DVD: The Midnight Meat Train

DVD: THE MIDNIGHT MEAT TRAIN (Nordisk Film)

"Jag har skådat skräckens framtid, dess namn är Clive Barker," trumpetade Stephen King för, ja, vad kan det vara - 25 år sedan? Då gick Barker under epitetet "ung skräckförfattare" och "Stephen Kings arvtagare". Ung var han väl, och King var kanske i min ålder då. Idag är King en bit över 60 medan Barker knappast kan betraktas som ung - även om han fortfarande ser rätt pojkaktig ut.
Men hur blev det egentligen med det där om skräckens framtid? Njä, jag vet inte riktigt. Sedan han slog igenom har väl Clive Barker varit ett respekterat namn. Men vad har han egentligen gjort? Och har det varit bra? Jag minns när jag först hörde talas om honom i mitten av 80-talet och beställde ett par volymer av hans "Books of Blood"-samlingar. Sedan kom den första HELLRAISER-filmen, som jag tyckte var otroligt bra, för att inte tala om uppföljaren HELLBOUND: HELLRAISER II. Någonstans däremellan hade jag nog också sett RAWHEAD REX, denna fantastiskt usla monsterfilm efter en Barkerhistoria, och jag konstaterade att jag ju faktiskt även sett den allra första Barkerfilmen; UNDERWORLD (aka TRANSMUTATIONS), utan att veta om det. En enastående dålig film. Det var ju först HELLRAISER som etablerade hans namn. Det började komma serietidningar baserade på Barker historier och universa, och jag köpte mycket av det som publicerades.
Barker själv verkade bara göra mindre och mindre. Hans tegelstenstjocka romaner var väl mer fantasy än skräck, och han var långt ifrån lika produktiv som King. Regisserade gjorde han heller inte så ofta; det blev den rätt fåniga NIGHTBREED och den ganska misslyckade LORD OF ILLUSIONS; annars verkar Barker nöja sig med att producera eller bara sätta sitt namn på affischen eller DVD-omslaget. Idag är det sällan jag tänker på Barker eller funderar på att läsa något han har skrivit, och HELLRAISER-filmerna har jag omvärderat. Inte bara för att de fått alldeles för många idiotiska lågbudgetuppföljare, som inte har något med serien att göra - av allt att döma har manus skrivits om för att få in Doug Bradley i fem, tio minuter som Pinhead, så att man kan skriva HELLRAISER i titeln. Nej, jag upptäckte snarare att hela mytologin är lite ... poänglös. Det är liksom bara ett enda stort varför. Vad håller egentligen Pinhead och de andra cenobiterna på med? Varför då? Vad leder allt till? Visst, en del tjusiga scenerier, men inte mycket mer - om man inte är sadomasochist. Jag gissar att det här väl bara är ett sätt för Barker att få utlopp för sina egna sexuella lustar. Jag fick en gång en kassett från Redemption med THE FORBIDDEN och SALOME; två studentfilmer Barker regisserat en gång i tiden. I dem kan man se en naken Clive Barker med ståfräs dansa omkring i diverse homoerotiska situationer.
Det var alltså längesedan sist, men här har vi en ny skräckfilm baserad på en av Barkers noveller i "Books of Blood", producerad av författaren, men regisserad av en viss Ryuhei Kitamura, medan Jeff Buhler står för manus. THE MIDNIGHT MEAT TRAIN. Tuff titel. Jag minns dock inte om jag läst novellen. Filmversionen - från Lionsgate (förstås) - hade ett kort liv på amerikanska biografer och här i Sverige dumpas den direkt på DVD.
Bradley Cooper från ALIAS på TV, och som börjar få en rätt fin och välförtjänt karriär, spelar en fotograf som under en nattlig promenad får se en ung tjej attackeras av ett gäng i tunnelbanan. Han räddar henne och hon hoppar ombord på ett tåg - för att senare figurera i pressen som mystiskt försvunnen. Nog för att hon är försvunnen, alltid: allas vår favorithårding Vinnie Jones är en brutal slaktare och seriemördare i kostym som häckar just på detta nattliga t-banetåg. Han spankulerar av och an i vagnarna, och kliver det ombord någon, plockar Vinnie fram sin köttklubba och bankar sitt offer så att blodet sprutar - ja, ibland så hårt att huvudet far av, eller så att andra kroppsdelar lossnar. Det vetefan hur det går till. Ted Raimi dyker upp i en scen, han står och pratar i kanske en minut, innan Vinnie Jones smyger upp bakom honom och utför det gamla banka-någon-i-bakhuvudet-så-att-höger-öga-ploppar-ut-tricket. Slut på Teds insats i filmen.
Cooper, som förresten jobbar för Brooke Shields i filmen, får syn på Vinnie och smyger efter och tar bilder, och han berättar för sin flickvän och polisen, men ingen tror på honom. Cooper blir mer och mer besatt. Vinnie blir mer och mer våldsam. Det slaktas hej vilt. Vad är det som försiggår? Vad är det för skumt tåg? Är verkligen föraren i maskopi med Vinnie? Det hela leder fram till en väldigt Barkersk upplösning - och nej, it doesn't make sense. Dumt, krystat och långsökt. Det är ju det som är skillnaden mellan King och Barker: King är antagligen vår tids främste skildrare av amerikansk medelklass och hans romaner har trovärdiga människor i till stor del trovärdiga situationer. Barker har en tendens att vara lite för far out.
Fram till det taskiga slutet och den förutsägbara slutknorren får vi en del riktigt bra splatter, filmen är kompetent gjord och Bradley Cooper är ju en sympatisk kille. Men det hela är totalt spänningsbefriat och lite småtrist. Det är långt ifrån lika tjoflöjt som MY BLOODY VALENTINE 3D, och det är inte lika fantasifullt som de två första HELLRAISER-filmerna. Dock har jag de senaste dagarna sett en del betydligt sämre direkt-på-DVD-splatter, så jag ger väl THE MIDNIGHT MEAT TRAIN ett halvhjärtat okej.
...Och aldeles just nu slår det mig att den bästa film baserad på Barkers verk, förstås är CANDYMAN - varför glömde jag bort den?