligt utvilad på förmiddagsvisningar. UP IN THE AIR är producerad av Jasons farsa Ivan, som nu bekräftat att han ska göra GHOSTBUSTERS 3.  

 

 

 

 

(Biopremiär 15/1)

Bio: Har du hört ryktet om Morgans?

Det här var min själ en konstig svensk titel. Förvisso är den korrekt, men ordet "ryktet" är ju helt överflödigt! Det är väl ingen som säger så? Man säger väl trots allt oftast "Har du hört om Morgans?" eller vem det nu är man ska skvallra om. I original heter filmen "Did you hear about the Morgans?"
...Men tänk att det ska vara så svårt att se rejäl, kompetent, traditionell underhållning på bio nuförtiden. Det senaste jag kan komma på, var väl THEPROPOSAL. Därefter har det mest varit en massa o-roliga lågvattenmärken.
HAR DU HÖRT RYKTET OM MOR-
GANS? har alla förut-
sättning-
ar för att bli väldigt kul. Men av olika orsaker blir det bara märkligt tafatt på alla plan.
Hugh Grant och Sarah Jessica Parker är Morgans, yrkesmässigt framgångsrika New York-bor som ligger i skilsmässa, efter att han varit otrogen. Fast Grant älskar fortfarande Parker och vill krypa tillbaka. När de en kväll diskuterar detta, råkar de bevittna ett mord, ser mördaren - och mördaren ser dem. Därför ska Morgans nu få vittnesbeskydd, eller vad det kan heta på svenska.
De skickas till en liten håla i västern, där de ska leva en tid under nya identiteter som släktingar till sheriffen - och de måste fortsätta spela gifta. Som de stadsbor de är, blir det problem med att anpassa sig till bonnhålan, där alla har tre jobb var. Det går inte att shoppa, det finns bara en restaurang, och det dansas linedance och rodeo är populärt. Vilda björnar finns där också - och så småningom kommer även mördaren dit.
Det hela är upplagt för en kul, romantisk thrillerkomedi av det slag som i princip upphörde på 1980-talet - emellanåt gick mina tankar till SPANARNA. Men HAR DU HÖRT RYKTET OM MORGANS? är gjord med tummen mitt i handen. Förvisso har jag absolut inget emot Hugh Grant och den typ av lätt bortkommen britt han oftast spelar. Här blir han dock lite för mesig. Sarah Jessica Parker gillar jag inte alls - allvarligt talat, jag tycker hon är direkt ful, modell utklädd karl. Hon liknar ju Zelda iJURTJYRKOGÅRDEN; den där räliga kvinnan med ryggmärgscancer eller vad det var.
Alla knasiga upptåg i filmen är förutsäg-
bara - inget fel i det om de är roliga, men allting saknar tajming, och scenerna är märkligt illa regisserade. Ofta blir det bara konstigt. I princip skulle jag kunna sätta en etta på det här dravlet, men ett par faktorer gör att det blir en svag tvåa - nämligen de övriga skådespelarna: sheriffparet som tar han om Morgans spelas av allas favoritskådis Sam Elliott och Mary Steenburgen, och i en annan liten roll återfinns Wilford Brimley. Dessa lyfter filmen en aning, liksom en korkad blondin med tre jobb, bland annat är hon chef för ortens brandförsvar och ses i en scen tvätta brandbilen. Jag gillade även ett vegetarianskämt som Elliott får ur sig.
Men jag tycker inte du ska se den här filmen. Den är varken rolig, spännande eller romantisk. Se om SHERLOCK HOLMES istället. Eller NOTTING HILL, om du vill se Hugh Grant.






(Biopremiär 8/1)