Visar inlägg med etikett Meta Velander. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Meta Velander. Visa alla inlägg

onsdag 20 mars 2013

Bio: Bäst före

Foton: Alexandra Aristarhova © 2013 AB Svensk Filmindustri

Jag har i så kallade sociala medier tidigare gjort mig lustig över filmaffischen till BÄST FÖRE. På den finns en stor Finlandsfärja, och i nedre kanten kan man läsa att Silja Line sponsrat filmen. Då förväntar man sig förstås det värsta. En förtäckt reklamfilm för företaget i fråga. Men så illa är det inte. Ganska långtifrån - skulle det visa sig.

Mats Arehn har tidigare gjort filmer som den utskällda floppen KALABALIKEN I BENDER (som jag borde se om, den är nog jätterolig idag - eller ännu sämre) och den usla, internationella superfloppen ISTANBUL, med Timothy Bottoms och med ledmotiv av Tomas Ledin ("Det har hållits testvisningar av filmen. Det gick inte så bra," sa Ledin då), me även den charmiga VITA LÖGNER med Peter Haber.

Jag trodde att BÄST FÖRE skulle vara en film i den gamla fina, svenska 80-talskomeditraditionen. Ni vet, typ GRÄSÄNKLINGAR och liknande. En handfull väletablerade och folkkära skådespelarveteraner i huvudrollerna, ett folkligt - i det här fallet Finlandsfärjorna - upplägg. Nu är det här förvisso en komedi, men det är inte en rak flabbfest av Loffesnitt för hela familjen. Istället är det en vemodig och tragikomisk historia.

Brasse Brännström är bildläraren Bosse som går i pension - och dumpas av sin fru. Han sitter mest hemma och surar och har svårigheter att umgås med sin dotter. Kjell Bergqvist är Lennart, som var Bosses chef på skolan. En ständig brudjägare med höga tankar om sig själv. Han bedrar konstant sin fru. Han har även blivit diagnostiserad med prostatacancer och måste opereras så snart som möjligt. Göran Ragnerstam är Anders, en hypokondriker och snåljåp som kämpar med ett nytt "format" han ska lansera - han har kommit på ett, tycker han, fantastiskt TV-program: "Vem vill bli ingenjör?". Idén är fruktansvärt dålig och inga kanaler vill veta av det.

För att liva upp tillvaron bestämmer de här tre gamla vännerna sig för att tura med Finlandsfärjan. Ha kul så som de hade förr om åren. Lennart fixar bokningen - vilket innebär att han bor ensam i en lyxhytt medan de två andra får trängas i en budgethytt. Det första som händer ombord är dock att Bosse träffar på Anna (Ewa Fröling), hans stora kärlek från 70-talet. Hon bor numera i Portugal och befinner sig ombord för att fira sin morsas (Meta Velander) 84-årsdag.

Bosse och Anna börjar så smått jobba upp de gamla känslorna för varandra - medan Lennart, som hävdar att han är 50, genast försöker lägga an på Anna (och ett par tjugoåringar). Han har dock bättre tur med 84-åringen.

Riktigt varför de här tre snubbarna fortfarande umgås förstår jag inte, eftersom de är varandra väldigt olika. Lennart och Anders är dessutom rätt osympatiska - även om Kjell Bergqvist som bekant är bra på att spela en dryg jävel och här gör det med bravur. Och det är just skådespelarna som räddar den här filmen. Brasse är trots allt en väldigt duktig skådis, vilket ofta glöms bort, och han är bra som den trötte och lite tilltufsade Bosse. Meta Velander är fullkomligt strålande i sin roll, hon är jätterolig - medan ewa Fröling har alldeles för tunga örhängen, som gör hennes örsnibbar hur långa som helst. Vi ser även Nina Gunke (från JUSTINE OCH JULIETTE) som Lennarts nya doktor i en rolig scen, Anki Lidén är Bosses föredetta fru - och hon flyttar ihop med Lars-Erik Berenett, som låtsas vara konstkännare.

En enorma produktplaceringen av Viking Line stör inte speciellt - eftersom större delen av filmen utspelar ombord på produktplaceringen. Tekniskt sett känns BÄST FÖRE som en typisk, svensk film - den sticker inte ut på något sätt, vare sig med regi, filmfoto, klippning, musik och så vidare. Det handlar om enkla lösningar.

Den som förväntar sig en skrattfest lär bli besviken. Som jag nämnde ovan är detta en vemodig film - de här gubbarna tror sig ha sett sina bästa dagar, det lackar mot livets slut. Bosse ser dock plötsligt ett ljus vid horisonten. Fast filmen innehåller ett flertal riktigt roliga scener, oftast involverar dessa Bergqvist och diverse pinsamma situationer. Och som sagt: skådespelarna räddar filmen och gör den sevärd. Med andra namn i rollerna hade det här nog inte blivit lika angenämt.

BÄST FÖRE är för övrigt ännu en film som bränner en del av budgeten på att filma ett par korta scener i ett lite mer exotiskt land.

 

 

 

 

(Biopremiär 22/3)

onsdag 7 juli 2010

Bio: För kärleken

Foton copyright © Nordisk Film
För några år sedan träffade jag på bröderna Baker och Alexander Karim i Cannes, den förstnämnde regissör, den senare skådis. Jag tyckte det var lite lustigt att Baker i alla fall då bodde i Glumslöv strax norr om Landskrona. Jag tyckte även att det var irriterande när han berättade att han jobbat för Roger Corman (coolt!), men nu återvänt till Sverige, där han gör saggiga dramer (Inte coolt!).
    
En tredje man i brödraskapet Karim, är Othman, en kille som - hör och häpna - bor i Landskrona. Han regisserade filmen OM SARA för några år sedan, en film jag inte sett, och nu är han tillbaka med ett drama som utspelar sig i Malmö.
    
Det finns en grej med den här filmen som gör att den, tja, den blir väl inte intressant, men den väcker onekligen nyfikenhet: en av huvudrollerna innehas av Danny Glover. Roger Murtaugh från DÖDLIGT VAPEN! I Malmö! Jo, det är lika surrealistiskt som det låter som.
   
Glover spelar Franzis, en afrikan som bor i Malmö, där han säljer afrikanska konsthantverk, vilket inte går något vidare. Han skriver med jämna mellanrum brev hem till sin fru Alice i Afrika, brev som börjar med “Dear Alice”; filmens ursprungliga titel.
    
Peter Gardiner spelar en socialtant. Fast manlig. Han har två ungar tillsammans med sin fru Tuva Novotny, som klättrar på karriärstegen och nu ska bli officiell partner i en advokatbyrå.

Och så har vi Ulf Brunnberg, som är programledare för ett populärt TV-program.
FÖR KÄRLEKEN börjar med en hetsig biljakt. Gardiner med barnen jagas av en fly förbannad Brunnberg. Glover sitter på en buss. Alla bilarna krockar med varandra i en fantastisk och imponerande bilkrasch av Hollywoodmodell (kraschen är riggad av en farlig massa människor som heter Ersgård i efternamn). Till synes dör alla.

 Därefter får vi veta vad som ledde fram till kraschen. Glover utövar dörrknackning
och knackar på hos ett fruntimmer i ett radhus, men när hon gör närmanden flyr Glover, varpå fruntimret ropar “Han försökte våldta mig!”. Tvärsöver gatan hör Meta Velander detta och ringer polisen.
    
Samtidigt kallas Brunnberg upp till ett möte på TV-bolaget, vars kontor verkar ligga ovanpå restaurang Glasklart i Västra Hamnen. Han får sparken - han ska ersättas av yngre förmågor. Han blir fly förbannad och än värre blir det när han inbillar sig att hans fru Regina Lund är otrogen.
    
När Gardiner ska parkera bilen på Stortorget kommer Brunnberg farande och knycker P-platsen. Gardiner blir skitarg. Bråk uppstår. Polisen anländer. Gardiner, som liksom Glover och regissör Karim är svart, arresteras av polisen i tron att han är våldtäktsmannen, enligt Velanders beskrivning “en riktig neger”.
    
Novotny ska just till att skriva under kontraktet som gör henne till partner, när hennes två kollegor har ett sista önskemål - eller snarare krav: de vill att hon byter efternamn. Det ser inte bra ut, tycker de, om hon bär sin makes afrikanska namn. Hon blir pissed. Det blir Gardiner också.
    
Under tiden har Glover hunnit dricka kaffe hemma hos Pierre Lindstedt.

Othman Karim har även skrivit manus till sin film, som mer eller mindre är en kopia på det amerikanska dramat CRASH, som kom för några år sedan - nej, inte Cronenberg-filmen; den andra. Det är inte särdeles originellt, det är det gamla vanliga med några olika människors liv som vävs samman och det berättas på samma sätt som SHORT CUTS.
    
FÖR KÄRLEKEN är märkligt ojämn. En del scener är under all kritik. Trots att filmen utspelar sig i Malmö, talar - som vanligt - få av de medverkande skånska. Men några äkta skåningar dyker upp, och de är rätt kassa skådisar - eller riktigt ruggigt kassa skådisar. Scenen där Brunnberg får sparken är sanslöst risig. Det ser ut och låter som en skånsk porrfilm. Tänk er en bra skådis som Brunnberg i en skånsk porrfilm. För Brunnberg, denne utmärkte dramatiske skådis som alltid underskattats på grund av sin Vanheden-roll, är förstås bra - även om just den här rollen är osannolik och överdriven.
    
Även andra scener, händelser och rollfigurer är osannolika. Vad är det för jävla advokatbyrå som väntar med att anmärka på en ny partners namn förrän papperen ska skrivas på? Något sådant skulle knappast ske i verkligheten.
    
Filmens dialog följer den svenska standarden - man pratar bara om saker som har med handlingen att göra. Här finns inga repliker som tillför rollfigurerna lite karaktär eller dimensioner; ofta räcker det med struntsaker som “Såg du matchen igår?” för att ge ett sken av realistisk dialog. Peter Gardiner är skitförbannad mest hela filmen, så varför ska jag tycka om honom? Och Tuva Novotny i sin tur är konstant streberaktigt bitchig, så hennes rollfigur gillar jag inte heller.
   
Just det, Stefan Sauk figurerar också som en alkad kändis som ställer till det för sig och andra.
    
Här och var lyser det till. Scenen där Danny Glover besöker Pierre Lindstedt är riktigt bra - fast den har egentligen inget med resten av filmen att göra. Och självklart är det kul att se Lindstedt och Meta Velander, två aktörer jag inte sett på väldigt länge, jag visste inte ens att Velander fortfarande lever.
    
Trots alla dessa anmärkningar kan jag skönja en viss kommersiell potential i Karims filmkalops. Det finns något amerikanskt och hollywoodskt över anrättningen, även om det hela är alldeles för valhänt. Och jag hade inte råkigt när jag såg filmen - ett faktum som nog berodde på alla häpnadsväckande bänga inslag, samt förstås det faktum att den utspelar sig i staden där jag bor. Javisst, jag ägnade full uppmärksamhet åt att notera miljöerna.
    
... Och Danny Glover, då? Tja ... Jag vet inte riktigt hur han hamnade i det här. Han är som han brukar vara, lite tradig, och nu är han märkbart gammal och gubbig. Men nog ser det bisarrt ut när Sergeant Murtaugh kommer dragande på sin kabinväska över Gustav Adolfs torg, trakterna kring Möllan och andra ställen. Den som har pengar över vill kanske bränna dem på en biljett till FÖR KÄRLEKEN enbart för att få se Danny Glover promenera i NP Möllers fotspår.








(Biopremiär 9/7)

torsdag 10 juni 2010

Glitter och glamour: Galapremiär i Malmö

Tidigare i kväll var jag minsann på galapremiär här i Malmö. Det var Othman Karims FÖR KÄRLEKEN som premiärvisades för noblessen; egentlig premiär får filmen inte förrän den nionde juli.
Nu tänker ni förstås att, oj oj oj, då har det varit champagne och snittar i långa banor!
Nädå.
Tvärtom.
Man hade placerat några ballonger precis vid dörren till salongen, men ville man ha något att äta och dricka, fick man allt ha det med sig själv.
Othman Karim har tidigare gjort filmen OM SARA, som jag inte har sett, och den här gången har han vräkt på med skådisar: Peter Gardiner, Tuva Nuvotny, Stefan Sauk, Ulf Brunnberg, Regina Lund - och Meta Velander och Pierre Lindstedt, minsann! Och filmens stora namn är ... Danny Glover från DÖDLIGT VAPEN!
Av alla dessa stjärnor kunde bara en närvara på galavisningen: Ulf Brunnberg. Han var tjock och glad!
Och varför hade då denna film urpremiär i Malmö? Jo, därför att den är inspelad här.
Jag återkommer med en recension av filmen lite närmare dess premiärdatum, men jag kan väl säga som så, att det kändes surrealistiskt att se Danny Glover - Roger Murtaugh, för helvete! - gå omkring på Möllan och Stortorget, dragande på en kabinväska. Han har även en lång scen tillsammans med Lindstedt. Den har egentligen ingenting med handlingen att göra, men är ändå bättre än resten av filmen.
Sedan är det ju alltid roligt när folk åker bil och buss genom hela Malmö mellan platser som i realiteten ligger ett dussintal meter ifrån varandra. Precis som förtexterna till LIGGA I LUND, där en av huvudpersonerna cyklar genom halva Lund för att förflytta sig ett par kvarter.
Carolina Gynning dyker visst upp som sig själv i filmen, vilket jag missade. Dock är hennes namn felstavat i eftertexterna! Det står "Garolina Gynning"...