Bio: Baywatch

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
TV-serien BAYWATCH började visas 1989. Jag har aldrig någonsin sett på BAYWATCH, åtminstone aldrig ett helt avsnitt. När serien kom hade jag slutat att titta på alla amerikanska TV-serier som visades. Tidigare, när utbudet var skralt, satt man ju och glodde på det mesta, oavsett om man tyckte det var bra eller ej. Under 1990-talet övergick jag till att nästan enbart se på långfilm.
En orsak till att jag aldrig brydde mig om BAYWATCH, var att den verkade vara så ohyggligt fånig. Dessutom tyckte jag - faktiskt! - inte att Pamela Anderson var snygg. Hon såg bara plastig och konstgjord ut.
Seth Gordons nya actionkomedi är något slags parodi på BAYWATCH. Det roligaste med filmen är att den är Rated R i USA - det vill säga tillåten från 17 år. I Sverige har den fått en 11-årsgräns. Den höga åldersgränsen i Amerika beror på att den innehåller väldigt mycket svordomar och ett par rumpor och snoppar. Det tycker ju amerikanerna är skadligare att titta på än våld.
... Men BAYWATCH är mer eller mindre en barnfilm. Det känns som om några fnissiga fjortonåringar skrivit manus. Och resultatet är ... genant. Jag skruvade på mig och skrattade inte en enda gång.

Dwayne Johnson har tagit över David Hasselhoffs roll som superbadvakten Mitch Buchannon. Zac Efron är Matt Brody, som anländer till beachen, dit han blivit tvångskommenderad för att jobba som badvakt. Det skär sig direkt melllan Mitch och Matt.
Det är dags för den årliga uttagningen av nya badvakter, och efter hårda prov tillkommer ett par rollfigurer, varav en lönnfet kille ständigt råkar ut för tokigheter - redan i inledningen, när han får syn på den vackra CJ (Kelly Rohrbach), får han jättestånd och fastnar med snorren mellan några brädor.
Det dyker upp skurkar på stranden, det smugglas knark och folk mördas, och badvakterna försöker lösa fallet - och det påpekas flera gånger hur osannolikt det är att badvakter gör polisens arbete. De ska hålla sig på stranden och rädda livet på folk.
Kelly Rohrbach och Alexandra Daddario, som spelar en annan badvakt, är väldigt söta. Men det är väl allt den här filmen har att komma med. Humorn består i princip bara av lama sexskämt, och filmskaparna försöker vara lite "fräcka" genom att frikostigt strössla med fula ord. Och det är ju inte roligt. Alls. Dwayne Johnson brukar vara rolig, men det lyckas han inte med här. Zac Efron är så vältränad att hans kropp ser ut att vara ritad av en superhjältetecknare.

I förtexterna står det DAVID HASSELHOFF och PAMELA ANDERSON med stora bokstäver. Jag tänkte att de väl fått hyfsat stora roller som skurkar, eller något, men icke. Hasselhoff medverkar ungefär en minut, Anderson syns i trettio sekunder på slutet. Hon är så opererad i nyllet att hon ser ut att vara gjuten i plast. Lite otäckt.
Under eftertexterna visas misslyckade tagningar som är ännu tråkigare än filmen.
Söta flickor i baddräkt som springer i slowmotion - det är behållningen med den här filmen. Och det kan omöjligt rädda en film som vara hela två timmar.
BAYWATCH har än så länge underpresterat på bio i USA, så vi ska nog inte förvänta oss en uppföljare.

      








(Biopremiär 2/6)



-->

Expressen 23 december 1996

Jag kikar lite på mina gamla videokrönikor ur Expressen. Jag märker att de faktiskt är väldigt gamla vid det här laget - att jag har blivit äldre. Förvisso gick de hem i stugorna då, och det kommer fortfarande fram folk och tackar för dem, berättar hur mycket de älskade mina texter, men den här krönikan - den 26:e - håller bitvis en rätt pubertal ton jag tycker är lätt genant idag.

Hur kunde den visas på bio?

Okej, julafton i morgon. Julstämningen hänger över dig som en efterhängsen bakfylla. Du planerar för en uppesittarkväll. Pepparkakor. Glögg. Julöl  (herregud, det finns visst 30 sorters julöl i år!). Julslips. Men vad ska du fördriva kvällen med? De andra dansar runt granen, något du bojkottat. Varför inte hyra en film, eller fem?

Vad tittar svensken på så här i jultider? Är det filmer med julanknytning? I egenskap av undersökande reporter, begav jag mig till en ganska stor och välsorterad videobutik, för att kolla upp saken.

Nej, det är inte mycket julfilm som ses. Bland de 100 mest uthyrda filmerna från första helgen i december fram till nu hittar jag bara en renodlad julfilm; "Nu är det jul igen" på plats 15. Vill vi sträcka på termen julfilm, och det vill vi, hittar vi "Toy story" på plats 24, tätt följd av 26:an"Törnrosa".

Vad har man sett på istället? Tja, på de tio första platserna ligger inga större överraskningar, där har vi kioskvältarna som "Jägarna," "Sudden death", "The cable guy", "Spy hard" och så vidare. Dock är det kul att notera att "Trainspotting" ligger som nia, och jag finner det ganska intressant att "Il postino" ligger på plats 33, insprängd bland "Barb Wire", "Jumanji", "Seven" och liknande. Jag höjde lite på ögonbrynen när jag, direkt efter barnfilmen "Casper", plats 75, hittade en porrvåffla, "Örnens klor"! Är det den pappa går ut för att hyra efter maten på julafton, precis innan tomten dyker upp?

När jag växte upp på 70-talet gick det alltid bra söndagsmatinéer på TV. Det var pilsnerfilmer, Helan & Halvan, eller Danny Kaye. Det verkade alltid vara Danny Kaye på TV. Vad är väl bättre än att komma hem en kall, snöig eftermiddag, sätta på en balja kaffe, och kolla en Danny Kaye-film? Filmer som inte är tråkiga en sekund.

När jag var inne i ovan nämnda videobutik, passade jag på att kolla Danny Kaye-utbudet. De hade inte en enda film med honom! Enligt gamla videokataloger har det släppts en del Danny Kaye-filmer, men det är rullar man får leta efter idag. Alltså fick jag gå hem och rota fram de filmer jag lyckades banda från TV en gång i tiden; "Mirakelmannen", "Grabben från Brooklyn", och - den bästa - "Här kommer en annan". Som sagt, inte tråkiga en sekund. Men jag konstaterade också att Vera Ellen är en av världens hemskaste människor.

Först tänkte jag ignorera filmen i den här spalten, men jag kan inte låta bli att nämna det. Har ni noterat att de där extra scenerna i "Barb Wire" (SF) är filmade med videokamera? Kolla in förtexterna, och jämför bildkvalitén. Varje gång Pamela Anderson visar sina maracas är det video. Den där långa, trista hänga-i-trapets-medan-det-sprutas-vatten-på-en-showen är förstås också skjuten på video, och är lämplig att snabbspola.

För övrigt fattar jag inte att "Barb Wire" gick upp på bio. Jag fattar inte att producenterna trodde att filmen skulle bli en hit. Filmen ser väldigt billig ut, och är oerhört platt i regin (vilket i och för sig inte hindrar den från att vara rätt skojig emellanåt). Det här går alltså upp på bio, medan den makalösa "Crying Freeman" släpps direkt på video... Kulturskymning!

Nåja. God jul och så'nt där!