Det är kanske att ta i att kalla Peter Sohns DEN GODE DINOSAURIEN för flopp, men enligt uppgift är det den Pixarfilm som har spelat in minst pengar. När det gäller animerad familjefilm går det numera tretton på dussinet, det pumpas ut filmer från alla möjliga bolag - och det mesta brukar inte vara något vidare. Pixar brukar oftast ligga ett eller ett par snäpp över konkurrensen - men jag förstår varför barnfamiljer inte gått man ur huse för att se den nya filmen.
En asteroid på väg mot Jorden missar, vilket innebär att dinosaurierna överlever. I DEN GODE DINOSAURIEN lever dessa sida vid sida med människan under stenåldern. De lantbrukande dinosaurierna är intelligenta och bygger bondgårdar och har sig - hur nu det går till, De har ju inga händer att sätta ihop till exempel gärdsgården med. Sådant satt jag och funderade på. Hur tillverkar de sina redskap?
Nåväl. Medlemmarna i stenåldersfamiljen det handlar om är alla försedda med engelska namn - ytterligare en märklighet. Varför kunde de inte ha fått svenska? Det blir så konstigt i den svenskdubbade dialogen när de har engelska namn. Huvudpersonen heter Arlo, han är yngst i familjen och lite klantig. Arlos far försvinner i ett ras och sedan försvinner även Arlo. Han spolas bort med floden och hamnar väldigt långt från sitt hem. Hur ska han hitta tillbaka?
Snart träffar han en bitsk liten stenålderspojke som också verkar ha kommit vilse. De kan inte prata med varandra, men de blir snart vänner och hjälps åt för att överleva och hitta hem. På vägen lär Arlo sig förstås både det ena och det andra; han är inte alls liten, ynklig och klumpig, han kan vara både modig och duglig.
Animationstekniskt är det här förstås utmärkt, men jag har svårt att tänka mig att filmen blir någon större framgång i Sverige, än mindre att barn vill se om den och leka med de leksaker som antagligen producerats för att rida på den uteblivna populariteten.
(Biopremiär 6/1)
-->
Inlägg
