Bio: Asterix & Obelix: I Drakens rike

Foton copyright (c) Christophe Brachet

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fast på svenska.

Den förra spelfilmen om Asterix och Obelix kom 2012. Det var ASTERIX & OBELIX OCH BRITTERNA. Den var urusel. Och då byggde filmen ändå på ett befintligt album av Goscinny och Uderzo.

Denna nya film, ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE, bygger på ett originalmanus, det finns ingen serieförlaga. Regissör är Guillaume Canet, som tidigare bland annat gjort BERÄTTA INTE FÖR NÅGON. Canet är också en av filmens tre manusförfattare. Men inte nog med det! Canet axlar även huvudrollen som Asterix, medan Gilles Lellouche tar över efter Gérard Depardieu som Obelix.

Vad filmen handlar om är lite oklart. Det är en rätt krystad historia som mest känns som en förevändning för att Guillaume Canet ska få göra en kung fu-film som utspelar sig i Kina. Men, det är något om att kejsarinnan av Kina fängslats efter en statskupp. En ond prins som heter Deng Tsin Qin (Dancing Queen, en ordvits som inte har med någonting att göra) vill åt makten. Kejsarinnan har en tjusig dotter som heter Tju Si, och som av någon anledning flyr till Gallien. Med sig har hon sin kung fu-kickande kvinnliga livvakt Sny Ting, och en fenicisk köpman som av någon anledning jag aldrig förstod är utklädd till galler.

De anländer till gallernas by, där Asterix och Obelix utses som de som ska åka tillbaka till Kina med prinsessan och frita kejsarinnan. Asterix blir kär i Tju Si, Obelix blir kär i Sny Ting. 

I Rom har Caesar (Vincent Cassel) problem med kärlekslivet. Kleopatra (Marion Cotillard) vill inte längre veta av honom. Med sin armé beger sig Caesar till Kina, som han vill erövra, eftersom ingen i Kina vet vem han är. Eller hur det nu var. Jag vet inte. Det dyker även upp en ung, stilig prins i Kina.

ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE är dubbad till svenska. Jag vet inte om den även kommer att visas i originalversion på franska, men på pressvisningen körde de den svenska versionen. Detta gör det lite svårare än vanligt att tycka till om filmen och skådespelarna. Det blir ju så när det inte är skådespelaren vi ser i bild som pratar. Det känns bara fel och konstigt. Inkomplett, på något sätt. Rösterna låter som tecknad film, och det känns som om de försämrar de franska skådespelarnas insatser. Zlatan Ibrahimović har en liten roll som den tuffe, romerske soldaten Antivirus, och han har dubbat sig själv till svenska. Zlatan-svenska. Varför filmen är dubbad till svenska förstår jag inte riktigt, jag har svårt att tänka mig att speciellt många barn idag känner till Asterix, och de som gör det kan läsa textremsor. Dessutom vänder filmen sig inte till barn som inte kan läsa.

Nästan ingenting i filmen är roligt. Jag skrattade till lite när en romare klagar på att det inte går att nå Antivirus, brevduvorna kommer inte fram, och när en annan romare i förbifarten räknar upp strippklubbar i Rom, och en av dessa heter Skrotum. Jag skrattade även till när Zlatan fått nog och ska slåss, och säger "Nä, nu räckår de!". Men det är allt. (Okej, kanske är det lite kul även när Zlatan får en sträckning och funktionärer leder honom från slagfältet, och en avbytare plockas in.)

Vad vi istället får i mängder är action. Våld. Det här är en överraskande brutal och våldsam film. Om  ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE hade kommit på 1980-talet, eller tidigare, hade den sannolikt barnförbjudits, och eventuellt hade alla kung fu-slagsmål klippts bort. Eller så hade den barntillåtits efter att samtliga snytingar klippts bort. Mycket av dialogen handlar om att slåss. Obelix blir kär i Sny Ting eftersom hon är bra på att slåss. I gallernas by slår folk varandra i skallen mest hela tiden i försök att skapa humor. I filmens inledning, under vilken Asterix av någon anledning pratar om att de bör äta mer grönsaker, klipper Asterix och Obelix till två romare helt oprovocerat. Actionscenerna med Zlatan visas i slowmotion och ser ut att vara hämtade ur GLADIATOR och liknande filmer. Under ett slagsmål spelas "Kung Fu Fighting" på soundracket.

Detta är ett krystat actionäventyr där humorn glöms bort helt. Goscinnys och Uderzos samhällssatir och drift med det franska folket saknas - om det nu inte finns lite av den varan i den franskspråkiga versionen av filmen. Resultatet är en lång och tråkig film. Den ser dyr ut, men vad hjälper väl det? Resultatet är bara konstigt och jag vet inte vilka filmen riktar sig till. 

På slutet sjunger prinsessan och prinsen "(I've Had) The Time of My Life" på kinesiska och alla dansar, utom Troubadix, som är fastbunden och försedd med munkavle.

 

 

 

 

(Biopremiär 10/2)

Serier: Asterix hos pikterna

ASTERIX HOS PIKTERNA
av Jean-Yves Ferri och Didier Conrad
Egmont Kids Media Nordic AB

Albert Uderzo började att teckna Asterix, en serie han skapade tillsammans med René Goscinny, 1959. 1977 dog Goscinny, men Uderzo fortsatte att rita Asterix och skrev manusen själv. Jag konstaterar att jag inte läst så många av Uderzos helt egna album, men de är inget vidare. Lucky Luke-tecknaren Morris hade bättre tur efter Goscinnys bortgång, eftersom de författare och de nya kreativa team som tog över när Morris dog var rätt dugliga. Som bekant har Spirou bytt upphovsmän ett flertal gånger under de 75 år serien funnits, med varierande men ofta hög klass på resultaten.

Först nu har Uderzo lämnat över stafettpinnen. Det 35:e Asterixalbumet; "Asterix hos pikterna", är författat av Jean-Yves Ferri (som lustigt nog är född 1959!) medan Didier Conrad står för teckningarna. Så, hur har det här äventyret blivit?

Tja, det ser ju onekligen ut som ett Asterixalbum. Conrad är Uderzos stil trogen, samtidigt som han har ett eget schwung- och ett modern driv i teckningarna. Teckningsmässigt är det här alltså alldeles utmärkt. Innehållsmässigt är det nog ... konstigare än roligt.

Ett isblock i vilket en pikt blivit infryst hittas på Galliens strand av Asterix och Obelix, och Miraculix ser till att tina upp stackaren och få honom på bättringsvägen. Pikten heter McLock och han berättar att han bor vid sjön Loch Andlolls strand och att den onde hövdingen McAber från en annan klan är ute efter McLocks älskade Camomilla, adoptivdotter till hövding i den klan McLock tillhör, med baktanke att bli hövding där. Asterix och Obelix beger sig tillsammans med McLock till pikternas land; nuvarande Skottland, där de upplever äventyr och kulturkrockar medan de ställer saker och ting tillrätta.

De många ordvitsarna går ut på att alla har namn som börjar på Mc, och av någon anledning har man stoppat in en massa rock'n'roll-referenser. Pikternas barder spelar rock - vilket inte hindrar Obelix från att örfila sångaren. Det utövas stockstötning, det bor ett snällt odjur i sjöng, och McAber samarbetar med romarna.

Det hela är lite märkligt berättat, det känns ibland lite stökigt, som om Ferri inte fått ordning på alla sina idéer och infall. Och nej, jag tycker inte att det är speciellt roligt - fast å andra sidan har jag ibland svårt för franska komedier. Kanske är det så att jag inte begriper fransk humor - eller att fransk humor inte går att översätta (min gamle vän Per AJ Andersson står för den svenska översättningen). Men jag förstår inte poängen med att McLock blivit förvirrad och därför utbrister "Jingle Bells", "Bad vibrations", "Obladi oblada" och annat. Som sagt - det är bara märkligt.

Med det inte sagt att "Asterix hos pikterna" är ett dåligt album - för det är det inte, och det här är oerhört mycket bättre än den senaste Asterixfilmen. Och jag gillar den stackars romerska folk- och bostadsräknaren som kommit till gallernas by och inser att han tagit sig vatten över huvudet.
Och ja - självklart blir det vildsvinsfest i sista rutan och Troubadix är bunden och försedd med munkavle.