Visar inlägg med etikett Peter Yates. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Yates. Visa alla inlägg

onsdag 13 juni 2012

DVD: Ögonvittnet

ÖGONVITTNET (Studio S Entertainment)
Innan jag stoppade DVD-skivan i spelaren hade jag aldrig sett ÖGONVITTNET, en thriller från 1981 av Peter Yates som gjorde KRULL. Jag förväntade mig att detta skulle vara riktigt bra. Jag är väldigt svag för thrillers från den perioden; 1970-talet och ett par in på 80-talet. Gärna de med Hitchcockinfluenser. Det ser man sällan idag. Och även om samtliga av filmens stjärnor fortfarande är aktiva, är det något speciellt med att se Sigourney Weaver, William Hurt, Christopher Plummer, James Woods och Morgan Freeman på en och samma gång. Alla 30 år yngre. Freeman ser påfallande ung ut som en polis som heter Black ("Det borde vara lätt att komma ihåg").
... Fast William Hurt var en utstrålningslös tråkmåns redan då. Det är han som innehar huvudrollen som Daryll, vaktmästare i en stor byggnad i New York. Han är rätt ensam och lite knepig, han bor ensam med sin stora, farliga hund, och han har förälskat sig i TV-reportern Tony (Weaver), som han ser på varje dag. Men han har ju aldrig träffat henne.
Dock får Daryll snart tillfälle att både träffa och umgås med Tony. En illa omtyckt och skum vietnamesisk företagare mördas på sitt kontor och Daryll är den som hittar liket och skymtar mördaren. Tony med TV-team anländer, men när de ska intervjua Daryll, har han inget att säga, istället flirtar han med reportern. Han har blivit besatt av Tony. Shades of Jimmy Stewart i VERTIGO.
Tony börjar hänga med Daryll, men mest för att försöka pumpa honom på uppgifter om mordet. För hon ska ju gifta sig med den äldre och stilige Joseph (Plummer), en man som dyker upp redan i filmens öppningsscen och ger ett lömskt intryck. Han återkommer med jämna mellanrum och ger hela tiden ett synnerligen misstänkt intryck. Hmm ... Vem kan mördaren vara ...?
Som New York-skildring är det här bra. Filmen har en skön retrokänsla, stan är rätt gritty, och intressant nog får man aldrig se några landmärken. Men detta - och skådespelarna - är väl det enda som är bra med ÖGONVITTNET. Det här visar sig nämligen vara en särdeles fånig film. 1981 påstod Göteborgs-Posten att filmen "trissar upp spänningen under finalen så att man knappt vågar andas". Den där kritikern måste ha varit väldigt lättskrämd. Just finalen är riktigt tramsig. Spännande blir filmen aldrig. Mest beroende på att det inte händer så mycket i filmen. Logiken haltar och det bres på med alldeles för många sammanträffanden. Det blir rätt jönsigt. Och mördaren är precis den vi tror det är.
Men visst. Det går utmärkt att se filmen för dess skådisar och miljöer.
Jag har en känsla av att filmen hade blivit mycket bättre om James Woods hade spelat vaktmästaren i centrum, och inte dennes gamle polare från Vietnam.







måndag 10 januari 2011

TOPPRAFFEL! sörjer: Peter Yates

Robert Vaughn har flera gånger sagt att han aldrig förstått handlingen i BULLITT. Jag har sett filmen några gånger och jag får väl erkänna att jag inte heller är sådär jättesäker på vad den egentligen handlar om. Men till skillnad från Vaughn spelade jag inte filmens andra huvudroll som skurken. BULLITT är för övrigt inte känd för sin handling, utan för Steve McQueens look, för den coola musiken och framför allt för sin avslutande biljakt.
Nu har dess regissör, Peter Yates, gått och dött 82 år gammal.
Bland Yates övriga filmer hittar vi MISSTÄNKT och LOPPET ÄR KÖRT - den sistnämnda, Oscarsnominerade filmen från 1979 älskade jag när den gick på TV för snart 30 år sedan. Jag har inte sett den sedan dess.
Och så får vi ju inte glömma bort att Peter Yates även låg bakom ett av 1980-talets fantasyvågs största praktfiaskon: KRULL med Ken Marshall från TV-serien MARCO POLO (vad hände med honom?). Jag hyrde KRULL på video på 80-talet och tyckte väl då att den fått oförtjänt dålig kritik. Men när jag långt senare försökte se om den på TV gav jag upp. Herregud, vad fånig den är. Jag minns att många på 80-talet gjorde sig lustiga över hästarna med brinnande hovar.
Men om inget annat har ju filmen en fantastiskt flängd titel. KRULL. Det låter ju inte sådär jättemaffigt.