Bio: Mapplethorpe: Look at the Pictures

Foton copyright (c) Robert Mapplethorpe Foundation. Used by permission.
År 2000 kom TV-filmen DIRTY PICTURES, som släpptes på video i Sverige. Jag såg den - och och blev både besviken och irriterad. James Woods spelar Dennis Barrie, direktör för det konstmuseum i Cincinnati som 1990 fick moralens väktare på sig när de ställde ut den då nyligen avlidne fotografen Robert Mapplethorpes bilder. Utställningen, som tidigare visats i andra städer, plockades ner, Barrie hamnade i domstol. Tack och lov frikändes han. James Woods är utmärkt i den här TV-filmen, men övriga skådespelare känns hämtade från en lokal teatergrupp. De agerar teatraliskt och fäller replikerna ganska onaturligt. Detta gör att filmen inte upplevs som så stark som den borde. Trots detta vann den en Golden Globe.
Jag kommer ihåg uppståndelsen 1990. Jag minns även att mina föräldrar var över i Danmark och såg en Mapplethorpeutställning, antagligen på Louisiana. Riktigt varför de åkte dit vet jag inte, det känns inte precis som deras grej.
Fenton Bailey och Randy Barbato har gjort den nya dokumentären MAPPLETHORPE: LOOK AT THE PICTURES. Detta är en film från HBO, vilket innebär att det här är en gedigen dokumentär; ytterst välgjord, informativ och underhållande - till skillnad från så många andra dokumentärer jag sett på bio de senaste åren. Ni vet, av någon anledning biovisas rena amatörproduktioner; astråkiga filmer, bara för att det nu är inne med dokumentärer på bio. Åtminstone verkar det så.
I filmen intervjuas en lång rad människor som stod Robert Mapplethorpe nära; hans syskon, kollegor, modeller och partners. Mapplethorpes liv och karriär avhandlas från barndom till död, men fokus ligger förstås på 1980-talet, hans kontroversiella bilder med S&M/gaymotiv, och det rätt bisarra liv han levde helt utan skyddsnät.

Jag har alltid fascinerats av 60- och 70-talens New York-konstnärer och andra skapande människor därifrån, ibland även av 80-talets. Det var inte bara en helt annan stad, ett helt annat land - det känns som en helt annan värld. Dekadent och farligt, men kul och häftigt. Allt på en gång, och inte lika skitnödigt som mycket av Konstsverige är idag. Fast det är klart, jag hade kanske inte upplevt det så om jag var med och var där på den tiden.
Mapplethorpes mest beryktade bilder är hårda, ibland ägnade han sig åt renodlad pornografi, men han plåtade även kändisar - och blommor. Vad jag upplever som positivt, är att han, enligt en kvinna i hans umgänge, aldrig hade några djupare baktankar och budskap. Han ville bara ta bra bilder. Det fanns inga krystade förklaringar. Under en lång period i slutet av karriären bedrev han en jakt på den perfekta svarta penisen. Djupare än så verkar det inte ha varit.

Robert Mapplethorpe dog i aids 1989. Han fick således inte tillfälle att försvara sina bilder när de släpades till domstol ett år senare. Inte för att jag tror att han hade närvarat och försvarat dem. Många av hans bilder må vara provocerande, men jag tycker att det är betydligt mer provocerande när det censureras och staten avgör vad som är lämpligt. Jag kommer att tänka på uppståndelsen när Dan Park skulle ställa ut sina bilder i Malmö. Nu är Park en knäppgök och en rasist som ägnar sig åt ren skit, medan Mapplethorpe var en skicklig konstnär. Men - när polis och myndigheter klampar in för att avgöra vad som är konst och vad som är bra för oss, är vi illa ute. Det blir som när engelsk polis, i jakt på pornografi, beslagtog en bok som hette "Fun in bed". Det var en pysselbok för sjuka barn. De beslagtog även boken "Rape along our coasts" - som handlade om jorderosion.
MAPPLETHORPE: LOOK AT THE PICTURES är en väldigt bra film - och ett bra tidsdokument.

 








(Biopremiär 22/7)


-->