Visar inlägg med etikett Mick Garris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mick Garris. Visa alla inlägg

lördag 23 april 2022

Blu-ray/VOD: The Howling

THE HOWLING (Studio S Entertainment)


För lite mer än tio år sedan blev jag Facebookvän med den amerikanske författaren Gary Brandner. Brandner var mest känd för att ha skrivit romanen "The Howling" (1977). En ganska kort tid senare tog jag bort Brandner från Facebook - han visade sig ha väldigt obehagliga, reaktionära åsikter. 2013 dog han 83 år gammal. Jag har boken i min hylla - men den är fortfarande, efter flera år, oläst, främst beroende på att Brandner visade sig vara en man jag inte vill ha att göra med. En dag ska jag nog ta och läsa den.

Joe Dantes film THE HOWLING från 1981 har jag sett ett flertal gånger, de många uppföljarna har jag nog sett ännu fler gånger - jag har en svaghet för denna besynnerliga filmserie. På bio i Sverige hette filmen VARULVAR, och inte VARULVARNA, vilket det står på IMDb och i den svenska texten på föreliggande Blu-ray-utgåva.

THE HOWLING må vara en välkänd och populär film; en mindre klassiker, men den hamnade i skuggan av John Landis' EN AMERIKANSK VARULV I LONDON, som kom ungefär samtidigt. Landis' film var den "stora" varulvsfilmen, och den Oscarbelönades för Rick Bakers makeup-effekter - intressant nog var Baker även inblandad i THE HOWLING, om än marginellt.

Här i Sverige gick THE HOWLING ganska obemärkt förbi - kanske mest beroende på att Statens Biografbyrå gjorde fyra rejäla ingrepp i filmen, vilka sabbade den totalt. När Joe Dante gjorde sin film, var ett av målen att för första gången i filmhistorien visa en man som förvandlas till varulv - utan några klipp. I princip lyckades han. Men i Sverige fick vi inte se det - förvandlingen kortades med en minut och 29 sekunder, med motiveringen "förråande och skadligt upphetsande"! Övriga klipp var lika grova, viktiga scener klipptes bort med samma motivering, vilket torde ha renderat filmen obegriplig. Jag minns inte när jag först såg THE HOWLING, om det var på TV eller om jag såg någon utländsk video, men jag har aldrig sett den censurerade versionen.

THE HOWLING är en ganska besynnerlig film - och den lär knappt följa bokens handling alls. Dee Wallace spelar TV-reportern Karen, som tänker sätta dit en mystisk seriemördare. Hon ska träffa honom i en sexbutik, vilket sker i filmens inledning. Den här seriemördaren är en varulv.

Upplevelsen i sexbutiken var traumatiserande för Karen, och hennes doktor, spelad av Patrick Macnee, föreslår att hon ska spendera en tid på en synnerligen mystisk kurort, bebodd av märkliga människor. Kan det vara så att de som bor där alla är varulvar? Ja, självklart är det så, annars hade filmen fått heta FRISKSPORTARE.

Detta var Joe Dantes första film med en större budget - men det är fortfarande en lågbudget film. Det är en skräckfilm med komiska inslag, men som skräckkomedi är den inte lika renodlad som EN AMERIKANSK VARULV I LONDON. Tonen i THE HOWLING pendlar mellan av vara skitig och nasty (som inledningen), och uppsluppen. 

En lång rad bra människor medverkar. Belinda Balaski och Dennis Dugan spelar två reportrar som nystar i varulvshistorien. Dugan känner vi igen från den kortlivade TV-deckaren RICHIE BROCKELMAN, men han är mest känd som regissör till en massa Adam Sandler-filmer. Christopher Stone, som var gift med Dee Wallace, spelar Karens man. Kevin McCarthy är chef på TV-stationen, John Carradine och Slim Pickens är varulvar, och kultskådisen Dick Miller förestår en butik som säljer ockulta prylar - detta var Millers favoritroll. Mest minnesvärd är Elizabeth Brooks som en Vampirellaliknande kvinna med smak för män. Forrest J Ackerman och Mick Garris har små cameoroller, liksom filmens manusförfattare John Sayles.

Jag gillar THE HOWLING - men den är kanske lite väl ojämn, den är kanske lite för konstig. Antagligen är det detta som gör att den blir rolig. 

Gary Brandner skrev två uppföljare till sin roman. Dessa filmatiserades aldrig, även om flera av filmerna påstås bygga på dem. Joe Dantes film fick sju uppföljare. Jag har sett alla, utom den obskyra sjunde filmen; THE HOWLING: NEW MOON RISING från 1995, som ska vara en ren amatörproduktion. Det finns en tysk DVD-utgåva av den, men den är rätt dyr - alldeles för dyr för vad det är. Den brittiska DVD:n brukar lysa med sin frånvaro.

De här filmerna är alla mer eller mindre flängda, och de flesta släpptes direkt på video. Den andra filmen, HOWLING II: YOUR SISTER IS A WEREWOLF, återkopplar till Dantes film, åtminstone lite grann, men de övriga är alla fristående varulvsfilmer. Den tredje filmen är något slags komedi om varulvskänguruer i Australien, den fjärde filmen har undertiteln THE ORIGINAL NIGHTMARE och sägs vara en ny adaption av Brandners bok, betydligt mer trogen boken än Dantes film. Den femte filmen utspelar sig på ett slott, där en av gästerna är varulv. Den sjätte filmen tycker jag faktiskt är riktigt bra - HOWLING VI: THE FREAKS. Den här filmen hade funkat bättre om den inte hade försetts med titeln HOWLING. Den sjunde filmen har jag alltså inte sett. Den åttonde filmen heter HOWLING: REBORN och kom 2011. Den var ett försök till reboot, men den föll på att ... den inte var bra.

Denna nya, svenska Blu-ray-utgåva innehåller en väldig massa extramaterial. Men - två av dokumentärerna, den 48 minuter långa UNLEASHING THE BEAST och den 51 minuter långa WELCOME TO WEREWOLF LAND, är samma dokumentär i olika klippningar. Den innehåller samma intervjuer från samma intervjutillfällen, men ibland säger de medverkande saker som inte är med i den andra versionen. Ett par personer dyker upp i den ena men inte i den andra. Den 29 minuter långa THE WEREWOLF EFFECT har så dåligt ljud att det ibland är svårt att höra vad folk säger, och den saknar text.