Visar inlägg med etikett Nicholas McCarthy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nicholas McCarthy. Visa alla inlägg

torsdag 21 februari 2019

Bio: The Prodigy

Foton copyright (c) Noble Entertainment
THE BAD SEED, VILLAGE OF THE DAMNED, CHILDREN OF THE DAMNED, WHO CAN KILL A CHILD?, THE LITTLE GIRL WHO LIVES DOWN THE LANE, THE OMEN, THE BROOD, CHILDREN OF THE CORN, THE GOOD SON ... med flera.
Filmer om onda, mordiska barn finns det en hel del; så pass många att de skapat en egen subgenre. Det senaste tillskottet är THE PRODIGY, i regi av Nicholas McCarthy, som gjorde THE PACT och en av episoderna i HOLIDAYS. Filmen ska inte blandas ihop med någon av de många andra filmer som också heter THE PRODIGY - eller med PROGENY eller THE PROPHECY. Det finns numera lite för många filmer som heter likadant, eller som har snarlika titlar.
THE PRODIGY är inte sämre än många andra skräckfilmer om onda barn. Den är inte bättre heller. McCarthys film kan enklast beskrivas som en korsning av OMEN och DEN ONDA DOCKAN.
I en prolog får vi se hur en kvinna lyckas fly från en stuga i skogen, i vilken en galen seriemördare huserar. Polisen anländer och skjuter ihjäl mördaren. I samma ögonblick, någon helt annanstans, föder Sarah Blum (Taylor Schilling) en son. Sonen, som har ett brunt och ett blått öga, döps till Miles, och visar sig vara extremt intelligent. Några år går, och Miles växer upp till Jackson Robert Scott, som spelade Georgie i DET.
När Miles är åtta år gammal börjar hans föräldrar ana mer oråd än tidigare. Ungen har inga vänner, och han kan få raseriutbrott och misshandla klasskamrater. Snart gör han ännu värre saker - och han pratar min själ ungerska i sömnen.
Colm Feore spelar en forskare som har en teori om vad som felas Miles, men självklart vägrar Sarah tro på denna långsökta teori. Åtminstone till en början.
I DEN ONDA DOCKAN besatte en seriemördares själ dockan Chucky. Det är inte svårt att redan under THE PRODIGYS inledningsscener räkna ut varför Miles är så ond; vad det är som hänt med honom. Rent allmänt innehåller inte den här filmen några större överraskningar. Slutet känns igen från en gammal klassisk skräckserie tecknad Bernie Wrightson.
Jag kan väl inte påstå att jag tyckte att den här filmen var speciellt spännande och otäck. Jag hoppade till ett par gånger, men det berodde på några jump scares, där musiken plötsligt brölar till - då är det omöjligt att inte hoppa till. Ett par scener i filmen är bra, jag gillade scenerna med Colm Feore, men THE PRODIGY känns inte helt tillfredställande. Filmen är lite halvbakad och resultatet är en lättglömd gäspning.
... Och den otäckaste unge som visat sig på en bioduk är fortfarande Karlsson på taket i filmen från 1974! Huuu ... För att inte tala om den synnerligen otäcka Skrållan, som dubbades av en annan, äldre unge. Det är sådant som skapar mardrömmar!










(Biopremiär 22/2)
-->

måndag 14 november 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Holidays

HOLIDAYS (Njutafilms)
Skräck är en utmärkt genre för noveller och kortfilm. Dock kan det vara svårt att skriva korta skräckhistorier med ordentlig story och framför allt ordentlig slutpoäng. Det märktes till exempel när Stephen King skrev manus till CREEPSHOW; en hyllning till 1950-talets skräckserier från EC Comics. EC:s serier var förvisso ibland lite ojämna, men Kings försök i genren tycker jag är svagt. Ett faktum som inte hindrar överraskande många från att älska CREEPSHOW.
Ännu svårare blir det förstås när utrymmet man har till förfogande är minimalt. I antologifilmen HOLIDAYS samsas tio (10) regissörer med varsin film. HOLIDAYS varar ungefär 100 minuter, så historierna är extremt korta. I TV-serier som ALFRED HITCHCOCK PRESENTERAR, TALES FROM THE CRYPT och liknande hade de åtminstone 25-30 minuter på sig.
Några av de medverkande regissörerna är rätt namnkunniga; Nicholas McCarthy gjorde THE PACT, Gary Shore regisserade DRACULA UNTOLD, medan Scott Stewart har gjort bland annat PRIEST. Mest känd är Kevin Smith. Några av regissörerna är debutanter. Bland skådespelarna figurerar ett par kända ansikten, till exempel Seth Green.
Tekniskt sett överraskar Holidays, de flesta av filmerna ser riktigt bra ut; det här är inte ännu en sådan där skräpig skräckfilm gjord med en billig HD-kamera av ett gäng glada amatörer.
... Men manusmässigt är det inget vidare. Eftersom speltiden är så kort, hinner inga av berättelserna utvecklas, och poängerna är alldeles för svaga för att de ska ge någon effekt.
Tio stycken högtider betas av. Den inledande om alla hjärtans dag är hyfsad. Den därpå följande om St Patricks Day inleds bra, men sedan blir det ingenting av den. Detta gäller de flesta  av filmerna. Jag får intrycket att alla förslag på historier har godkänts; ingen verkar ha ansträngt sig speciellt mycket när de hittade på de här, eller så har de inte lyckats förmedla det de ville berätta på de få minuter de haft till förfogande.
Kevin Smiths bidrag är nog sämst. Nästan hela filmen utspelar sig i ett och samma rum, det är rudimentärt filmat, och lite för dumt och ologiskt. Storyn känns som något Smith och hans polare skojat om på fyllan - och sedan har Smith gått hem och gjort en film på det.
Engelska bolaget Amicus, verksamt främst på 1970-talet, var mycket bättre på antologifilmer.











-->