Vad Nelson vill med verket är oklart och upp till betraktaren, dock vill han skapa en känsla av tyngd, och mönstret som bildas är hypnotiskt. Men just det faktum att mönstret är av ett slag som återfinns inom flera religioner gör att många vill politisera Nelsons verk, något man började med efter den elfte september 2001. Dessförinnan såg man annorlunda på Nelsons konst - och mönster.
Mike Nelson kommer att fortsätta att gjuta sina betongblock under utställningens gång och lägga ut dem till hela golvet är täckt. Estetiskt kan detta bli en intressant och mäktig upplevelse - men frågan är väl hur konsthallen ska kunna ta emot publiken. Hur gör man med rullstolsburna och gamla människor som har svårt att gå?
Själv kommer jag på mig med att tycka att det nästan är intressantare att betrakta utställningen genom kameran. Att komponera bilder. Det blir ju något slags märkliga landskap om man skär bort bakgrunder och tak. Helheten förtas en aning av allt ovidkommande som konsthallen trots allt och nödvändigtvis är full av. Och jag tänker nog snarare på något slags alienmiljö; science fiction-landskap, än på moskéer och religion.
Fast ska jag vara riktigt ärlig tycker jag att "408 ton ofullbordad geometri" bara är lite halvintressant. Utställningen ger mig inte speciellt mycket. Vilket ofta är fallet med installationer. Det här är roligt en liten stund, men jag upptäckte att verket inte ledde till några tankar och diskussioner efteråt. Åtminstone inte bland de jag pratade med.
Vernissage den 17:e augusti. Utställningen pågår till den 21:a oktober. Därefter ska man göra sig av med alla betongblock. Nelson pratade om att låta dem bli fundament för nya byggnader i Malmö.
 |
Mike Nelson till vänster, presenterad av konsthallschefen Jacob Fabricius. |
 |
| Lars Vilks imponerades av utställningen. Notera hans två livvakter till vänster i bakgrunden. |
 |
Betongworkshop. |
Inlägg
