Visar inlägg med etikett Michael Nouri. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Michael Nouri. Visa alla inlägg

lördag 12 november 2022

Blu-ray/VOD: American Yakuza

AMERICAN YAKUZA (Studio S Entertainment)


AMERICAN YAKUZA, i regi av Frank A Cappello, är en film från den tid då direkt på video-filmer såg ut som riktiga filmer. Eller, den här filmen gick säkert på bio i en del andra länder, men det är en lågbudgetfilm, förhållandevis, och i Sverige släpptes den förstås direkt på video. Filmen är från 1993, men jag tror den släpptes först 1994 här - och jag vill minnas att jag recenserade den i ett nummer av Magasin Defekt 1995.

Jag tyckte att den här filmen var skitbra när den kom. På den tiden, i början- och mitten av 1990-talet, var actionfilmer från Hongkong, framför allt John Woos filmer, populärt här i väst, och Hollywood försökte göra liknande filmer. AMERICAN YAKUZA var en av dessa filmer.

Viggo Mortensen gör huvudrollen och 1995 kände jag igen honom från PRISON och LEATHERFACE: TEXAS CHAINSAW MASSACRE III. Men, när jag tittar på Mortensens filmografi inser jag att jag hade sett honom i flera andra filmer, som VITTNE TILL MORD, YOUNG GUNS II och THE INDIAN RUNNER, vilket jag fullkomligt förträngt. Jag minns att jag 1995 tyckte att Mortensen var en bra actionhjälte.

Nu när jag ser om AMERICAN YAKUZA på Blu-ray konstaterar jag att det är en snygg film, det är en elegant film. Filmfotot är utmärkt - det ser ut som en biofilm, till skillnad från majoriteten av dagens lågbudget-actionfilmer.

... Däremot förvånas jag över hur platt manuset är. Det hela är väldigt enkelt: Mortensen spelar en FBI-agent som infiltrerar den amerikanska grenen av yakuzan; den japanska maffian. Mortensens agent räddar livet på en yakuzaboss. Yakuzan ligger i fejd med den italienska maffian, som styrs av en cigarrökande gangster spelad av Michael Nouri. Mortensens agent blir god vän med yakuzabossen, som görs av Ryo Ishibashi, han blir fullgod medlem i yakuzan, och han blir kär i en söt, japansk heminredningsarkitekt. Det hela kan bara sluta på ett sätt, och för de flesta inblandade slutar det inte lyckligt.

Jag tyckte alltså att den här filmen var riktigt bra när den kom - men idag, nästan 30 år senare, tycker jag inte att den är riktigt lika bra. Här finns några Hongkonginspirerade inslag, Viggo Mortensen kastar sig i sidled medan han skjuter med två pistoler samtidigt. Men filmen innehåller förvånansvärt få actionscener, vad vi istället får är en melodram, och denna känns halvkokt. Handling och rollfigurer hade behövt utvecklas lite mer. Numera är de flesta filmer för långa, men AMERICAN YAKUZA känns för kort med sina 96 minuter.

Mortensens agent satt i fängelse som en del av planen när han skulle infiltrera yakuzan. Men ingick det också i planen att han av en slump skulle rädda livet på yakuzabossen? Om detta inte skett, hur hade han då tänkt infiltrera yakuzan? Varför satte inte FBI en japansk-amerikansk agent på jobbet, någon som sticker mindre ut än den blonde Mortensen? Han har ju liksom ögonen på sig precis hela tiden.

Viggo Mortensen sägs ha tagit rollen enbart för pengarnas skull, och han ser faktiskt rätt ointresserad ut - något jag inte noterade 1995.

Nå. Trots mina invändningar är AMERICAN YAKUZA rätt okej. Den är inte tråkig och den är som sagt tjusig att titta på. Michael Nouri har inte så mycket att göra här, men han är en gammal favoritskådis.

AMERICAN YAKUZA 2: BACK TO BACK från 1996 är ingen uppföljare. Det är en TV-film som heter BACK TO BACK och som döptes om i vissa länder. Den har dock en liknande handling och Ryo Ishibashi är med i den.

 




söndag 21 juni 2009

Bio: The Proposal

Dags för lite romantik och kärlek, så här i midsommartider. Det har ju varit lite dåligt på den fronten på sistone - FLICKVÄNNER FRÅN FÖRR var inget att pryda midsommarstången med, och jag kan inte komma på någon annan kärleksfilm eller romantisk komedi jag gillat på ett bra tag. Det skulle väl vara gränsfallet LAST CHANCE HARVEY, då. Men jag gillar ju romantiska komedier. Jag är lite blödig på den fronten. Jag gillar karate, monster, prisjägare i vilda västern, motorsågsmördare, vigilantes - och filmer om omaka par som smågnabbas genom en hel film för att slutligen få varandra på slutet. Vilket är precis vad THE PROPOSAL handlar om.
Nu hade jag råkat läsa ett par negativa recen-
sioner av filmen innan jag såg den. Förvisso skrivna av recensenter jag sällan håller med, men ändå. Jag förväntade mig det värsta, som ännu en o-rolig och o-romantisk komedi à la flickvänner från förr. Dessutom har THE PROPOSAL Sandra Bullock i huvudrollen. Henne tror jag mig inte ha sett på länge, och ett tag var jag trött på henne. Jag kommer ihåg när jag var på en förhandsvisning av den rätt vissna, amerikanska nyinspelningen av THE VANISHING; SPÅRLÖST FÖRSVUNNEN, alltså. Det enda vi kom ihåg och pratade om efteråt, var den där söta tjejen som försvann i början. Direkt efter det blev Bullock stjärna, och jag gillade henne - i synnerhet i DEMOLITION MAN. Men efter ett tag började jag irritera mig på henne och hennes lite förkylda röst. Jag vet inte riktigt varför. Kanske mest för att filmerna inte var speciellt bra - även om jag gillade MISS SECRET AGENT. Det var väl bara jag som gillade den. Uppföljaren har jag inte sett.
THE PROPOSAL börjar, och där sitter Sandra Bullock på en träningscykel - och jag kände genast att, jösses, vad var det jag hade emot henne? Titta på tösen! Hon är ju vacker som en ... Okej, nu kommer jag inte på någon bra liknelse, men ändå. Här spelar hon Margaret, chefredaktör eller något i den stilen på ett bokförlag i New York. Inte nog med det, hon är även en hatad bitch och går under epitet som "häxan" och liknande bland förlagets anställda. Framställningen av henne påminner lite grann om Meryl Streeps rollfigur i DJÄVULEN BÄR PRADA. Fast lite mildare och med den stora skillnaden att Bullock inte ser ut som en fisk.
Ryan Reynolds är Drew, Margarets assistent och ofta hårt pressad. Han drömmer om att Margaret ska dö i en bilolycka och liknande. Men så visar det sig att Margaret är kanadensare och hennes uppehållstillstånd i landet håller på att gå ut. Mycket märkligt. Men för att lura myndigheterna slänger hon ur sig att hon ska gifta sig med Drew. Det nyblivna paret informeras om att om det visar sig att äktenskapet är en bluff, riskerar Drew böter på 250 000 dollar och ett par år i fängelse, medan Margaret blir landsförvisad för resten av livet.
Drews farmor ska fylla 90 och han och Margaret ska därför åka hem till hans familj i Alaska över en helg, då ska han även passa på att visa upp sin blivande fru. Nu visar det sig att Drews familj är svinrik, "Alaskas Kennedys" säger Margaret, och de har stora ägor och bor i en gigantisk villa.
Självklart blir det en helg fylld av prövningar, förvecklingar och komplikationer, och självklart är det uppenbart att ständigt småbråkande Margaret och Drew går från att hata varandra till att attraheras av varandra på riktigt.
...Och det här var inte alls så tokigt, faktiskt. Låt mig ta det negativa först: under filmens sista tredjedel, eller kanske fjärdedel, kommer de där vanliga amerikanska budskapen om att det viktigaste av allt i livet är en familj, och Margaret är så bitchig eftersom hon inte har en sådan. Vidare förekommer något av det värsta som finns på film: en gamling som ska vara ungdomlig. Ja, den 90-åriga kärringen, förstås. Hon är även ute i skogen och klär ut sig och utför Moder Jord-ritualer som i den där jävla YA YA-FLICKORNA, eller vad den nu hette; en hemsk film. Sådana här grejer tycker jag alltid är hemska och lite äckliga. Präktig, amerikansk och ungdomliga kärringar, alltså.
Men i övrigt funkar det här riktigt bra. Framför allt är THE PROPOSAL överraskande rolig. Jag skrattade betydligt mer åt den här filmen, än åt SNUTEN I VARUHUSET. Mest omskriven har en nakenscen varit, och just den förvånade mig. För att vara en i USA, antar jag, barntillåten film är denna scen riktigt vågad. Fast det är en naken-slapstickscen och ingen sexscen.
Och som den blödige unge man jag är, satt jag förstås hele tiden och väntade på att Margaret och Drew skulle kyssa varandra. Något jag inte var ensam om att göra - THE PROPOSAL pressvisades inte, så jag såg den på en fullsatt förhandsvisning, och när den där kyssen kom till slut (och det dröjer lääänge), hördes stora delar av de unga tjejerna i publiken sucka trånande ("Aaaaaaauuuuuu!!!"). Jag kan tänka mig att jag själv hade ett lite fjolligt "Åh, så fiiint"-leende.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Ryan Reynolds. Han har varit med en en del rätt bra filmer, och han har väl alltid varit hyfsat bra. Fast han ser lite för pojkaktig ut. Han är ju liksom ingen Gregory Peck. Och vad som gör THE PROPOSAL lite intressant, är att Sandra Bullock är tolv år äldre än Reynolds! Väldigt ofta brukar svenska filmkritiker hänga upp sig på att medelålders män får ihop det med unga kvinnor i filmer, och att förhållandet aldrig är det motsatta. Men samtidigt är det ju ett faktum att många kvinnor attraheras av äldre män, sedan får de politiskt korrekta säga vad fan de vill. Däremot är det sällsynt med män som tänder på kärringar, även om jag hörde att den porr som säljer bäst i Sverige är sådan med gamla, fula kärringar. Fast det är klart, Sandra Bullock ser ju inte ut att fylla 45 nästa månad, snarare 30.
I vilket fall; Sandra Bullock är en utmärkt komedienne och jag skulle också vilja kyssa henne i slutscenen. Eller helst tidigare. Redan i början. Jag tycker nog att THE PROPOSAL kan få en ganska stadig trea. Ja, faktum är, att om det inte vore för tjafsandet om familjen och annat, hade jag kunnat öka betyget.
Extra plus för att Michael Nouri (som blivit vithårig) är med i en liten, liten roll i början. Och Craig T Nelsan var det ju också längesedan vi såg.
Just det! Jag glömde ju helt och hållet bort att Malin Åkerman är med i en liten biroll. Och det är nog inte så konstigt att jag glömde bort henne. Det är något svenskt och hemvävt över henne, hon må vara söt och charmig, men hon är liksom inte speciellt spännande. I THE PROPOSAL är hon skolfröken, och det är väl precis vad hon ser ut att vara.






(Biopremiär 24/6)