Bio: Evil Dead Rise

Foton copyright (c) Warner Bros.

I år är det tio år sedan Fede Alvarez' nyinspelning av Sam Raimis THE EVIL DEAD (1982) hade premiär. Innan jag såg den var jag förstås avigt inställd till Alvarez' film, vars titel kortats till EVIL DEAD. Varför göra en totalt onödigt nyversion av en av de absolut bästa skräckfilmer som någonsin gjorts? Originalfilmen var extremt viktig för mig personligen, den var en av de filmer som på allvar gjorde mig filmintresserad, en film som fick mig att få upp ögonen för vad man kan göra även med en liten budget om man har stor talang.

Nu visade det sig att Alvarez' film var riktigt bra. Den är naturligtvis inte lika bra som originalet - Raimis film är unik på flera sätt - men det är en stenhård, chockerande och superblodig film, med en del inslag som fick även de mest härdade att huka sig i biofåtöljerna.

... Och nu har en ny EVIL DEAD-film premiär. EVIL DEAD RISE, producerad av pojkarna bakom den ursprungliga filmen, det vill säga Robert Tapert, Sam Raimi och Bruce Campell. För manus och regi står irländaren Lee Cronin. Filmen utspelar sig i USA, men är inspelad på Nya Zeeland och sist i eftertexterna står det "A New Zealand-Irish co-production", postproduktionen var förlagd till Irland. Cronin långfilmsdebuterade 2019 med en film som heter THE HOLE IN THE GROUND. Den ligger på en av streamingkanalerna, jag såg den häromåret, den gjorde inget större intryck, men den är okej.

EVIL DEAD RISE tar inte vid där EVIL DEAD slutade, den här filmen har helt nya rollfigurer och för filmserien nya miljöer. Cronins film inleds med en hommage till originalfilmen; kameran sveper fram över en sjö medan några förtexter visas på ett elegant sätt. I en prolog får vi träffa tre personer som spenderar en helg i en stuga i skogen. En av dem är dock besatt av titelns onda, döda demoner. Det går inte så bra för de här tre.

Därefter hoppar Cronin en dag tillbaka i tiden och vi presenteras för de egentliga huvudpersonerna. Lily Sullivan spelar gitarrteknikern Beth, som hälsar på hos sin syster, tatueraren Ellie (Alyssa Sutherland). Ellie bor ensam med tre barn i varierande åldrar i en stor, mörk lägenhet i ett utdömt ruckel till hyreshus. Beth har precis fått veta att hon är gravid, så filmens tema kan kanske sägas vara moderskap.

När Ellie skickar iväg de tre barnen för att köpa pizza drabbas området av en jordbävning. Golvet i husets garage bryts upp och barnen upptäcker att det där nere finns ett gammalt bankvalv. En av dem klättrar ner och plockar på sig några prylar han tycker verkar intressanta - några stenkakor och en gammal bok.

Boken är förstås The Book of the Dead - här kallad "Naturom Demonto", titeln "Necronomicon Ex-Mortis" nämns inte alls. Stenkakorna är från 1923, på den första skivan berättar en präst om fyndet av boken - och på den andra reciterar prästen besvärjelserna ur boken.

Ja, självklart går allt åt helvete. 

Först blir Ellie besatt och lever jävel utan like. Beth, barnen och några grannar vet inte vad de ska ta sig till. Snart blir fler besatta och, javisst, det enda sättet att stoppa det hela är med total lemlästning. Fram med motorsågen!

EVIL DEAD RISE är en jävligt intensiv skräckfilm! Förhoppningsvis kommer den att traumatisera publiken för livet. Åtminstone de som aldrig sett en EVIL DEAD-film, eller en extrem splatterfilm. Filmseriens fans lär dock bli nöjda. Det här är en effektiv och fruktansvärt blodig film. Enligt Lee Cronin gick det åt 6 500 liter blod. Några scener fick mig att skruva på mig - bland annat när en tatueringsnål kommer till kreativ användning och en ohygglig scen med ett rivjärn. Ja, jösses.

Sam Raimis EVIL DEAD II (1987) och ARMY OF DARKNESS (1992), som är den tredje filmen, var komedier, i synnerhet den sistnämnda är festligare än otäck. EVIL DEAD RISE är inte rolig alls, det är bara skräck, ultravåld och mörker. (Jo, förresten, ett replikskifte om Freddy Krueger i början av filmen är roligt.) Dock finns här några blinkningar till de tidigare filmerna - en rollfigur får ena ögat utslitet och ivägkastat, och en annan får det i munnen, och under en sekund får vi se hur Beth halkar i blodet på golvet. Med mera. Alla filmens så kallade deadites skanderar "Dead by dawn! Dead by dawn!" på ett obehagligt sätt.

På ett sätt är kanske den här filmen lite kontroversiell. Tre av rollfigurerna är alltså barn, två är unga tonåringar, lillflickan var nio när filmen spelades in. Och, den lilla tösabiten får bada i blod hon också. Det är sällan vi ser så unga barn i så här stenhårda filmer.

Ska jag anmärka på något, är det att The Book of the Dead inte ser ut som den brukar. Den är fortfarande skriven i blod och inbunden i människohud, men den har inget ansikte på framsidan, istället har den något slags klor på sidan. Nå, det är kanske en senare upplaga de fått tag på.

EVIL DEAD RISE lägger inga fingrar emellan. Den försöker inte låtsas vara något den inte är. Det här är så långt ifrån elevated horror man kan komma. Det här är en skräckfilm för folk som gillar skräckfilm och som inte skäms för det. Det är en skoningslös film. Självklart gillar jag den!

 

 

(Biopremiär 21/4)

Netflix: Nattsagor

Foton copyright (c) Netflix

Sedan ett antal år driver Sam Raimi och Robert Tapert produktionsbolaget Ghost House, som producerar - just det - skräckfilmer. Filmerna brukar vara, som folk säger i utlandet, hit or miss, med betoning på "miss".  

Det är Ghost House som ligger bakom Netflixpremiären NATTSAGOR, som bygger på en bok av JA White. Tydligen är det något slags barnbok - och den här filmen, som regisserats av David Yarovesky som gjorde BRIGHTBURN, är något slags barnfilm.

Med betoning på "något slags".

... För det vetefan vad det här är!

Jag trodde att NATTSAGOR skulle vara något slags CREEPSHOW för barn. Kanske något i stil med SCARY STORIES TO TELL IN THE DARK. Men det visade sig att den här filmen inte alls är som dessa filmer, det här är ingen antologifilm.

Winslow Fegley spelar den lille gossen Alex, en lillgammal typ som älskar skräck, och som ibland inte har glas i sina stora glasögon. Han ser ut som en mycket liten Ingemar Mundebo. Alex är besatt av 80-talsskräck och läser Fangoria. Lite udda, tänkte jag först, men så slog det mig att filmen kanske utspelar sig på 80-talet.

Alex skriver egna skräckhistorier, men när filmen börjar ska han sluta med detta, han känner sig utanför och konstig, och hans föräldrar bråkar. Så han ger sig av. Men han kommer inte långt. Han hamnar nämligen genast i en märklig lägenhet - som han inte kan lämna.

I lägenheten, som rymmer ett enormt bibliotek, bor häxan Natacha (Krysten Ritter), som fångar- och tar kål på barn. I lägenheten finns också flickan Yasmin (Lidya Jewett), som varit fången där ett par år, samt en pälslös, datoranimerad katt.

Natacha kräver att Alex ska berätta en skräckhistoria om dagen för henne, annars är det ajöss. Alex har svårt att hitta på några bra historier. Han och Yasmin försöker även febrilt komma på ett sätt att rymma från lägenheten, något som verkar omöjligt. Det hela utvecklas till en variant på Hans och Greta.

NATTSAGOR är en väldigt konstig film. Den är troligen alldeles för förvirrad och konstnärlig för barn - och framför allt är den alldeles för otäck för små barn. Större barn tycker nog bara att det är förrvirrat och fånigt. Jag, som vuxen, tycker att det är förvirrad, krystat, och rätt irriterande. Lillgamla ungjävlar är det värsta som finns.

Men här finns några snygga scener och scenerier, en del inslag är bra, och mot slutet dyker det det upp ännu en häxa som verkar inspirerad av Mater Suspiriorum, åtminstone när hon först figurerar som silhuett.

Men det hjälper inte. Visst, jag är vuxen och tillhör inte målgruppen, men det här är en rätt kass film. Jag avrundar betyget uppåt.

 

 

 

 

 

(Netflixpremiär 15/9)