DVD/VOD: Otroligt men sant

OTROLIGT MEN SANT (Njutafilms)

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Årets första recension. Trevligt nog inleder jag 2023 med en positiv sådan. 

Fransmannen Quentin Dupieux har blivit en av mina favoritregissörer. Jag tycker allt att han är den bäste regissören som är verksam i Frankrike idag. Dupieux gör udda, flängda, roliga filmer i en helt egen stil. Jag vet inte om det finns någon annan som gör liknande filmer - jag kan åtminstone inte komma på någon just nu. Filmerna är förhållandevis korta, 70-80 minuter, en speltid som är perfekt anpassad efter innehållet, de hinner aldrig bli tråkiga eller tjatiga. Dessutom delar Dupieux och jag födelsedag (dock är jag äldre). 

OTROLIGT MEN SANT handlar om paret Alain och Marie Duval (Alain Chabat och Léa Drucker), som köper en villa. När mäklaren visar runt i huset påpekar denne en egendomlighet: i källaren finns vad som liknar en brunn. Ett hål med en stege. Klättrar man ner i hålet kommer man ut genom ett likadant hål i innertaket på översta våningen! Inte nog med det: även om det bara tar några sekunder att klättra från källaren till taket, kommer man ut tolv timmar senare. Men inte nog med det! Man må komma ut tolv timmar senare - men ens kropp har blivit tre dagar yngre!  

Alain, som ser lite grann ut som Horst Schröder, har en rik och excentrisk chef, Gérard (Benoît Magimel), som han umgås med privat. En kväll när Duvals bjudit hem Gérard och dennes nya flickvän på middag, berättar Gérard att han varit i Japan och opererat bort sin penis. Denna har ersatts med en hypermodern elektronisk penis, ej godkänd av EU, som han styr med sin iPhone.

Marie blir besatt av hålet i källaren. Hon tycker nämligen att hon börjar se gammal och sliten ut. Tre dagar yngre ger ingen skillnad, men klättrar hon om och om igen kan hon med tiden bli flera år yngre. Paret Duvals äktenskap börjar knaka på grund av Maries besatthet. Och tänk om det sker något annat också med kroppen när man klättrar genom hålet? Något farligt? Gérard i sin tur får problem med sin elektroniska penis. Dessa problem måste åtgärdas, men allt blir värre. Det förekommer även en katt i historien.

Detta är ungefär allt som händer i OTROLIGT MEN SANT. Det låter kanske lite tunt när jag försöker återge handlingen, men detta är en väldigt rolig och fascinerande film. Quentin Dupieux berättar sin historia med en del hopp i kronologin, som om han själv kravlar genom det där hålet ibland. 

Den här filmen är kanske inte riktigt lika bra som DEERSKIN, men visst är detta en film som ska ses!

DVD/VOD: Mandibles

MANDIBLES (Njutafilms)

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

Den här filmen heter MANDIBULES i original, och jag satt och tittade på det svenska DVD-omslaget. Vaffan, tänkte jag, har de stavat fel? Nej, MANDIBLES är den här filmens engelska titel. På svenska säger man visst "mandibler", och som den zoologiskt obildade man jag är, visste jag inte att det är ett annat ord för underkäkarna på människor och däggdjur, och överkäkarna på insekter.

Det här är en ny film av Quentin Dupieux, som gjorde RUBBER och DEERSKIN. Han har även gjort en film som heter NÄRA ÖGAT, och som jag alldeles just nu upptäckte att jag har på hyllan bredvid mig - fortfarande inplastad. Jag har antagligen köpt den på någon rea, och sedan glömt bort den. Dupieux har gjort sig känd för sina udda och bisarra komedier, och MANDIBLES är verkligen inget undantag.

Grégoire Ludig och David Marsais spelar de två halvkriminella lodisarna Manu och Jean-Gab. De här två är mer än halvkriminella lodisar. De är även rejält korkade, fullkomligt dumma i huvudet, totalt rudis. De ligger på DUM & DUMMARE-nivå.

Manu och Jean-Gab får i uppdrag att mot betalning hämta upp en väska, som ska överlämnas till en mystisk man. Innan de hinner hämta väskan, upptäcker de något märkligt i bagageluckan på den rishög till bil de snott: en fluga stor som en hund. Genast får de fantastiska idéer, nu vet de hur de ska bli rika. De tänker dressera flugan! De ska lära den att flyga runt som en drönare och utföra uppdrag åt dem, som att hämta mat och råna banker. De enas om att det här kommer att generera betydligt mer pengar än att hämta upp- och lämna den där väskan.

Först flyttar de in i en husvagn, vars ägare de misslyckats med att råna. Efter att Manu råkat elda upp husvagnen när han skulle steka mat, träffar de på några unga tjejer. En av tjejerna misstar Manu för en gammal kompis, så Manu och Jean-Gab får flytta in i den stora lyxvilla där tjejerna bor. Och med sig har de förstås jätteflugan, som de försöker gömma och dressera i smyg.

MANDIBLES är - som tydligt framgår - en härligt bisarr film. Och den är skitkul. Den är jättekonstig och bra - och den varar bara 74 minuter. Adèle Exarchopoulos från BLÅ ÄR DEN VARMASTE FÄRGEN spelar en av tjejerna, efter en olycka kan hon inte prata i normal samtalsvolym, hon skriker alltid.  

Filmen har ett väldigt käckt musikaliskt ledmotiv. Under eftertexterna får vi höra låten ytterligare en gång, men den här gången börjar de efter ett tag plötsligt att spela falskt.

Nu ska jag nog ta och se NÄRA ÖGAT.

Bio/VOD/DVD/Blu-ray: Deerskin

DEERSKIN (Njutafilms)

Nu blir det franskt här på TOPRAFFEL!

Det är ju märkliga tider vi lever i. Därför får den franska filmen DEERSKIN premiär på VOD, DVD och Blu-ray samtidigt som den går upp på bio på ett par biografer.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av DEERSKIN. Filmen, som tävlade i sektionen Director's Fortnight i Cannes förra året, verkade minst sagt udda. Handlingsreferatet lät inte klokt. Vad fanken var det här?

DEERSKIN är skriven och regisserad av Quentin Dupieux, som tidigare bland annat gjort mördardäckfilmen RUBBER. Och ja, DEERSKIN är en riktigt udda film, en fullkomligt absurd historia. Den klassificeras som "komedi" och "skräck", och tja, visst tenderar den skräck mot slutet, men filmen kan knappast kallas skräckfilm. Det här är en bisarr komedi.

... Och det är den bästa nya film jag sätt på bra länge! DEERSKIN är underbar.

Jean Dujardin spelar den besynnerlige Georges, som verkar drabbats av en medelålderskris. Eller så är han bara knäpp. Riktigt rejält knäpp. Filmen inleds med att Georges lägger alla sina besparingar på en frän hjortskinnsjacka. Han blir fullkomligt besatt av denna jacka, och av hjortskinnsplagg rent allmänt.

Georges' fru har slängt ut honom och spärrat deras gemensamma bankkonto, vilket innebär att Georges' bankkort inte fungerar, han är pank. Han tar in på et hotell och betalar för rummet med sin vigselring. Han har med sig en videokamera och filmar allt och alla, men hans jacka står alltid i fokus. Jackan pratar med honom.

På en pub träffar Georges servitrisen Denise (Adèle Haenel). Georges låtsas vara en filmskapare som väntar på sitt team och sina producenter, vilka han påstår är insnöade i Sibirien. Det här intresserar Denise, eftersom hennes hobby är filmredigering. Georges "anställer" Denise, tillsammans ska de göra en film. En film som handlar om att ingen längre ska bära jacka, den ende som får bära jacka är Georges.

Georges behöver mer pengar, han behöver fler hjortskinnsplagg, och han tvingas börja begå brott.

Hjortskinn ... Öj, öj, öj!

DEERSKIN ser inte ut att ha kostat mycket pengar. Estetiskt är det oansenligt, filmiskt är det enkelt, och de vintriga miljöerna är gråa och trista. Det känns lite grann som att Dupieux samlat ihop några polare för att göra en flängd film. Nu är väl så inte riktigt fallet, enligt IMDb kostade filmen uppsksattningsvis fyra miljoner euro att göra, det vill säga mer än de flesta normalbudgeterade svenska långfilmer. Jean Dujardin är en av Frankrikes största filmstjärnor, så han fick säkert en hacka, och en del kända ansikten dyker upp i småroller - bland annat Albert Delpy och Marie Bunel.

Jean Dujardin är jättebra som den knepige Georges. Filmen är skitrolig, jag skrattade högt flera gånger, det här liknar ingenting annat. Visst, det här är inte en film för vem som helst, men vem vill väl vara vem som helst?

Plus i kanten för att DEERSKIN bara varar 77 minuter och aldrig hinner bli tråkig!

 






(Biopremiär 29/7)