Visar inlägg med etikett Pierre Coffin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pierre Coffin. Visa alla inlägg

måndag 29 juni 2015

Bio: Minioner

Bilder copyright (c) UIP

1998 såg jag en film som hette THE MINION på marknaden i Cannes. Den var väldigt dålig och klipptes dessutom om innan den släpptes på video. I huvudrollen sågs Dolph Lundgren, iförd en handske av järn. Dolphan medverkar inte i den här nya, animerade filmen.

De roligaste figurerna i MADAGASKAR-filmerna är pingvinerna. Därför fick de en egen film - PINGVINERNA FRÅN MADAGASKAR. Den blev dock inte särskilt lyckad. Roligast i DUMMA MEJ och DUMMA MEJ 2 är de små, gula varelser som kallas minioner - och nu har de alltså förärats en egen film de med. Den här gången blev resultatet riktigt bra.

Under förtexterna och i en prolog får vi veta att minionerna är äldre än människan. Deras enda mål i livet är att tjäna den ondaste varelse de kan hitta. De börjar med dinosaurier och grottmänniskor, och fortsätter genom historien med bland andra Dracula och Napoleon. Det går väl så där - de ettriga små fjöntarna ställer konstant till det. Till slut tar de sig till ett snöigt land, där de bygger upp en egen civilisation. De sysslar mest med att sjunga och leka, men efter några år tröttnar de på tillvaron.

Minionen Stuart får idén att ge sig iväg för att hitta ett bättre ställe, och eftersom inga andra vill hänga med, får han med sig de mindre lämpade Kevin och Bob. De hamnar efter ett tag i New York - och året visar sig vara 1968. Att man valt just detta år beror nog mest på att man då kan ägna sig åt den estetik och de klichéer man hittar i TV-serier som THE AVENGERS och gamla Bondfilmer; musiken påminner ibland om signaturen till just THE AVENGERS.

I New York får de tre minionerna veta att det ska hållas en kongress för skurkar i Orlando, Florida. De liftar dit med en skurkaktig familj, och väl på plats presenteras en viss Scarlet Overkill; den mäktigaste superskurken. Minionerna lyckas bli hennes medhjälpare och tillsammans flyger de till London för att stjäla drottning Elizabeths krona; det Scarlet vill mest av allt är att bli drottning.

MINIONER är regisserad av Pierre Coffin, som gjorde DUMMA MEJ-filmerna, och Kyle Balda, som gjorde den bortglömda LORAX. Det är även Coffin som gör minionernas röster. Jag såg filmen dubbad till svenska, och tack och lov står minionerna för större delen av dialogen. Dessa pratar ett hittepåspråk som bland annat innehåller spanska och italienska, och deras röster är förvrängda åt smurfhållet. Eftersom minionerna dominerar slipper vi svensk slentriandubbning under stora delar av filmen. I originalet gör Sandra Bullock, Jon Hamm, Michael Keaton, Steve Coogan, Jennifer Saunders, Geoffrey Rush med flera rösterna, och jag antar att de tillför väldigt mycket humor och själ. Fast de svenska rösterna är bättre än de brukar vara nuförtiden.

Oavsett vilket är MINIONER väldigt rolig. Minionerna är roliga. Handlingen går förstås främst ut på att dessa lustiga varelser ska göra konstiga saker. De är korkade och barnsliga, det blir mycket prutthumor och annat jag som medelålders karlslok uppskattar.

MINIONER är aningen lång och som ofta är fallet blir det kanske lite väl hysteriskt emellanåt, men jag tycker faktiskt att den här filmen är bättre och roligare än de flesta andra animerade långfilmer som öses över oss. De korta musiknumren är jättekul (sådana brukar ju annars vara hemska, som i Disneys filmer) och den hänfaller aldrig åt sentimentalitet. Det är bara fjant från början till slut.

Filmen är i 3D, men det märks knappt. När Kevin får en elgitarr skriker han "Super mega ukulele!"

 

 

 

 

(Biopremiär 1/7)

onsdag 26 juni 2013

Bio: Dumma mej 2

Bilder copyright (c) UIP Sweden

Väldigt många tyckte att den nu tre år gamla DUMMA MEJ var en osedvanligt lyckad, animerad film. Till stora delar var den det. Fast jag hade förstås invändningar. Jag gillade att filmen handlar om en superskurk som bara går omkring och är ond. Men självklart kom det inte som en överraskning att Gru, superskurken, visar sig vara jättesnäll innerst inne. Han blev fosterfar till tre små rara flickor och på slutet av filmen blev det sådär äckligt sentimentalt när det hivades ut moralkakor.

Eftersom DUMMA MEJ blev en stor framgång kommer här föga oväntat en uppföljare med den föga oväntade titeln DUMMA MEJ 2. Och föga oväntat är filmen lite svagare än originalet. Det verkar ju vara en oskriven regel att det ska vara så. Utom i fallet James Bond.
Just James Bond verkar manusförfattarna ha sneglat speciellt mycket på den här gången - på gott och ont. En ny superskurk är i faggorna och en dag anländer en kvinnlig agent till Grus hem. Hon och hennes organisation behöver Grus hjälp - i egenskap av tidigare superskurk sitter förstås Gru inne med alla kunskaper om hur en sådan funkar.

Som så ofta är fallet nuförtiden verkar filmskaparna; Pierre Coffin och Chris Renaud, vilka även gjorde ettan, blanda ihop action med komedi. Det är alldeles för mycket action i DUMMA MEJ 2. En massa James Bond-röj mest hela tiden. Och det blir hyfsat jobbigt i längden.

Tack och lov är minionerna tillbaka; Grus små märkliga medhjälpare, och dessa är ju skojiga. Under eftertexterna dyker de upp i ett inslag som är roligare än själva filmen. Jag ser här att en film enbart om dessa lustiga figurer nu är i pre-production.
Animationstekniskt finns här inget att anmärka på. Det är snyggt, slickat och figurdesignen är bättre än standardmåttet. Filmen är i 3D, men av det märks som vanligt inte så mycket.

Tyvärr pressvisades filmen bara i den svenskdubbade versionen. Henrik Dorsin gör Gru, men jag får som alltid en känsla av att mycket går förlorat i de här vissna dubbningarna. I den engelska version står bland andra Steve Carell, Kristen Wiig och Ken Jeong för rösterna. Jag antar att jag får ta och se om filmen på engelska för att kunna ge ett helt rättvist omdöme.

UPPDATERING 3/7: Nu har jag sett filmen på engelska och inte helt oväntat var det en betydligt trevligare upplevelse. I synnerhet Kristen Wiig tillför mycket; den kvinnliga agenten får plötsligt personlighet och är jättekul, och är inte längre bara en brud som pratar stockholmska. Vidare finns det ett flertal engelska ordvitsar och annat som försvunnit i den svenska dubbningen.

Det var intressant att se DUMMA MEJ 2 med en vanlig publik och inte bara en handfull kritiker. Visningen jag var på var fullsatt. Publiken skrattade mest hela tiden och i synnerhet åt minionerna, och det smittade förstås av sig på mig. Större delen av publiken var vuxen. Varje gång lillflickan Agnes sa något gulligt utbrast tjejerna i publiken "Ååååååh!".

Filmen blev kanske inte bra nog för att jag ska höja det ursprungliga betyget, men nu är filmen klart godkänt. 






(Biopremiär 26/6)