Serier: Dylan Dog: "Vila i frid"

DYLAN DOG: "VILA I FRID"
Av Paola Barbato (manus) och Angelo Stano (bild)
DYLAN DOG: "EN SERIEMÖRDARES BEKÄNNELSER"
Av Tiziano Sclavi och Mauro Marcheselli (manus) och Nicola Mari (bild)
Ades Media

1993 utkom sex nummer av Dylan Dog på svenska - av någon anledning hade titeln kortats till enbart Dylan. Jag köpte samtliga nummer och hoppades varje gång att serien skulle vara så bra som jag ville att den skulle vara. Jag gillade - och gillar fortfarande - skräck och skräckserier, jag älskar italiensk skräck och giallo, och Dylan Dog var - och är - en av Italiens bäst säljande serier.

Mardrömsdetektiven Dylan Dog skapades 1986 av författaren Tiziano Sclavi och hjältens utseende baserades på den brittiske skådespelaren Rupert Everett, vilket är lite coolt. Således var det passande att just Everett innehade huvudrollen i Michele Soavis surrealistiska och hyllade skräckfilm DELLAMORTE DELLAMORE från 1994; en film som bygger på en roman av Sclavi, men som inte handlar om Dylan Dog. Skillnaden är dock minimal. (2010 spelade dock Brandon "Stålmannen" Routh Dylan i den amerikanska floppfilmen DYLAN DOG: DEAD OF NIGHT)

I Italien har det kommit ut över 300 nummer av tidningen, plus specialutgåvor, och ibland har det handlat om miljonupplagor. Men då, 1993, förstod jag inte hur serien kunde vara så ohemult populär i sitt hemland. Jag tyckte att det var något besynnerligt med den. Den kändes lite ryckig och märkligt berättad, och ofta upplevde jag serierna som utdragna. Först nu har jag fått veta att avsnitten redigerades om ganska kraftigt för att man skulle kunna klämma in två avsnitt i varje nummer av den 100-sidiga svenska tidningen. Den italienska originalutgåvan är en 100-sidig publikation i pocketformat med ett äventyr.

Nuförtiden ploppar nya, svenska serieförlag upp som svampar ur jorden. Det har nog aldrig funnits så många svenska serieförlag som nu - vilket förstås är oerhört positivt. Vad som är ännu mer positivt är att några av dem faktiskt vågar ge ut annat än svenska alternativserier. Albumförlaget ger främst ut franska serier, Apart Förlag ger ut The Walking Dead - och här har vi nu splitternya förlaget Ades Media, som väldigt oväntat gett sig på att åter ge ut Dylan Dog på svenska. Dessutom i betydligt lyxigare utgåvor än i Italien - layouten från pocketböckerna har behållits, men formatet är större, och papper och tryck är bästa kvalitet.

Nå. Vad tycker jag om Dylan Dog så här 21 år senare? Ärligt talat blev jag rätt besviken. Av alla hundratals avsnitt som finns tillgängliga, varför valde man att börja med just det här (som ursprungligen publicerades 2011)?

Dylan Dog, en föredetta Londonpolis som nu är privatdetektiv som sysslar med ockulta fall, kontaktas av fyra tonåringar som upptäckt något märkligt. En av deras klasskompisar, Lula, har omkommit i en trafikolycka och nu häckar hennes spöke på en äng - hon är fast där och kan inte ta sig vidare in i Dödsriket, eller vart hon nu ska. På ängen finns även en spökhund - en ilsk liten fluffig, vit sak som biter folk i benet.

Dylan åtar sig fallet men tycker sig inte komma någonvart. Dessutom blir han - och tonåringarna - besatta av Lula och tydligen även hunden. Bokstavligt talat besatta, alltså. Dylan går omkring och besöker folk i Lulas närhet, och han börjar att prata som den döda tjejen. Mystiskt värre. Killen som körde på den cyklande Lula sitter i fängelse och har ångest, och det dyker upp en stenhård kommissarie från Dublin, som ser ut som Simon Pegg och som tydligen ska ha betydelse för handlingen framöver.

"Vila i frid" känns väldigt bagatellartad; den är förvisso småtrevlig, men ospännande och utdragen med sina närmare hundra sidor. Ibland blir det rätt fånigt - och liksom tidigare känns berättandet lite ryckigt på ett besynnerligt sätt; ibland brister det i flytet och vissa scener blir konstiga. Hunden var en dum idé. Teckningsmässigt är det inte heller något att hetsa upp sig över. Den ursprunglige tecknaren Claudio Villa har en rätt cool stil, medan Angelo Stano tecknar enklare och betydligt mer stifft - att sidorna laverats tillför inte så mycket.

Det är inte utan att jag undrar vilken publik det här vänder sig till. Storyn skulle kunna fungera om den vore ännu långsammare, mer poetisk - och signerad Hugo Pratt. Det finns lite Corto Maltese över Dylans person. Men som det är nu känns det inte bara för tonårsanpassat, utan även riktat till läsare som inte gillar skräck. Och jag tror nog att det i första hand är skräckfans som kommer att köpa det här albumet.

Jimmy Wallin står för det svenska omslaget, och även om det är bättre än det italienska originalomslaget, som återges på baksidan, så är det lite oinspirerat och inte vidare säljande. Den där fluffiga spökhunden ser bara jönsig ut.

Men! Köper man albumet direkt från förlaget får man ett bonusalbum på köpet: "En seriemördares bekännelser". Det häftade albumet är bara på tjugo sidor och innehåller ett sextonsidigt Dylan Dog-avsnitt från 1996, men tryck och papper är av högsta klass - och innehållsmässigt är det intressantare. Förvisso är även detta en bagatell som för tankarna till gamla skräckserier från EC och dess konkurrenter, och TV-serier som THE TWILIGHT ZONE, men det här är mer stämningsfullt och mörkare. En seriemördare i traditionell giallodräkt tar livet av privatdeckare och Dylan Dog förses med en livvakt. Det leder snabbt fram till en avslutande twist. Det är allt. Men berättandet flyter betydligt bättre här och Nicola Maris teckningsstil är förvisso lite väl kladdig, men trevligt murrig och spretig. Jag hade inte haft något emot att se den här storyn utdragen till ett fullängdsavsnitt.

Dylan Dog som han ser ut när Claudio Villa tecknar honom.

Trots mina invändningar tänker jag inte ge upp hoppet om Dylan Dog. Jag vill fortfarande gilla serien. Den har potential. Redan i mars kommer nästa album på svenska. Den här gången står Nicola Mari för teckningarna, medan en som heter Giovanni Di Gregorio har skrivit manus. Handlingsreferatet låter intressant och mer lockande än det för "Vila i frid".

I väntan "De sista ljuva åren", som albumet kommer att heta, tar jag och ser om den utmärkta DELLAMORTE DELLAMORE (vilken även är känd som CEMETERY MAN). Och eftersom du självklart vill stötta Ades Medias utgivning, oavsett vad jag skrivit här, finns HÄR information om hur du kan köpa albumet.