Bio: The Double

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
När jag flyttade hemifrån - det är väldigt längesedan nu - hade jag som brukligt inflyttningsfest. Efter att ha ätit och druckit hemma hos mig, gick vi vidare på lokal; jag vill minnas att det var Johns vi hamnade på. Det dracks ännu mer, stället stängde, och jag lullade ensam hemåt. Jag gick in genom porten, uppför trapporna, och tog fram dörrnyckeln.
Nyckeln passade inte!
Där stod jag och lirkade och hade mig utan att lyckas låsa upp. Plötsligt öppnades dörren - inifrån ...
Det visade sig att jag försökt ta mig in till grannen på våningen under - men när jag senare tänkte på incidenten associerade jag till Kafka. Det här var ju allt lite kafkaeskt. Tänk om jag mött mig själv? Tänk om det var jag som öppnade dörren för att be mig dra åt helvete.
Jag kom att tänka på denna episod när jag såg THE DOUBLE; en ny film av Richard Ayoade som gjorde SUBMARINE (som jag inte sett). Nu bygger förvisso Ayoades film; en brittisk produktion, på Fjodor Dostojevskijs kortroman "Dubbelgångaren" från 1846, men det är väldigt mycket Kafka över den här filmen och dess märkliga berättelse. Jag associerar även till Orwell och dennes "1984", och till Terry Gilliam - och då främst BRAZIL. Estetiskt sett tänker jag en del på europeiska och främst franska serietecknare. Färgskalan närmar sig Enki Bilals, kanske ser jag även lite Boucq i det här.

Jesse Eisenberg spelar Simon James, en grå mus med dåligt självförtroende som jobbar på ett besynnerligt och otroligt tråkigt företag. Där jobbar även Hannah (Mia Wasikowska) som Simon är hemligt förälskad i. När filmen börjar sitter Simon ombord på ett tunnelbanetåg. Kupén är tom sånär som på honom, trots detta kommer det fram en man och hävdar att Simon sitter på hans plats. Den osäkre Simon ser sig omkring, tvekar, men flyttar på sig. Denna scen sätter filmens ton och fångar Simons karaktär.
En dag dyker det upp en ny medarbetare på företaget. James Simon. Denne man ser ut exakt som Simon James och klär sig exakt likadant, men beter sig diametralt annorlunda. Han är utåtriktad, maskar på jobbet, och gillar att gå på krogen och ragga brudar. Simon känner att James börjar ta över hans liv. Dessutom limmar han framgångsrikt på Hannah.

Jag gillar verkligen THE DOUBLE. Jag har alltid fascinerats av sådana här historier - och av dystopier. Och detta är förstås en klassisk dystopi. Staden - och antagligen världen - de lever i är otroligt deppig och klaustrofobisk. Miljöer, bostäder och teknik är ett mischmasch av nytt och gammalt, och kombinationer av nytt och gammalt. Estetiskt sett är allt otroligt genomtänkt.
Företaget Simon jobbar på leds med järnhand av någon som kallas Översten (gamle fine James Fox), som figurerar i besynnerliga reklamfilmer, Wallace Shawn spelar mr Papadopoulos, som är något slags ettrig chef, Phyllis Sommerville gör Simons sjuka - och elaka - mor, vid hennes sida sitter en otroligt konstig kvinna och säger konstigheter, medan en manlig sköterska kräver att få alla kontanter Simon har på sig. Jesse Eisenberg är väldigt bra i den dubbla huvudrollen; i vanliga fall brukar jag tycka att han är rätt blek och enkelspårig.

Enligt NonStop Entertainments pressida är THE DOUBLE en dramakomedi. Jodå, det stämmer väl - till viss del. För visst är det här ofta roligt. Ibland är det direkt absurt - som när en begravning på den dödas begäran hålls mitt i natten. Samtidigt är det här lite obehagligt. Det är dystert. Men det är också vackert. Det är oupphörligen fascinerande. Det är även ganska långsamt berättat, det här är arty, och filmen sticker ut från det som i vanliga fall visas på SF:s biografer. Här i Malmö känns det som om den skulle fungera bättre på Spegeln - men Spegeln håller på att byggas om och är stängd sedan några månader.
När jag i slutet av året sammanfattar filmåret 2014 lär jag placera THE DOUBLE som en av årets bästa filmer. Den är även en av de mest unika filmerna i år.
Den här ska du förstås se.

(Biopremiär 19/9)

-->

Bio: Grannpatrullen

Foto copyright (c) Twentieth Century Fox
Vänta nu här.
Vad fan var det här?
Vad fan var det vi precis såg? Drömde vi bara att vi var på bio och såg någonting som hette GRANNPATRULLEN? Nej, det gjorde vi inte. Jag och mina kollegor var verkligen på Filmstaden på Storgatan i Malmö. Och filmen GRANNPATRULLEN existerar på riktigt. Och jag undrar hur det gick till när folket i Hollywood beslutade sig för att producera det här.
Akiva Schaffer har mest regisserat för SATURDAY NIGHT LIVE på TV, men han ligger även bakom långfilmen HOT ROD; en komedi om en stuntman jag minns att jag sett, men jag minns inte vad jag tyckte. En av de tre manusförfattarna till GRANNPATRULLEN är Seth Rogen. De måste ha rökt på när de skrev och pitchade det här.
Ben Stiller spelar den snälle och ordentlige Evan, som är butiksföreståndare för ett stort varuhus. När en nattvakt på varuhuset hittas styckad och skinnflådd, och de korkade poliserna inte är särskilt intresserade av att lösa fallet, bildar Evan The Neighborhood Watch. En grupp frivilliga som ska patrullera den lilla staden för att hitta gärningsmannen. Fast de enda som  dyker upp på gruppens första möte, är den grabbige Bob (Vince Vaughn), den labile, antagligen våldsbenägne Franklin (Jonah Hill) och Jamarcus (Richard Ayoade); en konstig engelsman som mest vill lära känna folk i grannskapet. Evan är den ende som verkligen vill ut och patrullera och hitta brottslingar, de övriga vill mest hänga och dricka öl.
Snart visar det sig dock att gärningsmannen är en rymdvarelse och fler människor slaktas. R Lee Ermey är en av den.
Ja, jösses. Det är inte mycket de gör rätt i den här filmen. Okej, jag ljuger om jag hävdar att jag inte skrattade alls när jag såg filmen. För det gjorde jag. Ett par gånger. Men som helhet är detta väldigt långt från roligt. Upphovsmännen ska ha heder för att de gjort en komedi som är R-rated och inte ännu en slätstruken, familjeanpassad PG-13-rulle. Men en film blir inte rolig bara för att man säger "fuck", "suck my balls" och pratar om sex precis hela tiden. Och detta helt utan någon komisk tajming. Tvärtom blir det irriterande, ibland direkt genant. Jag kom på mig själv med att skämmas å andras vägnar. Vaughn spelar samma typ av förvuxna tonåring han brukar göra; han har byggt om sin källare till ett enormt, lyxigt pojkrum, han är högljudd, pratar konstant, och han är billig (och gillar visst Bob Seger).
För att göra denna soppa ännu konstigare, fläskar man även på med splatter. Jepp. Rymdmonster, skottlossning, blod och sönderslitna kroppar. Vilket inte passar alls med resten av filmen.
GRANNPATRULLEN vet inte vilket ben den ska stå på. Den vet inte vad för typ av film den vill vara. Grabbig flabbfest? Splatterkomedi? Actionkomedi? Ren splatter? I slutändan blir den inget av det här. Filmen trillar mellan samtliga stolar. Nu ska man förvisso inte ställa några höga krav på logik i en film som den här, men det finns ingen logik överhuvudtaget i filmen.
Det tekniska hantverket är det inget fel på, men manus och regi är åt helvete. Det här är inte roligt!
Rosemarie DeWitt från YOUR SISTER'S SISTER spelar Evans fru.
Jag konstaterar att Ben Stiller inte gjort något riktigt bra sedan DODGEBALL 2004. Och Vince Vaughn har inte gjort någt bra sedan ... DODGEBALL. Kanske läge för DODGEBALL 2?

(Biopremiär 10/8)