DVD/VOD: Maigret

MAIGRET (Njutafilms)

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fransk-belgiskt, till och med.

Jag funderar på om jag någonsin sett en film om kommissarie Maigret. Jag tycker att jag nog borde ha sett en eller ett par, eller en TV-serie, men jag kommer på någon på rak arm. Jag har ganska länge tänkt att jag borde se den engelska TV-serien med Rowan Atkinson någon gång, men det har inte heller blivit av.

Däremot har jag sett LES BRONZÉS från 1978. Det är en komedi av Patrice Leconte som kan sägas vara Frankrikes motsvarighet till SÄLLSKAPSRESAN - och den är usel. Om du besöker Frankrike ska du låta bli att säga att du inte gillar LES BRONZÉS - filmen är älskad där.

Det är Patrice Leconte som har gjort denna nya film om kommissarie Maigret. Det är andra gången Leconte filmatiserar en roman av Georges Simenon, den förra filmen hette DEN FULA GUBBEN och kom 1989, men den handlar inte om Maigret.

I MAIGRET innehar Gérard Depardieu titelrollen. Han har problem med hälsan, han har ingen aptit, och han har slutat röka. En ung kvinna hittas mördad, hon har åtskilliga knivhugg i kroppen, men det verkar som om hon var död redan innan hon knivhöggs. Maigret löser fallet.

Det här är ett lågmält mordmysterium. Maigret rör sig i 1950-talets Paris. Miljöerna är gråa och muggiga. Han samtalar med diverse människor, varav några är misstänka. Han hittar ledtrådar. Allt är stillsamt.

MAIGRET gick en sväng på bio i Sverige, jag skippade pressvisningen eftersom den låg på en dum tid. Men den här filmen funkar lika bra hemma på TV:n - kanske funkar den ännu bättre på TV. Filmen ser nämligen ut som en TV-film, eller ett avsnitt av en TV-serie. Det är gediget, välgjort, välspelat, men här finns inga större gester.

Filmen är bra, trevlig och lagom engagerande, om än inte särskilt spännande. Maigrets hustru lagar kalv med harsyra till middag. Jag ser gärna fler filmer med Depardieu som Maigret. Det finns material att ta av - 75 romaner och 28 noveller. Jag avrundar betyget uppåt.

 

BUFF: The Suicide Shop

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: vanlig, gammaldags, traditionellt animerad film i 2D - "tecknad film" - är oftast fan så mycket snyggare än datoranimerade 3D-grejor. Det brukar kännas rätt skönt och befriande att se på platta tecknade filmer. Och ibland stöter man ju på tecknade filmer som verkligen höjer sig över mängden. Den tjusiga och trevliga ILLUSIONISTEN var en sådan film. Den fransk-belgisk-kanadensiska LE MAGASIN DES SUICIDES, visad på BUFF som THE SUICIDE SHOP, en annan.

Patrice Leconte är mest känd för spelfilmer som HÅRFRISÖRSKANS MAKE, men den här gången har han gjort en ytterst bisarr och morbid animerad film; en animerad musikal, till på köpet, baserad på en roman som av allt att döma är lika bisarr. Vi befinner oss i en grå storstad, befolkad av deprimerade, självmordsbenägna människor (nej, förresten, även djuren är självmordsbenägna - alldeles i början tar en deppig duva livet av sig). I denna stad ligger den gulliga lilla Självmordsbutiken. Den drivs av familjen Tuvache; pappa Mishima(!), som påminner om Gomez Addams, hustrun Lucrèce och deras två barn, och hit kommer man för att köpa omsorgsfullt tillverkade attiraljer, lämpliga för att avsluta sitt lidande. Rep av olika material, olika gifter, rakblad, knivar, svärd, pistoler, patroner och så vidare. Allt är väldigt dyrt - men vad ska man med pengar till efter att ha köpt någon av Tuvaches produkter? Man kan till och med få sakerna tjusigt inslagna, om man så vill. Dock måste man vänta med att kasta in handduken tills man kommit hem - det är nämligen olagligt att begå självmord på offentliga platser. Då får man böta! Polisen dyker upp och trycker in böteslappar i munnen på lik som hittas på gatan.

Lucrèce är gravid och problem uppstår när sonen Alan föds. Han är nämligen glad. Något alldeles makalöst glad. Han växer upp i denna synnerligen speciella och molokna familj, han hjälper till i butiken - men han slutar aldrig att le och skratta, och göra snälla, positiva saker. Föräldrarna uppskattar inte sonens rebelliska beteende. Något måste göras. Detta är storyn i korthet - och insprängt i detta finns en rad sångnummer av det ... ovanligare slaget.

Jag är väldigt förtjust i THE SUICIDE SHOP. Jag har sett långtifrån alla filmer på årets BUFF, men Lecontes film är nog favoriten av de jag sett - och då har påfallande många varit bra. Jag tilltalas verkligen av stilen filmen är tecknad i. Den påminner om något, men jag kan inte komma på vad. Jag gissar att det måste vara någon av de fransmän som medverkade i Epix på 1980-talet. Det här är extremt välgjort och snyggt gjort! Och som musikal slår den plågsamma LES MISÉRABLES med hästlängder!

Jag hoppas verkligen att någon svensk distributör plockar upp THE SUICIDE SHOP.

Innan filmen visades den tyska, datoranimerade kortfilmen FLAMINGO PRIDE - bisarr den med och väldigt rolig. Hundratusentals otroligt bögiga flamingos dansar loss till techno, men en av dem känner sig inte hemma där. Han försöker istället stöta på en storktjej i området där de straighta djuren bor. Det är inte utan att jag undrar hur filmskaparna tänkte när de kokade ihop det här. Listade de bögiga djur och kom fram till att flamingon toppar?