Bio: Paranoia

Foton copyright (c) Noble Entertainment
LEGALLY BLONDE-regissören Robert Luketics PARANOIA är en av årets största floppar i USA - kanske den största floppen. Förvisso förlorade Disney mer pengar på THE LONE RANGER, men den fick ändå hyfsad kritik. PARANOIA totalsågades - och sågs av i princip ingen alls. Den kostade 35 miljoner dollar och spelade i sju miljoner i hemlandet. Det spelade ingen roll att ett flertal stora namn pryder rollistan.
PARANOIA bygger på en roman och det hela är upplagt för en riktigt bra triller. Temat är företagsspionage. Jag gillar sådant, jag har alltid gillat sådant; högt spel, konspirationer, ny teknik, alla lurar alla. Men i det här fallet sjabblar Luketic bort det hela.

Liam Hemsworth spelar Adam Cassidy, som jobbar på ett teknikföretag som styrs med järnhand av den besynnerlige och hjärtlöse Nicolas Wyatt (Gary Oldman). Adam ska pitcha en ny idé, men klantar sig och han och hans kompisar får sparken. Av någon konstig anledning får de för sig att de ska festa loss på en dyr nattklubb och betala med företagskortet. De bränner 16 000 dollar på klubben - vilket Wyatt upptäcker.
Wyatt plockar upp Adam och tvingar honom att bli spion för dem. Adam ska ta anställning hos- och därmed infiltrera värste konkurrenten Eikon, som leds av en, påstås det, legendarisk herre vidd namn Jock Goddard (Harrison Ford). Eikon håller på att ta fram en revolutionerande mobiltelefon.

Saker och ting går förstås inte som planerat. Ett problem är nya kollegan Emma (Amber Heard), som Adam av en slump träffade på klubben och följde med hem. De två blir förstås ett par. Och FBI dyker upp - de har haft ögonen på Wyatt en längre tid. Tydligen har Wyatt för vana att låta mörda de som inte går i hans ledband. Samtliga rollfigurer har en räv bakom örat.
Efter att ha läst en massa rejält negativa recensioner förväntade jag mig en genomusel film - men så illa är de inte. Nej, det här är inte bra. Den i grunden intressanta storyn känns ofta ologisk och besynnerligt förvirrad. Emellanåt undrade jag vad de sysslade med och varför. Filmen är även märkligt ospännande - det finns ingen som helst nerv i berättandet. Tanken är att Adam ska vara en sjavig yngling som borstas upp, men Liam Hemsworth ser genomgående ut som en filmstjärna.

Men ibland blänker det till. Här finns ett par bra scener med Harrison Ford och Gary Oldman, och Richard Dreyfuss tillför viss humor och värme i en mindre roll som Adams sjuklige farsa.
Den nya mobiltelefonen som utvecklats är onekligen tjusig. Harrison Ford har blivit väldigt gammal.

(Biopremiär 6/9)

-->

Bio: Piranha 3D

Foton copyright (c) FutureFilm

Jag antar att förklaringen till den väldigt sena Sverigepremiären på PIRANHA 3D beror på att det är trångt på landets 3D-dukar. Själv såg jag filmen på en pressvisning i somras, och USA-premiären var ännu tidigare.

Joe Dantes PIRAYA från 1978 är en jättekul film, jag föredrar den framför HAJEN, vilken den förstås var en cash-in på (jag har ju flera gånger tidigare nämnt att HAJEN är en av mitt livs stora besvikelser, eftersom hajskrället inte var Godzillastort, vilket jag som barn 1975 inbillade mig att det skulle vara).

PIRAYA 2 (1981) är James Camerons officiella långfilmsdebut, även om han fick sparken och inte regisserade hela filmen. Detta italienska raffel om flygande pirayor är hur knasigt som helst; det påminner inte det minsta om originalfilmen, som var medvetet komisk. Men jag tycker inte att Cameron ska skämmas för den här filmen, den är långtifrån lika skittråkig som AVATAR. Och AVATAR innehöll inga flygande pirayor, vilket självklart hade lyft den filmen.

Här har vi så Alexandre Ajas pirayafilm. Det har diskuterats huruvida detta är en remake på Dantes film eller en tredje del i serien. Själv skulle jag nog påstå att detta är film nummer tre - men den skulle lika gärna kunna vara del ett i en helt ny serie.* Den har ingenting med de tidigare filmerna att göra.

Med unge fransmannen Aja bakom spakarna vet man aldrig vad man kan förvänta sig. Jag gillade inte hans genombrottsfilm SWITCHBLADE ROMANCE aka HAUTE TENSION; det dumma slutet sabbade mycket. Hans remake på THE HILLS HAVE EYES var väl heller inget vidare, medan hans MIRRORS - en remake även den - var otroligt tråkig. Aja hade potential att göra en tråkfest av PIRANHA 3D, ett tredimensionellt gäspningsmaraton.

Därför är det roligt att konstatera att PIRANHA 3D är ett toppraffel utan like! Ja, jävlar i min låda! Det här är tveklöst årets 3D-film! Rättare sagt, detta är den bästa 3D-filmen sedan MY BLOODY VALENTINE och THE FINAL DESTINATION; den sistnämnda har nog de bästa 3D-effekter jag sett hittills (och man slapp blåa rymdvarelser).

Det hela börjar med att Richard Dreyfuss spelar en herre som sitter ensam i en eka och fiskar i Lake Victoria, när båten plötsligt dras ner i en mystisk virvel. Dreyfuss dör alltså redan i prologen, så det här är ingen spoiler!

Det visar sig att det skett ett jordskalv på sjöns botten, och tack vare detta har tusentals mordiska och ovanligt stora pirayor sluppit ut ur de grottor där de varit instängda sedan urtiden.

Dags att introducera våra huvudpersoner. Elizabeth Shue är den tuffa sheriffen Julie Forester, som tillsammans med sin vicesheriff (Ving Rhames) undersöker mystiska försvinnanden. Julie har en tonårig son, Jake (Steven R McQueen), som inget hellre vill än vara ute och festa med de andra kidsen i stan. Ni förstår, den här populära badorten svämmar över av sexiga brudar och partysugna snubbar. Till på köpet anländer Derrick Jones (Jerry O'Connell); en kille som producerar något slags porrvideor som dock verkar hyfsat snälla. Han ska bege sig ut i en båt med sitt team och filma några osedvanligt kåta brudar - och Jake erbjuds följa med.

Tyvärr kräver Julie att Jake ska stanna hemma och passa sina småsyskon. Dessa småungar tycker dock att de kan klara sig själva, så medan Julie är ute och hittar halvt uppätna människolik, åker Jake ut på sjön med porrfolket. Till på köpet hålls det wet t-shirt-tävling i stan! Jajamen! Och tävlingarna leds av Eli Roth; regissören som gjorde HOSTEL-filmerna.

Snart får förstås Julie reda på att det är pirayor som är i farten, och Christopher Lloyd dyker upp som dr Goodman och ser ut att komma direkt från TILLBAKA TILL FRAMTIDEN, och han berättar att det min själ inte är vilka pirayor som helst.

Självklart är man försent ute med varningarna. Pirayorna slår till och tuggar i sig alla festande ungdomar så att det står härliga till.

Bitvis är PIRANHA 3D fullkomligt fantastisk. Jag ville resa mig upp och jubla och applådera. Filmen är förvisso skjuten i 2D och konverterad till 3D, men till skillnad från till exempel CLASH OF THE TITANS och THE LAST AIRBENDER, hade man hela tiden 3D i åtanke. Därför bjuds vi på en rad riktigt coola och uppfinningsrika scener, varav en sticker ut, den som inehåller en... Öh... Nä, det ska jag inte avslöja.

Fast mest beryktad är undervattensbaletten. Den är alldeles enastående. Två helnakna brudar simmar långsamt omkring under vattnet till klassisk musik. I 3D. Man blir alldeles tårögd.

Filmen innehåller även den bästa topplessdöd jag sett, hår- och ansiktsavslitning med utombordsmotor, uppätna rövar, och oräkneliga andra superblodiga dödsfall - alla skildrade med samma glada humör. En rollfigur säger "Wet T-shirt..." när han dör.

Ska jag anmärka på något, är det att en del rollfigurer är lite väl osympatiska eller jobbiga. De är sådär amerikanskt omogna och gapiga.

Men herregud, hur ofta får vi se en riktigt rejäl exploitationfilm på bio? Med en budget på 24 miljoner dollar? I 3D? Just det! Så här fläskiga monstermassakrer får vi sällan se. Eller så här mycket naket. Och splatter. Och naket i kombination med splatter. Och Ving Rhames gå omkring med en utombordsmotor och karva upp pirayor.

Det finns all anledning att fira. Under 2010 har det förvisso kommit flera filmer som är bättre än Ajas film, men ska du bara se ett enda fett toppraffel - i 3D! - i år, ska du självklart se PIRANHA 3D!

*Jodå. Även om PIRANHA 3D inte drog in de förväntade jättesummorna i USA, är en uppföljare på väg under 2011. John Gulager ska regissera filmen som fått namnet PIRANHA 3DD (jag skojar inte).

(Biopremiär 3/12)

Bio: Min stora feta grekiska semester

Nej, jag har inte sett MITT STORA FETA GREKISKA BRÖLLOP. Det blev liksom aldrig av. Och nä, den kändes väl inte så lockande till att börja med.

Nu är bröllopsfilmens huvudrollsinnehaverska Nia Vardalos tillbaka i MIN STORA FETA GREKISKA SEMESTER och gissa vad! Det här är ingen uppföljare. Det enda filmen har gemensamt med den förra, är Grekland och Vardalos. Originaltiteln är MY LIFE IN RUINS, men den svenska distributören tänkte väl att de kunde rida snålskjuts på den tidigare succén och lura in folk och se det här ... möget.

För nej, det här är inte bra. Nia Vardalos är en ameri-
kanska med grekiskt påbrå, vars liv kraschat och hon har därför flyttat till Aten där hon jobbar som turistguide, ett jobb hon hatar.
Det kommer jobbiga och konstiga turister från hela världen, och Vardalos släpar runt dem i en buss för att titta på sevärdheter. Alla klichéerna finns här: de fulla australierna, de strikta britterna, de korkade amerikanerna...

Den grekiske busschauffören heter Poupi Kaki och ser ut som Rambo i början av FIRST BLOOD. Eller som Thunder i THUNDER. Han pratar inte engelska. Vardalos håller på att gå under. Richard Dreyfuss är vitsande änkling som fungerar som samvetet/Benjamin Syrsa. Hotellet är under all kritik. Turisterna skiter i sevärdheterna.

...Men gissa om det visar sig att Poupi Kaki kan engelska och blir en redig hunk när han rakat av sig skägget och fixat till håret. Nu vankas det kanske kärlek och ett nytt liv.
MIN STORA FETA GREKISKA SEMESTER ligger väldigt nära publik-
förakt. Men jag tror inte att det är tänkt så. Det bara blev så. För det här är den mest banala komedi jag sett på åratal. Filmen går i princip bara ut på att visa upp sevärdheter i Aten; det känns som ett levande vykort i 90 minuter. Handlingen är en massa inte särskilt lyckade sketcher staplade på varandra. Det är väldigt mycket GÖTA KANAL 2 över det hela. Dumt och platt.

En märklig detalj är att australierna pratar svårbegriplig dialekt och i den svenska texten pratar de stockholmsslang à la Trazan Apansson! "Vad gäspar skorpan?" Skitkonstigt.

Filmen är säkert gjord med gott hjärta, den är totalt harmlös, men samtidigt total befriad från en massa grejor. Den känns lite beräknande. Tom Hanks har förresten producerat.
Fast jag uppskattade att gamle Ian Ogilvy (WITCHFINDER GENERAL, AND NOW THE SCREAMING STARTS och RETURN OF THE SAINT, som faktiskt var den första Helgonetserie jag såg. Han var även the school bully i RIPPING YARNS) är med. Sympsatisk snubbe och han påminner och låter fortfarande om Roger Moore. När han intervjuades av en svensk damtidning på 70-talet dök han visst upp i trätofflor. Lustigt att jag minns det.








(Biopremiär 25/9)