Visar inlägg med etikett Peggy Holmes. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peggy Holmes. Visa alla inlägg

onsdag 26 februari 2014

Bio: Tingeling och piratfén

Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Plötsligt finns det betydligt fler Disneyproducerade filmer om Tingeling än det gör om Peter Pan. Vilket kanske inte är så konstigt - Peter Pan har väl alltid varit en fjönt, medan Tingeling, som 1953 modellerades efter Marilyn Monroe, är ett litet raffpaket. Nej, hallå, vad är det jag sitter och skriver? Nej, anledningen till att det sprutas ut sådana här filmer, är säkert att småflickor älskar sådant här. Rättänkande, genusmedvetna, korrekta föräldrar får säga vad de vill, men när jag under sportlovet stod i Filmstadens foajé noterade hur de små liven stod framför TV-skärmarna som visade trailern till TINGELING OCH PIRATFÉN och suckade "Åååh, vad fint! Vad söta de är! Den vill jag se, mamma!" och föräldrarna himlade lite överseende med ögonen. Jag hörde dock ingen trött farsa som sa "Käften, ungjävel, du ska se GODZILLA!".

Den förra Tingelingfilmen; TINGELING - VINGARNAS HEMLIGHET, pressvisades inte, så den såg jag på en ordinarie matinévisning, omgiven av små femåriga töser som älskade marsipanbakelsen de storögt tittade på. Den här nya filmen visades dock för pressen, vilket innebar att ingen störde mig när jag tog en tupplur i mitten.
I en parafras på METROPOLIS, går älvorna varje morgon till jobbet, där de står vid ett löpande band och producerar älvstoft, som de bland annat behöver för att kunna flyga. Älvpuddingen Zarina är allt ett busfrö, och när hon försöker tillverka lila och rosa älvstoft, går allt åt helvete. Träd växer, saker går sönder, och bedrövad flyr Zarina från älvbyn. Hon sällar sig till ett gäng pirater, skaffar sig cool piratlook, och gör diverse raider. Tingeling och hennes älvkompisar ger sig iväg för att hitta Zarina och berätta att de fortfarande tycker om henne och be henne att sluta upp med dumheterna.

Zarina är den egentliga huvudpersonen och är den med mest personlighet. I PETER PAN 1953 var Tingeling sur och putt, men numera är hon rätt menlös. Älvorna representerar liksom förra gången olika nationaliteter; latinoälvor, afrikanska älvor och så vidare. Alla är dock näpna och välsvarvade. Den manliga älvorna är oftast tjocka och tokiga, utom älvhunkarna.

TINGELING OCH PIRATFÉN, som regisserats av Peggy Holmes, är en plastig skapelse. Den ser plastig ut, lite slarvig som en direkt-på-DVD-film, vilket det nog egentligen är. Allting är sockersött och gulligt och ser ut som en prinsesstårta. Några vissna låtar avverkas, det är i 3D, och jag sov lite i mitten. Det är inte speciellt kul, det här. Fast jag kan ge mig fan på att småtöserna kommer att älska filmen.

Jag ser att jag gav den förra filmen en tvåa i betyg, så det sätter jag även den här gången. Men egentligen tycker jag ingenting.
 







(Biopremiär 26/2)

 

måndag 29 oktober 2012

Bio: Tingeling - Vingarnas hemlighet

Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
Om jag har förstått saken rätt, har tidigare Tingelingfilmer släppts direkt på DVD. Den här nya fick dock biopremiär lagom till höstlovet, på sina håll även i 3D - men inte här i Malmö. Vad jag vet. Eftersom filmen inte pressvisades var jag dag iväg på en höstlovsmatiné på Filmstaden Entré, där det visade sig att jag var ensam av hankön. Publiken bestod enbart av flickor i femårsåldern och deras mödrar.
Det här är den första Tingelingfilm jag sett, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Dessförinnan har jag förstås bara sett Disneys version av figuren i deras PETER PAN från 1953 - nu är det längesedan jag såg den, men är hon inte en ganska putt och vresig liten figur i den? I den här nya, datoranimerade filmen i regi av Roberts Gannaway och Peggy Holmes, är Tingeling en ständigt glad och käck figur - och fortfarande modellerad efter Marilyn Monroe (... vilket jag gissar att hon var '53).
Det här är en rätt konstig film. Jag fick inte riktigt ihop det. Tingeling bor i något slags älvland där det alltid är sommar och grönska. På andra sidan en liten flod ligger vinterälvornas land - det blir vinter redan på stocken över floden. Sommarälvorna får absolut inte gå över dit och vice versa - men Tingeling är nyfiken, som hon smyger över. Där träffar hon en vinterälva som hon genast blir jättekompis med.
Tingelings vänner bygger en snömaskin, så att vinterälvan kan hälsa på hos sommarälvorna. Efter diverse äventyr och strul, dumpas snömaskinen, men den fastnar i floden och börjar pumpa ut snö över hela sommarvärlden. Jättekonstigt. Jag fattade inte riktigt. Och älvorna måste få stopp på det hela. Och de måste förstås även se till så att sommar- och vinterälvor kan umgås när de vill.
TINGELING - VINGARNAS HEMLIGHET ser ut som en film gjort i marsipan. Allting är sött och gulligt och oskyldigt. Tingelings älvkompisar är alla riktiga pinglor, men i jämlikhetens namn, verkar det finnas latinoälvor, afrikanska- och asiatiska älvor och så vidare. I älvbyn finns även tjocka älvor. Men de flesta är puddingar i raffiga klänningar. Och de flesta pratar som om de har boffat helium. Marie Serneholt gör Tingelings röst, som är gäll och lite jobbig.
Det här är lite för gulligt och sockrat, men jag kan inte totalsåga filmen - och det är inte lika äckligt som filmerna om prinsessan Lillifee (jag recenserar den första och den andra). Och de små töserna i publiken verkade verkligen älska det här. Några stycken stod kvar och dansade framför duken under eftertexterna. Lite senare såg jag några av töserna skutta omkring vid Entrés foodcourt och leka älvor. Lite sympatiskt.
Sångerna som förekommer i filmen är rätt äckliga.







(Biopremiär 26/10)