Visar inlägg med etikett Nils Hallberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nils Hallberg. Visa alla inlägg

lördag 17 juni 2017

DVD/Blu-ray/VOD: Kar de Mummas rackarungar

KAR DE MUMMAS RACKARUNGAR (Studio S Entertainment)
KAR DE MUMMAS RACKARUNGAR är en utgåva som innehåller de två filmerna TVÅ ÅR I VARJE KLASS och SIGGE NILSSON OCH JAG, bägge från 1938, och bägge i regi av Sigurd Wallén, som även spelar rektor Wahlberg. Jag skriver "utgåva", eftersom det inte handlar om en box - båda filmerna ligger på samma skiva.
Här tänkte jag först skriva lite om hur jag, när jag var 10-12 år, lånade Kar de Mummas böcker om busungarna Sigge och Putte på biblioteket och tyckte de var fantastiskt roliga, vilket är intressant med tanke på att den första kom 1934. Men när jag nu tar en titt på herr de Mummas bibliografi, ser jag att han 1977 skrev en bok som heter "Ett år i varje klass: flera minnen om min gamla skola och den tiden". Jag tror att det var den jag läste först, ovetande om att den då var nyskriven. När jag sedan lånade 1934 års "Två år i varje klass: en elak skolgosses minnen", tyckte jag att den var mossig och bitvis svårbegriplig.
... Vilket är ungefär vad man kan säga om dessa två filmer. Visst, de är underhållande och rätt roliga, och eftersom de bara varar strax över en timme vardera, hinner de inte bli tråkiga. Men - jag såg dem tillsammans med min sambo, och här fanns mycket som gjorde oss konfunderade. Framför allt hur skolsystemet fungerade.
Sigge Nilsson (Sven-Eric Gamble, som var 14 år 1938) och hans bror Putte (Åke Johansson, som var 13) är två gossar som ständigt ställer till det för sig; de busar konstant och är dåliga i skolan - så pass att de inte blir uppflyttade till nästa klass. Båda pojkarna går i trean - trots att de inte är lika gamla. Killarna i klassen är allt från barn till tonåringar. Sigges och Puttes storasyster Laura spelas av Ann Mari Uddenberg, som var 23. Hon går i åttan. Detta är rätt förvirrande - mer eller mindre vuxna skådespelare ska föreställa grundskoleelever. Men såg det annorlunda ut på 30-talet? Var årskurserna annorlunda?
I TVÅ ÅR I VARJE KLASS anländer en ny lärare till skolan - den unge och mycket stränge dr Gans (34-årige Björn Berglund). Han börjar genast uppvakta Laura - som alltså går i åttan. Mot slutet av filmen konstaterar Sigge och buskillarna att Gans trots allt är en schysst kille, och Gans och Laura får varandra. Och ingen tycker att det är konstigt att en vuxen lärare är ihop med en elev i åttan.
I SIGGE NILSSON OCH JAG anländer en ny elev till skolan - sportstjärnan Tage Malling, som spelas av Sven-Bertil Norberg. Norberg var 26 år 1938 och det ser väldigt konstigt ut när han sätter sig i skolbänken med de andra, betydligt yngre eleverna. Unge herr Malling blir genast förälskad i klasskompisen Kristina. Hon görs av Gaby Stenberg, som var 15. Uppenbarligen tyckte ingen att det var märkligt med detta kärlekspar - utom möjligen Gaby Stenberg. En romantisk scen ska avslutas med att Tage Malling kysser Kristina - men i sista sekunden sätter Kristina handen för munnen. Jag tror inte att detta stod i manus och det var nog inte meningen att det skulle komma med i den färdiga filmen.
Stora delar av filmerna består av bestraffningar. Det utdelas örfilar till höger och vänster. Föräldrar och lärare hotar med stryk. Buspojkar låses in. Livet var hårt på den tiden! Och skolpojkarnas favoritnöje är av allt att döma slagsmål. Ofta stora gruppslagsmål.
De må vara busiga och dåliga i skolan, men innerst inne är killarna reko, käcka, lillgamla, och pratar härligt klyschig stockholmsslang.
En 17-årig Nisse Hallberg medverkar i bägge filmerna. Hallberg och Stenberg dog för inte så länge sedan, de hade långa karriärer. Några av de övriga skådespelarna, som Gamble och Norberg, blev inte så gamla.
I en minimal roll som hembiträde i SIGGE NILSSON OCH JAG ser vi, oftast bakifrån eller delvis ur bild, Mona Geijer-Falkner - hon som senare spelade Kristin i Åsa-Nisse-filmerna.









-->

fredag 10 juni 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Den stora 91:an-boxen

DEN STORA 91:AN-BOXEN (Studio S Entertainment)

Det var inte utan att jag hade sett fram emot den här boxen. Dels för att jag, förstås, gillar gamla svenska komedier, men framför allt för att jag vigt en ganska stor del av mitt liv åt 91:an-figuren. I början av 2000-talet skrev jag drygt 50 episoder till serietidningen - och nu har jag faktiskt gjort comeback; både på 91:an och Åsa-Nisse. Mina nya 91:an-serier har i skrivande stund ännu inte börjat publiceras, men jag har redan försett redaktionen med en hel trave manus, och flera är upptecknade. Det är ett kul jobb, och faktiskt ännu roligare nu, eftersom tyglarna är friare, och jag får tillfälle att ägna mig åt parodi, satir och allmänt vansinne inom seriernas ramar, snarare än traditionell buskis.

Därför känns det trist att konstatera att de sju 91:an-filmer som gjordes under 1940- och 50-talen är ... under all kritik. Ja, jösses. Jag vet inte var jag ska börja. Och jag kan omöjligt hålla dem isär.

Låt mig först lista titlarna på filmerna: 91:AN KARLSSON (1946), 91:AN KARLSSONS PERMIS (1947), 91:AN KARLSSONS BRAVADER (1951), ALLA TIDERS 91:AN KARLSSON (1953), 91:AN KARLSSON RYCKER IN (1955), 91:AN KARLSSON SLÅR KNOCKOUT (1957), och 91:AN KARLSSON MUCKAR (TROR HAN) (1959). Den åttonde filmen, 91:AN OCH GENERALERNAS FNATT (1977) ingår inte i boxen, eftersom SF inte har rättigheterna till den; filmen producerades av serieförlaget Semic - och dunderfloppade. Enligt Sture Hegerfors lämnade publiken salongerna där den visades. Jag har sett den, men minns bara att Christina Lindberg dök upp som sköterska.
I de fyra första filmerna spelas 91:an och 87:an av Gus Dahlström och Holger Höglund. Den lille runde, gnomliknande Gus ser inte alls ut som den tecknade figuren. I serietidningen ska 91:an och 87:an dessutom vara 19-20 år, i filmerna spelas de av medelålders män. I film nummer fem och sex har Curt "Minimal" Åström och Nils Hallberg tagit över som 91:an och 87:an; den gängligare Åström, iförd för stora kläder och hjälmar, är aningen mer lik seriefiguren. I den sjunde filmen tog Stig Grybe över som 91:an, medan Holger Höglund gjorde comeback som 87:an.

Jag förvånades när jag upptäckte att dessa filmer går i samma tradition som Ragnar Frisks två 70-talsfilmer om 47:an Löken - utan att bli lika surrealistiskt konstiga som Lökenfilmerna. 91:an-filmerna är påtagligt billiga, i de första filmerna ser regementet mest ut som ett scoutläger eller ett kollo - vilket det kanske även var. I de första filmerna medverkar storfavoriter som Thor Modéen, Douglas Håge och Julia Caesar, och det känns konstigt att se dem i så här taffliga filmer.

Filmerna har inte mycket med serien att göra. Klackamo och Klackamo Hed nämns aldrig, regementet och orten byter namn från film till film, och i den fjärde filmen ligger det i Stockholm. Gestalterna byter också namn och personlighet, ibland verkar det som om de byter namn under filmens gång, som om någon säger fel utan att regissören märkt något. Fast det kan vara jag som missade något, beroende på den totala förvirringen i filmerna.
Filmerna består av korta sketcher vars röda tråd är så tunn att den ständigt försvinner. Ibland är episoderna direkt obegripliga. Ett skämt med ett dragspel fyllt med sot är hämtat från den första serien i första numret av 91:ans egen serietidning. Antagligen är fler skämt hämtade direkt från serierna.

Fritiof Billquist spelar korpral Revär (senare befordrad till furir i serien); en vresig skåning, och han är genomgående bra. Vad som är lite kul är att Billquists brorson; Carl Billquist (Alp-Olle i NP MÖLLER), spelade Revär i filmen från 1977. Iréne Söderblom spelar Elvira i fem av filmerna, Siv Thulin gör rollen i den första filmen, medan Gun Jönsson är en överrasande sexig Elvira i uniform i den sista filmen - när hon i början promenerar genom byn, orsakar hon flera olyckor, eftersom alla karlar vänder sig om.

Större delen av ALLA TIDERS 91:AN KARLSSON består av drömsekvenser, i vilka 91:an reser tillbaka i tiden och träffar berömdheter. Det är väldigt konstigt. I 91:AN KARLSSON SLÅR KNOCKOUT medverkar Ingemar Johansson som sig själv - jag vet inte vad han gör på regementet, och handlingen leder inte fram till en boxningsmatch. Först mot slutet av 91:AN KARLSSONS PERMIS blir det permis - en liten stund.
Jag kunde omöjligt se en hel film i en sittning. Varje film tog tre till fem dagar att se klart, och jag tvingades återhämta mig ett par dagar innan jag gav mig på nästa. Det säger en hel del om hur tufft det är att sitta igenom de här. Regissörer som Gösta Bernhard, Arne Ragneborn och Åke Grönberg borde ha vetat bättre än att klämma ur sig så här undermåliga produkter.

Den första filmen om Åsa-Nisse kom 1949; figuren dök upp i serieform först senare. Att Åsa-Nisse blev mer populär beror på att figurerna i den filmsviten var bättre utmejslade; det hade ordentliga karaktärsdrag och gestaltades av skådespelare som tog tillvara på dessa egenskaper. Visst var Åsa-Nisse-filmerna otroligt slarviga och billiga, men de höjer sig över de om 91:an. Figurerna i 91:an-filmerna skulle kunna heta vad som helst.
Oj, vad jag klagar! Men! Eftersom detta är en box från Studio S Entertainment, får vi en hel del högintressant extramaterial - och här finns grejor alla serieintresserade borde älska att få ta del av.
Vi får ett avsnitt av Sture Hegerfors' TV-serie I PRATBUBBLORNAS VÄRLD från 1969. I detta förekommer både 91:ans skapare Rudolf Petersson och arvtagaren Nils Egerbrandt. Här finns en privatinspelad smalfilm på två minuter i vilken Rudolf Petersson ritar, läser tidningen och bjuds på kaffe. Vidare hittar vi en gammal reklamfilm för senap, en propagandafilm från 1954, en vansinnig trailer, testfilmer med 91:an i animerad form, och på den sista skivan finns det bästa av allt: tolvminutersfilmen SERIEMAGASINET från 1977 (och inte 1976 som det står på menyn, ett par tidningar som visas upp är daterade '77). Här får vi följa en serietidning från ax till limpa. Jan "Emil" Ohlsson låtsas att han pryar på Semic. Vi får se Egerbrandt rita ett 91:an-omslag, som Ohlsson sedan tar med till redaktionen. Där får vi se hur tidningarna redigeras, för att sedan gå vidare till repro och tryck. Det står inte vilka personerna på Semic är, och detta vore förstås otroligt intressant att få veta. Jag känner garanterat igen alla namn från redaktionsrutorna i gamla tidningar. Kanske har jag även träffat dem - på 90-talet. Eller till och med jobbat för dem? Som barn undrade jag hur det såg ut på Semic - äntligen vet jag! Jan Ohlsson berättar även att det då - alltså 1977 - trycktes 42 miljoner serietidningar om året bara i Sverige!

Slutligen medföljer ett litet häfte författat av den forne 91:an-författaren Peter Nilsson. Han bjuder på lite mer fakta om filmerna. Vi får även veta att när 91:an-tidningen sålde som bäst; 1970, låg upplagan på 130 000 exemplar varannan vecka! Idag trycks den i en bråkdel av detta.
Utmärkt extramaterial. Usla filmer. Jag sätter inget betyg på den här boxen.