LUCKY LUKE (Horse Creek)
Tintin i all ära, men frågan är om inte Lucky Luke var den fransk-belgiska serie jag gillade mest som barn på 1970-talet. Jo, jag läste ju även Asterix och det hände att jag läste Spirou, men det var först lite senare jag kom att upphöja Spirou till genrens favorit.
Så plötsligt fick Terence Hill för sig att han skulle spela Lucky Luke i en TV-serie, vars pilotavsnitt biovisades. Hill regisserade själv, och jag minns inte så mycket mer än att det handlade om ett harmlöst, småtrevligt westernäventyr som väl inte hade så mycket med Lucky Luke att göra. Rättare sagt, det hade den kanske, men Terence Hill kändes inte alls som Luke, han såg inte ut som Luke, så i slutändan blev det väl mest en familjevänlig variant av Trinity.
För en del år sedan kom en fransk film om bröderna Dalton. BRÖDERNA DALTON, som den logiskt hette, släpptes på DVD i Sverige, men jag såg den aldrig. Tydligen spelades Lucky Luke av Jean Dujardin i den filmen.
Här har vi så en långfilm från 2009 med Dujardin i huvudrollen. "Biosuccén nu på DVD!" skriker DVD-omslaget, men gick den här verkligen på bio i Sverige? Var då? En helg i Stockholm?
Jean Dujardin har de senaste åren blivit storstjärna i Frankrike, eftersom han spelat den klassiske agenten OSS 117 i två framgångsrika komedier (på väg till DVD i Sverige från Studio S), och han är onekligen väldigt porträttlik. Det är nästan otroligt att en människa kan vara så lik Morris' kraftigt stiliserade, tecknade figur.
Just nu är vi många som oroar oss för hur Spielbergs Tintinfilm ska bli. Luc Bessons filmatisering av Adèles extraordinära äventyr blev väl underhållande, men inte den film jag ville ha. Så - hur blev James Huths LUCKY LUKE?
Ja, du. Tack för att du frågar.
Det här är tammefan en enda märklig röra. LUCKY LUKE är något av det mest bisarra jag sett på länge. Det har uppgetts att filmen bygger på DAISY TOWN, men det vetefan.
LUCKY LUKE öppnar med en prolog. Det är 1840-tal och vår blivande hjälte är en liten gosse. Han har även försetts med namnet John Luke. Öh? Är detta hämtat från något album jag inte läst? Jag har aldrig hört talas om någon John Luke, och en familj som heter Luke i efternamn.
Den här prologen är som hämtad ur en spaghettiwestern. Ja, den är nästan snodd från ONCE UPON A TIME IN THE WEST. Lille John leker, när det plötsligt dyker upp banditer. Johns föräldrar dödas. Skotthål! Squibs! Blod! Ångest! Vad är det här? Lucky Luke ska ju vara lättsam komedi.
Lille John överlever massakern och en skäggig gubbe skrockar att han hade en väldig tur - han är en lucky Luke.
Därefter hoppar vi några decennier fram i tiden. Jean Dujardin introduceras när han i närbilder drar på sig sina kläder, och därefter promenerar längs ett plank - och så drar han sin revolver och skjuter ett hål i sin skugga, precis som på seriealbumens baksida.
Men det som sedan följer är något makalöst stökigt. Jag begrep halvsju. Det är något om att presidenten anlitar Lucky Luke för att rensa upp i Daisy Town, och sedan dyker alla de mest kända skurkarna ur albumen upp. Billy the Kid. Calamity Jane. Jesse James. Pat Poker. Med flera. Och Lucky Luke själv får ihop det med Belle Starr, det porriga lilla stycket. Daltons är dock inte med.
En hel rad skämt och episoder från albumen förekommer. Luke kastar upp en femdollarsedel i luften, skjuter på den, och fem stycken dollarmynt trillar ner. Sådana grejor. Men det blir aldrig roligt. Det här är en extremt påkostad film, men den liknar mest en hysterisk, utflippad spaghettiwestern. En del inslag är bara skitkonstiga. Till exempel drar Luke fram en gitarr och mimar till Elvis' "Treat me like a fool".
Lucky Luke själv är ju också ett litet problem. Figuren i sig är inte speciellt rolig. Det är figurerna kring honom och albumens handlingar som är det roliga, Luke är bara en katalysator. Men det går ju inte att ha en rätt menlös filmhjälte, så Dujardin har skapat en tokrolig Lucky Luke.
Vidare är filmen på franska. Ja, jösses. Visst, jag har sett Westerns på italienska. Till och med på svenska, för att inte tala om danska. Men franska? Det låter hur fel som helst. Och inga av figurernas namn uttalas korrekt. Inte ens Lucky Luke. De tjoar hela tiden om "Lyckilyyyk".
Och vad ska jag sätta för betyg på den här filmen, som för övrigt är inspelad i Argentina... Tja... Någonstans känner jag att jag borde drämma den i huvudet med en etta. Men vid närmare eftertanke vore det nog fel. Så den kan väl få en skranglig tvåa. Och som avslutning kan jag skjuta in att LUCKY LUKE nästan framställer JONAH HEX i bättre dager...
Tintin i all ära, men frågan är om inte Lucky Luke var den fransk-belgiska serie jag gillade mest som barn på 1970-talet. Jo, jag läste ju även Asterix och det hände att jag läste Spirou, men det var först lite senare jag kom att upphöja Spirou till genrens favorit.
Att jag älskade Lucky Luke (eller Loke Löke, som han hette i MAD) kan ha berott på min farsa. Han tyckte nämligen att serien var skitkul. Han brukade läsa albumen för mig som godnattsaga. Dessutom var det Bonniers och inte Carlsen som gav ut serien - perfekt, eftersom farsan var med i Bonniers Bokklubb och kunde beställa albumen billigare därifrån.
Jag har inte läst de gamla klassiska albumen på mer än tjugo år. Jag vet inte om jag vågar - jag har nämligen en känsla av att de inte är sådär jättekul som jag minns dem. Men som gosse gillade jag förstås både Western och komedi, så Lucky Luke var en perfekt serie - och jag tyckte att jag lärde mig mycket om verklighetens västern tack vare albumens faktasidor.
Redan på 70-talet var jag på bio och såg en tecknad långfilm om Lucky Luke. Jag gissar att det var DAISY TOWN från 1971. Det kom nog någon långfilm till, och senare släpptes en rad videokassetter med animerade versioner av albumen; jag såg ett eller två avsnitt och gillade det inte alls.Så plötsligt fick Terence Hill för sig att han skulle spela Lucky Luke i en TV-serie, vars pilotavsnitt biovisades. Hill regisserade själv, och jag minns inte så mycket mer än att det handlade om ett harmlöst, småtrevligt westernäventyr som väl inte hade så mycket med Lucky Luke att göra. Rättare sagt, det hade den kanske, men Terence Hill kändes inte alls som Luke, han såg inte ut som Luke, så i slutändan blev det väl mest en familjevänlig variant av Trinity.
För en del år sedan kom en fransk film om bröderna Dalton. BRÖDERNA DALTON, som den logiskt hette, släpptes på DVD i Sverige, men jag såg den aldrig. Tydligen spelades Lucky Luke av Jean Dujardin i den filmen.
Här har vi så en långfilm från 2009 med Dujardin i huvudrollen. "Biosuccén nu på DVD!" skriker DVD-omslaget, men gick den här verkligen på bio i Sverige? Var då? En helg i Stockholm?
Jean Dujardin har de senaste åren blivit storstjärna i Frankrike, eftersom han spelat den klassiske agenten OSS 117 i två framgångsrika komedier (på väg till DVD i Sverige från Studio S), och han är onekligen väldigt porträttlik. Det är nästan otroligt att en människa kan vara så lik Morris' kraftigt stiliserade, tecknade figur.
Just nu är vi många som oroar oss för hur Spielbergs Tintinfilm ska bli. Luc Bessons filmatisering av Adèles extraordinära äventyr blev väl underhållande, men inte den film jag ville ha. Så - hur blev James Huths LUCKY LUKE?
Ja, du. Tack för att du frågar.
Det här är tammefan en enda märklig röra. LUCKY LUKE är något av det mest bisarra jag sett på länge. Det har uppgetts att filmen bygger på DAISY TOWN, men det vetefan.
LUCKY LUKE öppnar med en prolog. Det är 1840-tal och vår blivande hjälte är en liten gosse. Han har även försetts med namnet John Luke. Öh? Är detta hämtat från något album jag inte läst? Jag har aldrig hört talas om någon John Luke, och en familj som heter Luke i efternamn.
Den här prologen är som hämtad ur en spaghettiwestern. Ja, den är nästan snodd från ONCE UPON A TIME IN THE WEST. Lille John leker, när det plötsligt dyker upp banditer. Johns föräldrar dödas. Skotthål! Squibs! Blod! Ångest! Vad är det här? Lucky Luke ska ju vara lättsam komedi.
Lille John överlever massakern och en skäggig gubbe skrockar att han hade en väldig tur - han är en lucky Luke.
Därefter hoppar vi några decennier fram i tiden. Jean Dujardin introduceras när han i närbilder drar på sig sina kläder, och därefter promenerar längs ett plank - och så drar han sin revolver och skjuter ett hål i sin skugga, precis som på seriealbumens baksida.
Men det som sedan följer är något makalöst stökigt. Jag begrep halvsju. Det är något om att presidenten anlitar Lucky Luke för att rensa upp i Daisy Town, och sedan dyker alla de mest kända skurkarna ur albumen upp. Billy the Kid. Calamity Jane. Jesse James. Pat Poker. Med flera. Och Lucky Luke själv får ihop det med Belle Starr, det porriga lilla stycket. Daltons är dock inte med.
En hel rad skämt och episoder från albumen förekommer. Luke kastar upp en femdollarsedel i luften, skjuter på den, och fem stycken dollarmynt trillar ner. Sådana grejor. Men det blir aldrig roligt. Det här är en extremt påkostad film, men den liknar mest en hysterisk, utflippad spaghettiwestern. En del inslag är bara skitkonstiga. Till exempel drar Luke fram en gitarr och mimar till Elvis' "Treat me like a fool".
Lucky Luke själv är ju också ett litet problem. Figuren i sig är inte speciellt rolig. Det är figurerna kring honom och albumens handlingar som är det roliga, Luke är bara en katalysator. Men det går ju inte att ha en rätt menlös filmhjälte, så Dujardin har skapat en tokrolig Lucky Luke.
Vidare är filmen på franska. Ja, jösses. Visst, jag har sett Westerns på italienska. Till och med på svenska, för att inte tala om danska. Men franska? Det låter hur fel som helst. Och inga av figurernas namn uttalas korrekt. Inte ens Lucky Luke. De tjoar hela tiden om "Lyckilyyyk".
Och vad ska jag sätta för betyg på den här filmen, som för övrigt är inspelad i Argentina... Tja... Någonstans känner jag att jag borde drämma den i huvudet med en etta. Men vid närmare eftertanke vore det nog fel. Så den kan väl få en skranglig tvåa. Och som avslutning kan jag skjuta in att LUCKY LUKE nästan framställer JONAH HEX i bättre dager...
Inlägg
