TRAUMA (Njutafilms)
Vill man utse en favoritregissör, kan det vara bra att välja en som A) är död och därför inte kan göra fler filmer, B) gjorde få filmer, och C) inte hann göra några dåliga filmer. Ett typexempel på en sådan regissör är Sergio Leone. Jag är inte så förtjust i Leones DUCKA, SKITSTÖVEL!, men det är ingen dålig film. Alfred Hitchcock må ha gjort några av världens absolut bästa filmer - men han gjorde även en hel del riktigt vissna filmer; jag såg några sådana häromveckan, en av dem var TOPAZ.
Dario Argento var länge min favoritregissör. Han är väl fortfarande min favoritregissör - men det gäller bara fram till OPERA, som kom 1987. Jag är långtifrån ensam om att tycka så. I princip ingenting han gjort sedan dess är speciellt bra, några filmer är direkt usla. SLEEPLESS är okej, men den kan ändå inte mäta sig med filmerna från 70- och 80-talen. Jag har förstås ännu inte sett hans nya film DARK GLASSES, som jag är försiktigt optimistisk till.
TRAUMA från 1993 är Dario Argentos andra amerikanska film, och hans första amerikanska långfilm - TWO EVIL EYES från 1990 må vara en långfilm den med, men den bestod av två episoder, varav George A Romero stod för den första. Argentos episod var betydligt bättre än Romeros.
När TRAUMA var ny fick jag den på en piratkassett, jag minns inte riktigt hur. Den var konverterad från NTSC, vilket innebar att färgerna var bleka och fladdriga. Jag blev otroligt besviken när jag såg den då, för nästan 30 år sedan - den kändes knappt alls som en Argentofilm. Jag tror inte att jag sett om den sedan 90-talet.
Jag känner en del som anser att TRAUMA är en gravt underskattad film, de tycker att den är riktigt bra. Nu är den aktuell på Blu-ray i Sverige - kommer jag att tycka att den är bättre nu?
Nej.
Handlingen i TRAUMA är ovanligt konstig - även med Argentomått mätt. Manuset har Argento skrivit tillsammans med amerikanen T.E.D. Klein, som bara skrivit manus till en film - den här. I övrigt har han bara skrivit romaner och noveller, ser det ut som. Ytterligare några italienare var inblandade i filmens story.
En tosig seriemördare härjar. Denne mördare - klädd i svart, förstås - har med sig en manick som skär huvudet av folk, en halshuggningsmaskin. Mördaren är av allt att döma besatt av halshuggningar. Piper Laurie spelar en kvinna som håller seanser, och en mörk och stormig kväll slår mördaren till. Mördaren halshugger Laurie och hennes make - och parets tonåriga dotter Aura (spelad av Darios dotter Asia Argento) ser hur mördaren försvinner, hållande de två avhuggna huvudena.
Christopher Rydell spelar David, som jobbar som tecknare på en nyhetskanal, uppfattade jag det som. Det är lite luddigt. En dag får David syn på Aura på en bro - hon tänker hoppa. Han hjälper henne, förstås. De två verkar ha en del gemensamt. De har haft det jobbigt, de har haft drogproblem, Aura lider av anorexia och har rymt från ett hem. Tillsammans försöker de hitta mördaren, eftersom polisen självklart är för inkompetent.
Jag tror att det främsta problemet med TRAUMA är att det är en amerikansk film; den ser ut som en amerikansk film, den utspelar sig i USA (den är inspelad i Minnesota), och med undantag för Asia Argento, är skådespelarna amerikaner. All flängd logik, alla konstigheter, och all surrealism i Argentos tidigare filmer funkade, efter som dessa filmer hade en helt egen stil, en speciell stämning, europeiska miljöer, och den dubbade dialogen (även det italienska talet var pålagt i efterhand) tillförde en viss mardrömsstämning. När detta överförs till Amerika blir det lite fel. Det känns onaturligt på fel sätt. Pino Donaggio står för filmmusiken, som inte är dålig, men den är traditionell och ointressant.
Sedan blir det inte bättre av att handlingen är alldeles för dum - Piper Laurie och Frederic Forrest, som har en mindre roll, lär ha skrattat under inspelningen medan de inväntade lönechecken. Asia Argento ska föreställa rumänska, men hon pratar med kraftig italiensk brytning. Brad Dourif dyker upp i en liten roll, han gör inte mycket mer än att bli halshuggen.
Tom Savini stod för specialeffekterna, men trots temat är filmen inte så blodig och grotesk som den skulle kunna ha blivit. En fånig detalj i filmen, är att avhuggna huvuden kan fortsätta att prata några sekunder innan kroppen dör. Således kan ett avhugget huvud viska en ledtråd till David.
Mot slutet går David ner sig, han börjar använda droger igen och blir en lodis, men detta sker från en scen till en annan, och jag förstod inte riktigt vad som hände. Förklaringen till mördarens halshuggningsorgier att fullkomligt sanslös!
TRAUMA är ingen tråkig film, den är underhållande i all sin dumhet - men det går absolut inte att kalla den bra, hur snäll man än är. Den är dock snyggare än många andra amerikanska skräckfilmer från den här perioden, och Argento gjorde några betydligt sämre filmer efter denna - som MOTHER OF TEARS och DRACULA 3D.
Inlägg
