Visar inlägg med etikett Navot Papushado. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Navot Papushado. Visa alla inlägg

fredag 16 juli 2021

Netflix: Gunpowder Milkshake

Foton copyright (c) Studiocanal

Ännu en film som från sin premiär på Netflix. GUNPOWDER MILKSHAKE, i regi av israelen Navot Papushado, är en fransk-tysk film från Studiocanal, inspelad i Tyskland, men på engelska. Detta är ännu en film som var avsedd att gå upp på bio förra året, men som såldes till Netflix istället. Dock kommer den att gå upp på bio i Frankrike och Tyskland senare i år.

Skådespelaruppsättningen i den här filmen är inte att leka med: Karen Gillan, Lena Headey, Michelle Yeoh, Carla Gugino, Angela Bassett, och Paul Giamatti. Giamatti är en av mina favoritskådespelare, och Yeoh har jag följt sedan IN THE LINE OF DUTY, som kom 1985 - det var hennes tredje film, och hennes första huvudroll. 

Så - en glassig actionfilm med det här gänget lät ju lovande.

Men där sket jag mig allt på tummen. Det här är häpnadsväckande dåligt.

Karen Gillan spelar Sam, dotter till lönnmördaren Scarlet (Headey). Av någon anledning har Sam gått i sin mors fotspår och blivit lönnmördare hon också. Hon jobbar åt en firma som heter Firman, och som leds av en viss Nathan (Giamatti). 

Nathan skickar ut Sam för att knäppa en kille som stulit en massa pengar av en väldigt farlig typ. Det visar sig att killen snott pengarna eftersom hans lilla dotter Emily (Chloe Coleman) blivit kidnappad, stålarna skulle lösa ut henne. Sam råkar skjuta ihjäl killen av misstag, men hon får dåligt samvete, och ger sig ut för att befria Emily.

Därefter jagas Sam och Emily av horder av skurkar. De behöver hjälp, så de går till ett bibliotek, på vilket de tre damerna Madeleine (Gugino), Florence (Yeoh), och Anna May (Bassett) jobbar. De här tre är involverade i lönnmörderiet, och de förvarar vapen, ammunition, pengar och annat gömda i böckerna - böckernas titlar är ledtrådar till innehållet. Även Scarlet dyker upp för att hjälpa sin dotter. Deras förhållande har inte varit det bästa under uppväxten, men det är dags att glömma gammalt groll när kulorna haglar. Emily ska skyddas, men hon hjälper till och kallar sig Sams lärling.

GUNPOWDER MILKSHAKE har ett glassigt filmfoto, miljöerna är glassiga de med, och färgerna är knalliga. Men vad hjälper det när det känns som en film gjord av några femtonåringar med alldeles för mycket pengar.

I mångt och mycket är detta en rip-off på JOHN WICK. Kanske lite grann en parodi på JOHN WICK. Filmen utspelar sig i en bokstavligt talat färgstark värld, där det finns stora etablissemang för professionella mördare. Alla medverkande, oavsett yrke, verkar vara involverade i kriminella organisationer. Man kan även dra paralleller till LÉON och KILL BILL.

När det var dags för filmens första större slagsmålsscen ryggade jag häpet tillbaka. Vad fan är det här?! stånkade jag. Sam befinner sig i en bowlinghall, där hon med hjälp av en väska med pengar som tillhygge ska fajtas mot tre män. Inte nog med att denna actionscen är remarkabelt illa koreograferad - det är uppenbart att Karen Gillan inte kan slåss. Alls! Det är likadant i alla actionscener där hon ska kung fu:a motståndarna. Det är makalöst taffligt. I filmer som THE BOURNE IDENTITY och TAKEN löste de problemet med snabba klipp och närbilder, då syns det inte att Liam Neeson och de andra inte är några kampsportare. Så icke i GUNPOWDER MILKSHAKE. 

Dialogen är också bitvis katastrofal. Den är nog avsedd att vara rolig, men det funkar inte. Det är möjligt att det funkat bättre om någon gammal actionhjälte med viss självdistans sagt replikerna, men det är inte säkert. Lena Headey pratar med sin vanliga engelska accent, men av någon anledning pratar Karen Gillan - som är från Skottland - med amerikansk accent. Jag kan faktiskt tänka mig att Sams repliker funkat bättre om hon hade fällt dem med skotsk accent! Det hade blivit rätt coolt. Nu känns det mest som att hon leker amerikansk tuffing. Jag har inget emot Karen Gillan, men hon funkar inte alls som tuff actionhjältinna. Lena Headey funkar betydligt bättre, hon har en tuff utstrålning.

Den långa slutuppgörelsen sker på biblioteket, så att alla damerna kan vara med och slåss och panga och kasta yxa. Tyvärr får inte Michelle Yeoh många chanser att visa upp sina färdigheter. Och varför har de spökat ut henne till Sickan Carlsson? Visst, hon är ingen ungdom längre, men hon behöver väl inte se ut som en tant för det?

Som sagt: det här känns som om några femtonåringar satt sig ner och sagt "Okej, vi gör en film, jag har en massa pengar! Vi kan ha en massa tuffa brudar som är skitcoola, och så kan de vara, typ, lönnmördare som John Wick, och så kan de bo nånstans där allt är neonblänkande, och så säger de coola saker, och så kan det vara roligt också, och glöm inte att blodet ska stänka, och så måste vi ha flera scener i slowmotion där det spelas nån gammal hitlåt, vad säger ni, ska vi göra en sån film? Bra! Leverera manus ikväll!".

Tonåringar tycker kanske att GUNPOWDER MILKSHAKE är en cool film. Jag tycker att den mest är lite pinsam. Jag noterar att en massa reaktionära amerikaner klagar på att den är alldeles för politiskt korrekt - därborta är det ju många som har problem med filmer med kvinnor i huvudrollerna.

... Just det, det finns ju en skurk i filmen också. Överskurken. Men han är knappt med alls och jag har glömt vem det var.

En uppföljare är redan på gång.


 

 




(Netflixpremiär 14/7)


måndag 4 juni 2012

DVD: Rabies

RABIES (Njutafilm)
När jag nyligen recenserade DE ENSAMMA skrev jag att en film inte behöver vara bra, eller ens intressant, bara därför att den kommer från ett ovanligt filmland. I det fallet handlade det om Chile. Den här gången är det Israel som varit i farten. Antalet israeliska filmer jag sett är inte många. De går nog att räkna på en hand. RABIES är enligt uppgift den första israeliska skräckfilmen. För manus och regi står duon Aharon Keshales och Navot Papushado - och det är en ganska intressant skapelse de fått ur sig.
Av omslaget och innehållsreferatet att döma är RABIES ännu en film om en galen seriemördare som häckar i skogen, där han torterar och har ihjäl folk. Men även om filmen innehåller en galen seriemördare som häckar i skogen, där han torterar och har ihjäl folk, visar sig det här vara något annat. Den egentlige mördaren figurerar bara i början och slutet. Filmens handling kretsar främst runt helt andra människor och skeenden i denna svarta komedi - jo, jag vill nog kalla detta komedi snarare än skräck och rysare.
RABIES börjar med att ett syskonpar som gått vilse i skogen försöker fly från ovannämnde psykopat. Han har fångat systern och brodern kutar iväg efter hjälp. Därefter introduceras vi för några andra rollfigurer. Ett par som verkar vara något slags skogvaktare. Fyra ungdomar; två killar och två tjejer, på bilfärd genom skogen. Och så har vi två poliser varav den ene är en sexistisk slempropp.
Självklart förväntar vi oss nu att dessa personer i tur och ordning ska dödas av tosingen i skogen. Men nej, det är inte det som händer. Filmtiteln syftar på det märkliga faktum att alla inblandade i berättelsen blir mer eller mindre tosiga - och lyckas ta ihjäl på varandra. Ibland avsiktligt, ibland som följd av olyckor. Galenskapen sprider sig som rabies i skogen.
Den misogyne polisen (spelad av Danny Geva) är verkligen vidrig - och det är han som sätter igång våldsorgien när han och hans kollega stoppar de fyra ungdomarna och han börjar att tafsa på och förnedra tjejerna. Kollegan försöker stoppa den galne polisen, men det går väl sådär. Galningen blir bara mer och mer vansinnig. Folk kutar runt i skogen, alla rollfigurers vägar korsas, och de har alla ... en väldig otur. Jag kommer osökt att tänka på Maria Bavas A BAY OF BLOOD; den där i vilken alla medverkande också tar kål på varandra.
Filmens miljöer ser ut som, tja, nordamerikanska skogar; RABIES skulle kunna utspela sig var som helst. Det hela är relativt kompetent gjort, filmfotot är hyfsat, medan klippningen ibland är lite konstig - jag är inte säker på om det är ett konstnärligt grepp eller ren klantighet. Specialeffekterna är få; ett par av dem detaljerade och snaskigt blodiga, men i de flesta fallen klipps det innan vi får se resultatet av ett våldsdåd.
Jag tycker gott att du kan ta dig en titt på RABIES om andan faller på.