Visar inlägg med etikett Paul Schrader. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Paul Schrader. Visa alla inlägg

fredag 31 augusti 2018

DVD/Blu-ray/VOD: Rolling Thunder

ROLLING THUNDER (Studio S Entertainment)
Paul Schrader är en man som levt högt på att han skrev manus till TAXI DRIVER och TJUREN FRÅN BRONX. Förutom dessa två klassiska filmer, har Schrader skrivit- och ibland även regisserat en hel del slätstrukna filmer, och en del mindre bra. Manuset till ROLLING THUNDER har Schrader krivit tillsammans med Heywood Gould, och Schrader hävdar att storyn förändrades ganska radikalt på vägen från hans första utkast till den färdiga filmen. Filmen gick även från 20th Century Fox till American International Pictures. Om det verkligen stämmer att Fox tyckte att den färdiga filmen var allldeles för våldsam låter jag vara osagt.
John Flynn har regisserat ROLLING THUNDER; en hämnarfilm som för tankarna till Sam Peckinpah. Det här känns lite grann som en pratig Peckinpah-film. William Devane spelar en major som kommer hem från Vietnam. Han tilldelas en låda med en stor summa silverdollar som tack för tjänstgöringen. Dessa silverdollar vill ett gäng svettiga kräk komma över.
De svettiga kräken tar sig in hos majoren; de mördar hans fru och son, de kör ner majorens högra hand i avfallskvarnen, de skjuter honom, och lämnar honom i tron att han är död. Självklart är han inte död. Tillsammans med en ung tjej (Linda Haynes), som tror att de ska på semester, åker majoren till Mexiko, där han letar upp de svettiga kräken, han ringer en militärkompis (Tommy Lee Jones), och så kan den blodiga hämnden börja.
När ROLLING THUNDER gick upp på bio i Sverige 1977 hade biografbyrån gjort fem feta klipp på sammanlagt drygt sex minuter. I stort sett alla vålds- och actionscener hade kortats eller plockats bort helt och hållet, vilket renderade filmen obegriplig. Jag har inte sett den versionen. Jag har ett svagt minne av att jag såg filmen på en hylla i en videobutik, men jag minns inte om jag hyrde den. Däremot såg jag filmen på TV, oklippt, någon gång på 1990-talet, och jag blev lite besviken.
Den här filmen har en tuff titel och en tuff affisch. Bitvis är filmen även tuff. Men - den är inte så bra som jag vill att den ska vara. Det är något som saknas, filmen lyfter aldrig riktigt. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som fel. Kanske är det Devane i huvudrollen? Han har ett och samma degiga ansiktsuttryck filmen igenom, han ser likgiltig ut vad som än händer, och det är svårt att känna något för rollfiguren.
Nåja, ROLLING THUNDER är trots mina invändningar hyfsad; den är helt okej, och slutuppgörelsen är minnesvärd. Den som förväntar sig fetaction från början till slut lär dock bli besviken; det här är till stora delar ett drama.
Filmen fick även ge namn åt Quentin Tarantinos kortlivade distributionsbolag Rolling Thunder Releasing.









-->

söndag 31 maj 2015

DVD: Dying of the Light

DYING OF THE LIGHT (Noble Entertainment)
Åh, denne Nicolas Cage. Det är få skådespelare det skojas så mycket om som Nicolas Cage. På 1980-och 90-talen ansågs Cage vara cool och han medverkade i flera bra filmer. Numera dyker han upp i hur många filmer som helst, de flesta är medelmåttiga eller usla, i stort sett alla släpps direkt på DVD i Sverige - och Cage har en tendens att spela över så att TV-skärmarna skäms. En kanadensisk vän har en teori om att Nicolas Cages skilsmässa blev så dyr att han måste göra film precis hela tiden. Jag vet inte om det stämmer.
Paul Schrader är känd som manusförfattaren till TAXI DRIVER, GASTKRAMAD, KRISTI SISTA FRESTELSE och flera andra hyllade filmer. Som regissör har han gjort filmer som HARDCORE, AMERICAN GIGOLO, CAT PEOPLE, vilka han även skrev manus till, och en lång rad totalt bortglömda filmer. Jag minns inte när jag senast såg en film av Schrader. Är hans nya film DYING OF THE LIGHT en film som kommer att sälla sig till Schraders klassiska filmer?
Nej.
Nicolas Cage spelar CIA-agenten Evan Lake, som i filmens öppningsscener torteras av terroristen Muhammad Banir, som spelas av Ragnar Vanheden - ja, det är svensken Alexander Karim som gör rollen. Efter att Lake fritagits hoppar vi 22 år fram i tiden. Nu är Lake gråhårig, och inte nog med det - han är svårt sjuk, han håller på att bli dement, hans händer skakar, och hans ena öra är vanställt. En roll som är perfekt för Nicolas Cage, nu kan han ta i för kung och fosterland! Vilket han gör.
Lakes unge kollega Milton Schultz (Anton Yelchin) upptäcker att Banir fortfarande är i livet. Lake vill leta upp terroristen, men hans överordnade tycker att det är idioti; Banir är säkert död, Lake är för sjuk - så Lake får kicken. Det förhindrar inte Lake från att, med hjälp av Schultz, leta upp Banir. Det bär av till Bukarest och därefter till Kenya.
DYING OF THE LIGHT ligger väldigt långt från Paul Schraders tidiga filmer. Detta är en pratig och tråkig thriller helt utan nerv. Scenerna från Kenya är inspelade i Australien, men resten av filmen är, som så många andra amerikanska lågbudgetfilmer, inspelad i Rumänien. Detta innebär att filmen ser ut som en Steven Seagal-film, fast med bättre manus, skådisar och filmfoto. Vad gäller underhållningsvärde är nog en Seagalfilm att föredra.
Även Irène Jacob, mest känd för DEN RÖDA FILMEN, medverkar, och dansken Nicolas Winding Refn är en av de verkställande producenterna; Refn skulle ursprungligen regissera den med Harrison Ford i Cages roll. DYING OF THE LIGHT togs ifrån Schrader under klippningen. Producenterna klippte om- och ändrade filmen, vilket gjorde Schrader och hans skådespelare förbannade. Filmfotografen Gabriel Kosuth hävdar att hans estetiska vision totalförstörts. Det är möjligt att producenterna försämrade filmen, men jag tror faktiskt att det här var ett ganska hopplöst fall redan från början. Och att sminka både Cage och Karim så att de ska se äldre ut än de är, var en osedvanligt dum idé.