Visar inlägg med etikett Richard Todd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Richard Todd. Visa alla inlägg

söndag 1 augusti 2021

DVD/VOD: The Dam Busters

THE DAM BUSTERS (Retro Film)


När Michael Andersons film THE DAM BUSTERS från 1955 gick på bio i Sverige, hette den DE FLÖGO ÖSTERUT. Det är ju lite synd att filmen inte fick behålla denna slagkraftiga titel nu när den släppts på DVD. Eller så skulle den kunnat få en helt ny svensk titel - som DAMMSPRÄCKARGÄNGET.

Jag hade aldrig tidigare sett den här filmen när jag slog mig ner för att se denna nya DVD. Den är omtalad som en av de främsta brittiska krigsfilmerna och den bygger på verkliga händelser. Idag är filmen dock mest känd för något annat än händelserna som skildras - nämligen det faktum att George Lucas lät sig inspireras så pass kraftigt av THE DAM BUSTERS, att han mer eller mindre kopierade attackscenerna när han gjorde sin STJÄRNORNAS KRIG 1977. Inte nog med det - Lucas anlitade samma filmfotograf; Gilbert Taylor.

Det är 1942. Michael Redgrave spelar dr Barnes Wallis, som är besatt av att utveckla en bomb som kan studsa på vattenytan. Sådana bomber kan användas för att på bästa sätt spränga tre dammar i Tyskland, vilket kommer att leda till att viktiga tyska kraftverk översvämmas. Att även massor av oskyldiga civila lär stryka med skänker man inte en tanke på, en liknande attack hade troligen klassats som krigsbrott idag.


De bästa piloterna för uppdraget väljs ut för att flyga Lancasterbombplanen till Tyskland. Ledaren är Wing Commander Guy Gibson, som spelas av Richard Todd. Han är en rättskaffens man, han är trevlig, charmig och omtyckt. Verklighetens Gibson ska ha varit en otrevlig tölp utan utstrålning.

Wallis misslyckas gång på gång när han försöker uppfinna sin studsbomb. Piloterna upptäcker att det är svårare än de trott när de övar lågflygning över vatten. Kommer de att lyckas?

Problemet med krigsfilmer som bygger på verkliga händelser, är förstås att vi vet att de kommer att lyckas med uppdraget. Ingen hade gjort en film om operationen om den misslyckas. Och även om man aldrig hört talas om dammsprängaruppdraget, så räcker det med att titta på DVD-omslaget, som pryds av en fet explosion.

Det dröjer åttio minuter innan planen lyfter. Dessförinnan får vi mest se en massa härligt stiffa militärer och forskare som antingen har möten, eller testar sin uppfinning. Det är förvisso rätt trevligt att titta på.

Den långa attacken mot de tyska dammarna är bra - och skapar en viss déjà-vu-känsla. Likheterna med attacken mot Dödsstjärnan i STJÄRNORNAS KRIG är slående. Samma bildvinklar, liknande klippning, snarlika repliker. Jag satt nästan och väntade på att de skulle ropa på Biggs och Porkins. Specialeffekterna haltar emellanåt. Modellbyggena är uppenbara, de briserande bomberna är allt annat än övertygande - men detta tillför en viss charm.

THE DAM BUSTERS innehåller inslag som numera är väldigt kontroversiella. Jag tycker nog att de vore kontroversiella redan 1955, men tydligen var så inte fallet - åtminstone inte i England. Ni som har svårt för kontroversiella ord som anses gravt stötande kan sluta läsa här - jag kommer att skriva ut ordet. Nå. Guy Gibson hade, både i verkligheten och i filmen, en hund. En hund som var populär på förläggningen, och något av deras maskot. Denna hund hette, håll i er, Nigger. Ja, jösses. Det är mycket prat om Nigger i dialogen. Vidare används några kodord under uppdraget. När en bomb missar, lyder kodordet "Goner" - men, när de lyckas är kodordet "Nigger". Det blir otroligt konstigt när de bistra männen i ett kontrollrum får rapporter och jublar "It's a Nigger!".

När THE DAM BUSTERS visades i USA, hade detta dubbats om - de ändrade i dialogen, så att hunden hette Trigger. När filmen TV-visats i England, har all dialog med hundens namn plockats bort. Hunden ligger begravd på förläggningen, men hans gravsten har nu plockats bort, eftersom det inte passar sig med ett så pass stötande ord där. Även om nu hunden verkligen hette så, och även om kodordet löd så, tycker jag nog att filmskaparna 1955 borde vetat bättre och bytt ut det.

Filmens skådespelaruppsättning är rätt kul - men man måste titta väldigt noga för att upptäcka det. En av piloterna spelas av Robert Shaw, som tidigare bara gjort små inhopp i filmer och TV-program. En soldat som vaktar en dörr görs av Patrick McGoohan. En bonde som pratar i telefon i närbild en längre stund spelas av Laurence Naismith, han som var Judge Fulton i SNOBBAR SOM JOBBAR.

Det ligger en hel del extramaterial på DVD:n. Bland annat en 40 minuter lång film om hur THE DAM BUSTERS gjordes, och en timslång film där verklighetens piloter minns uppdraget. Här finns också en kort grej om restaureringen av filmen. När jag såg denna konstaterade jag något mindre trevligt: versionen på denna svenska DVD är i fel format! THE DAM BUSTERS är ursprungligen i det som kallas Normalformat, det vill säga ungefär 4:3, lite mer kvadratiskt, som gamla TV-apparater. Men - på DVD:n är bilden beskuren till 16:9! Bildens övre och undre del har skurits bort. Nu stör detta förvisso inte nämnvärt, jag märkte inget när jag såg filmen, till skillnad från när jag ser en del gamla TV-filmer som beskurits till 16:9 på ett synnerligen märkbart sätt. Men ändå - det här var inte filmskaparnas vision, det var inte så här Gilbert Taylor tänkte sig att hans bilder skulle se ut.

1944 omkom Guy Gibson i en flygkrasch.




 


söndag 3 juli 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Hospitalet

HOSPITALET (Rapid Stream Media)
På distributörens hemsida står det att det äntligen är Sverigepremiär för Roy Ward Bakers ASYLUM från 1972. Detta stämmer förstås inte - filmen gick på bio här 1973 under namnet HOSPITALET, vilket borde vara uppenbart, eftersom DVD:n försetts med denna titel. Dessutom hyrde jag filmen på Hvilans Video på 1980-talet.
Hammer Films må ha slagit igenom redan i slutet av 1950-talet, men jag anser att den engelska skräckfilmens guldålder var under 60-talets slut, och 70-talets början. Mina favoritfilmer från Hammer kom då, men även mycket annat. Hammer hade några inhemska konkurrenter, varav Amicus var den mest kända.
Amicus specialiserade sig på så kallade antologifilmer; korta historier med en mer eller mindre krystad ramhandling. Vid sidan av TALES FROM THE CRYPT, är nog ASYLUM; det vill säga HOSPITALET (eller HOUSE OF CRAZIES i USA), Amicus' mest kända film.
Amerikanen Robert Bloch (PSYCHO) stod för manus. Ramhandlingen är väldigt krystad: en läkare; dr Martin, (Robert Powell) anländer till ett gammalt mentalsjukhus på landet. Han tas emot av den bittre dr Rutherford (Patrick Magee), som kräver att Martin, för att få en tjänst på stället, ska intervjua fyra patienter för att lista ut vem av dem som är en doktor som blivit galen. Patienternas berättelser om varför de hamnade där spelas upp.
I "Frozen Fear" spelar Richard Todd en man vars fru inte vill skiljas. Då hugger han henne i bitar med en yxa, slår in kroppsdelarna i brunt papper, och stoppar dem i frysboxen. Det skulle han inte ha gjort. Den döda - och styckade - hustrun hämnas. I "The Weird Tailor" är Barry Morse en fattig skräddare, som uppsöks av en mystisk man, spelad av Peter Cushing. Mannen har med sig ett tyg han vill att skräddaren ska använda till en kostym - men han får enbart jobba nattetid.
En 26-årig Charlotte Rampling gör Barbara, en tjej med psykiska besvär, som i "Lucy Comes to Stay" kommer hem till sin bror och deras stora gods. Britt Ekland dyker plötsligt upp som Lucy, Barbaras bästa vän. Lucy är märklig - och inte helt snäll.
Den sista storyn; "Mannikins of Horror", utspelar sig på mentalsjukhuset, där dr Martin och de andra blir inblandade. Herbert Lom spelar patienten Byron, som tillverkar små robotdockor, vilka verkar leva, och som styrs mentalt av Byron. Hans senaste docka, utformad som honom själv, beväpnar sig med en skalpell och traskar iväg i korridorerna.
De här berättelserna är lite i tunnaste laget. Poängerna är inte alltför starka. Dessutom ser Byrons dockor mest ut som sådana där batteridrivna robotdockor som var populära på 70-talet. Men det spelar ingen roll!
HOSPITALET är som balsam för själen. Efter att ha sett en rad nya, vissna skräckfilmer, är det härligt att titta på en Amicusfilm. Det är inte tråkigt en sekund. Skådespelaruppsättningen är fullkomligt fantastisk, jag blir på gott humör när jag ser de här skådisarna - okej, kanske med undantag för Britt Ekland, som jag aldrig gillat. Veteranen Roy Ward Baker var en robust regissör; han gjorde mängder med avsnitt av TV-serier som HELGONET, THE AVENGERS och SNOBBAR SOM JOBBAR, samt filmer som THE VAMPIRE LOVERS, SCARS OF DRACULA och DR. JEKYLL AND SISTER HYDE för Hammer, och VAULT OF HORROR och AND NOW THE SCREAMING STARTS (som jag hyrde som DEN AVHUGGNA HANDEN på Hvilans Video) för Amicus.
I förtexterna står det att Douglas Gamley komponerat filmmusiken, men om den bitvis känns bekant, beror det på att man under för- och eftertexterna använt "En natt på Blåkulla" av Modest Musorgskij, och under en scen samme kompositörs "Tavlor på en utställning".
Det vore väldigt, väldigt kul om Rapid Stream Media släpper fler filmer från Amicus. Och varför inte filmer från Tigon; det tredje brittiska skräckbolaget, som bland annat låg bakom THE WITCHFINDER GENERAL och BLOOD ON SATAN'S CLAW.








-->