Visar inlägg med etikett Matthew Vaughn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Matthew Vaughn. Visa alla inlägg

lördag 19 februari 2022

DVD/Blu-ray/VOD/Disney+: The King's Man

THE KING'S MAN (Disney)


2015 och 2017 kom KINGSMAN: THE SECRET SERVICE och KINGSMAN: THE GOLDEN CIRCLE, två filmer som bygger på en tecknad serie av Mark Millar och Dave Gibbons. Åsikterna gick isär om de här två actionkomedierna om en superhemlig, brittisk säkerhetstjänst. Våldet var blodigt, humorn ibland vulgär, och den andra filmen var extremt tramsig. Men jag, i egenskap av tramsig, gillade dem.

Dessa två filmer regisserades av Matthew Vaughn, och det är även han som gjort denna nya film (som inte pressvisades i Göteborg när den gick upp på bio, jag såg den nu på Blu-ray). THE KING'S MAN är en så kallad prequel, den utspelar sig före de tidigare filmerna. Filmen berättar om hur organisationen Kingsman uppstod.

Hjälten i de två tidigare filmerna var ynglingen Eggsy (Taron Egerton), men huvudperson denna gång är en viss Orlando Oxford, hertig av Oxford, som spelas av Ralph Fiennes - och han är ingen yngling, Fiennes fyller 60 till jul. THE KING'S MAN inleds med en prolog som utspelar sig i Sydafrika under boerkriget 1902, där pacifisten Orlando hamnar mitt i en strid. Hans hustru skjuts ihjäl - framför ögonen på deras son Conrad. Orlando beslutar sig för att jobba med att försöka avstyra den här typen av konflikter innan de sker.

Hopp tolv år framåt i tiden. Orlando bor på ett enormt gods. Conrad (Harris Dickinson) har vuxit upp till en ung man. Orlando har en chaufför som heter Shola (Djimon Hounsou) och ett hembiträde som heter Polly (Gemma Arterton), och både Shola och Polly anlitas av Orlandos organisation för att skydda Storbritannien. De är bra på att slåss och skjuta, Shola och Polly. Borta i Ryssland är Rasputin (Rhys Ifans) ett problem, och han måste stoppas. Orlando misslyckas med att skydda Franz Ferdinand i Sarajevo, och första världskriget är ett faktum. Det verkar som om allt som sker i världen vid denna tidpunkt egentligen är planerat; en väldigt ondskefull person ligger bakom allt.

Om det lilla handlingsreferatet ovan känns förvirrat, beror det på att filmens första hälft är rätt spretig - jag hade lite svårt att hålla ordning på allt som hände, det är lite ofokuserat. Det är många namn, många länder, och många händelser. Vad går allt ut på, vart ska allt detta leda?

Under filmens andra hälft styrs det mesta upp, och den sista halvtimmen är ett rafflande spionäventyr.

Tonen skiljer sig den hel del från de två tidigare filmerna. Här finns en del humor, men allt trams är borta. THE KING'S MAN är till stora delar en ganska seriös thriller, byggd på autentiska historiska händelser. Ibland blir filmen ett allvarligt drama. Ett flertal fina karaktärsskådespelare syns i rollerna - Charles Dance, till exempel. Daniel Brühl är också med.

Orlando Oxford föredrar att oskadliggöra fienden med hjälp av svärd, vilket föranleder ett flertal fäktningsscener. Filmens actionscener är bra, en del fajter är koreograferade som dansnummer. Den scen som utmärker sig mest, är en knivstrid mellan skottar och tyskar i ingenmansland mitt i natten. En suggestiv och ganska obehaglig scen.

THE KING'S MAN är en snygg och välspelad film. Bitvis lite seg och rörig, men jag kan tänka mig att den blir bättre när man ser om den. En liten epilog får mig att vilja se vad som händer härnäst.

Blu-ray-utgåvan innehåller en 90-minuter lång dokumentär om inspelningen. Jag har ännu inte sett hela, men i början säger Matthew Vaughn något jag själv tänkt på: ingen verkar riktigt förstå varför första världskriget utbröt. Om det inte vore för händelser som skedde av en ren slump i Sarajevo, hade kriget troligen aldrig utbrutit. Om Vaughn har rätt vet jag inte - men det var ju ett jävla konstigt krig på alla sätt.




onsdag 20 september 2017

Bio: Kingsman: The Golden Circle

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Jag gillade Matthew Vaughns KINGSMAN: THE SECRET SERVICE, som kom 2015 och som byggde på en tecknad serie av Mark Millar och Dave Gibbons. Denna agenthistoria om den brittiska underrättelsetjänsten Kingsman var underhållande, rolig och bitvis extremt våldsam. Dock hade jag inte förväntat mig att den faktiskt skulle gå så pass bra att vi skulle få en uppföljare. Men här är den nu, återigen i regi av Vaughn.

Tillåt mig att inleda recensionen med en varning:

VARNING!

KINGSMAN: THE GOLDEN CIRCLE varar två timmar och 21 minuter. Det finns ingen som helst orsak till att detta ska hålla på i nästan två och en halv timme. Filmen tar aldrig slut, den bara fortsätter och fortsätter med slutstrid efter slutstrid.

Att avslöja att agenten Harry (Colin Firth) inte dog i den första filmen kan knappast anses vara en spoiler. Han är liksom med på filmaffischen. Det tar ett tag innan han dyker upp - han befinner sig nämligen i Kentucky, där whiskydestilleriet och tillika underrättelsetjänsten Statesman håller honom inspärrad i en cell. Harry har tappat minnet och ägnar sig nu åt fjärilsstudier.
Den unge Kingsmanagenten Eggsy (Taron Egerton) är också tillbaka, och han måste ta sig till Kentucky och se till att Harry återfår minnet, så att han återigen kan bege sig ut på fältet i egenskap av superagent. En ny superskurk håller nämligen världen i ett järngrepp - Poppy (Julianne Moore). Hon har lyckats spränga alla Kingsmanagenter i luften - alla utom Eggsy och Merlin (Mark Strong).
Att redogöra för handlingen i den här filmen är svårt. KINGSMAN: THE GOLDEN CIRCLE är nämligen sanslöst tramsig. Skurken Poppy, hennes djungelhögkvarter och hennes märkliga plan för att söndra och härska får Austin Powers-filmerna att framstå som seriösa, realistiska agenthistorier. Jag orkar inte gå in på vad planen går ut på.
En lång rad kända skådisar medverkar i filmen; några har större roller, några känns bortkastade. Channing Tatum är Statesmanagentren Tequila, hans chef görs av Jeff Bridges. Halle Berry har inte mycket att göra i rollen som, tja, jag vet inte riktigt vad hon har för funktion på Statesman. Michael Gambon figurerar som hastigast som Kingsmans chef. Elton John spelar sig själv, han har kidnappats av Poppy. Elton har en actionscen. I slowmotion.

Roligast i filmen är scenerna som utspelar sig i Sverige. Eggsys flickvän är prinsessan Tilde av Sverige (Hanna Alström). Hennes föräldrar, det vill säga svenska kungaparet, görs av Björn Granath och Lena Endre. Detta blev Björn Granaths sista film.

Nå. Trots att det här alltså är åt helvete för långt och osannolikt tramsigt, är filmen ändå rätt hyfsad. Den är ganska okej. Den innehåller väldigt mycket action. En hel del scener är kul. Skådisarna lyfter filmen. Målgruppen lär inte klaga. Så, jag låter mitt betyg klättra upp ett snäpp.

tisdag 27 januari 2015

Bio: Kingsman: The Secret Service

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Historier om en slarver till tonåring som rekryteras av en superhemlig säkerhetstjänst och utbildas till toppagent är en gammal fin genre. På 1980-talet kom filmer som OM BLICKAR KUNDE DÖDA och NEVER TOO YOUNG TO DIE med Gene Simmons som skurken; hermafroditen Ragnar. På senare år har vi sett den inte alltför lyckade STORMBREAKER och de två filmerna om AGENT CODY BANKS.

Jag förväntade mig faktiskt ännu en snäll familjefilm när jag satte mig ner för att se KINGSMAN: THE SECRET SERVICE - eller åtminstone ett äventyr med PG-13-gräns i USA. Det visade sig att jag hade väldigt fel. Det här är en engelsk film i regi av Matthew Vaughn, mannen bakom KICK-ASS och X-MEN: FIRST CLASS, som ju är den bästa X-Men-filmen, och liksom KICK-ASS bygger filmen på en tecknad serie av skotten Mark Millar (som även skrev serien som WANTED byggde på om som hade ett liknande tema), Dave Gibbons tecknade. Nej, jag har inte läst serien.
Actionkomedin KINGSMAN: THE SECRET SERVICE är en fullkomligt vansinnig film och först visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Efter ett tag kom jag på mig med att verkligen gilla det här. Kingsman är en superhemlig brittisk underrättelseorganisation där agenternas kodnamn är hämtade från Arthursagan - och chefen (Michael Caine) går under namnet Arthur. Colin Firth spelar organisationens främste agent; Galahad, och i inledningen dödas hans vän och kollega Lancelot.

Lancelot har en liten son; Eggsy, och sjutton år senare ska en handfull handplockade ungdomar utbildas till Kingsmen - Eggsy (Taron Egerton) har vuxit upp till en kriminell slyngel och har av diverse skäl valts ut som en av kandidaterna. Att Eggsy är en loser understryks av att han heter Unwin i efternamn. Utbildningen är förstås hård och livsfarlig, och de som inte klarar testerna skickas hem, eventuellt i en bodybag. Till slut återstår bara Eggsy och den söta Roxy (Sophie Cookson), som Eggsy intressant nog aldrig försöker lägga an på.

Samuel L Jackson spelar datageniet Valentine - och är en av filmhistoriens fjantigaste superskurkar. Han är en klassisk Bondskurk med storhetsvansinne; med hjälp av ett SIM-kort som delas ut gratis till världens befolkning, kan han kontrollera folk och få dem att utplåna varandra, så att bara en överlägsen ras finns kvar på Jorden. Ungefär som Hugo Drax i MOONRAKER. Men Valentine är en sanslös fåntratt; han klär sig som en tonårig hiphopare, han läspar, och han är fantastiskt osofistikerad. Hans högra hand kallas Gazelle (Sofia Boutella); en sexig, kampsportskunnig brud med rakbladsvassa benproteser.
Kingsman: The Secret Service publicity still of Colin Firth & Tom Prior


Mark Strong gör Merlin, som är något slags motsvarighet till Q, och självklart är det till slut bara Eggsy, Roxy, Galahad och Merlin som kan sätta stopp för Valentine.

Ja, jösses! Filmen öppnar med en helikopterattack mot ett ökenslott i mellanöstern, och när delar av muren sprängs i bitar, kommer stenarna farande och bildar förtexterna. Detta sätter liksom tonen för filmen. Allting är extremt överdrivet. Precis som i KICK-ASS är språket genomgående grovt, med väldigt mycet "fuck", och filmen är ultravåldsam - dock är det fullkomligt omöjligt att ta det myckna våldet på allvar. Det är för mycket CGI-blod, ingenting ser realistiskt ut, striderna är superkoregraferade och lite åt MATRIX-hållet, eller, tja, det påminner rätt mycket om Hit-Girls slagsmålsorgier. I en lång, blodig scen massakrerar Galahad vad som verkar vara hundra pers i en kyrka.

Det är inte utan att jag undrar hur man fick en massa aktade karaktärsskådespelare att ställa upp på det här - men de verkar alla ha kul. Jag gissar att de haft roligt när de fått leka James Bond. Colin Firth är otroligt elegant; han får Bond att framstå som en slashas, vilket kontrasterar både mot ultravåldet och mot Eggsys slummiga hem och de drägg och suputer han umgås med; det blir som om Ken Loach möter SNOBBAR SOM JOBBAR. Misär och glassighet.

En del inslag är extra vansinniga. Med på ett hörn finns Sveriges statsminister (norrmannen Bjørn Floberg) och Sveriges kronprinsessa Tilde (Hanna Alström från bland annat EN GÅNG I PHUKET och TILLBAKA TILL BROMMA). Hon har ett par repliker på svenska - och jag undrar förstås hur hon hamnade i den här filmen.

KINGSMAN: THE SECRET SERVICE är lång, bullrig, men jag kan inte säga annat än att jag tyckte att det här var skitkul! Till skillnad mot de flesta filmer på repertoaren vill jag - och kommer jag - att se om den här. Jag antar att en hel del lär avsky filmen, men det struntar jag i. Det här är så långtifrån tråkigt man kan komma. Filmen innehåller även en av årets mest bisarra repliker: "If you save the world we can do it in the asshole!" - bara en sådan sak.

Mark Hamill dyker upp som en liten tjock, skäggig, engelsk professor.








(Biopremiär 30/1)

fredag 3 juni 2011

Bio: X-Men: First Class

Foton copyright © Twentieth Century Fox Sweden
När jag växte upp brukade jag undra när den där fruktade dagen skulle komma, då jag plötsligt inte längre skulle gilla sådant jag alltid gillat. När jag var barn kände jag inga vuxna som läste serier. Som gillade actionfilmer och skräck. Som lyssnade på hårdrock. det verkade så oerhört otroligt att jag en dag skulle vakna upp och plötsligt inte gilla en massa fräcka saker, och istället börja uppskatta "Nygammalt" på TV och tråkiga dramer.
Men den där dagen kom aldrig. Tack och lov. Numera är jag en medelålders man, och jag gillar fortfarande serier. Det enda som hände var att jag fick en mängd nya intressen, "vuxna" intressen, men jag slutade aldrig att tycka om bra saker jag alltid hållit kärt.
Som superhjältar. Men jag var faktiskt aldrig någon större anhängare av X-Men. Jag upptäckte serien redan när jag var i sexårsåldern och Neal Adams version publicerades i Semics kortlivade antologitidning Conan.
X-Men, skapade av Stan Lee och Jack Kirby, blev ingen framgång när serien introducerades i början av 1960-talet. Deras tidning var tvärtom en flopp, och det dröjde till mitten eller slutet av 70-talet innan den här superhjältegruppen plötsligt blev en jättesuccé och ett serietidningsfenomen. Ett nytt kreativt team införde nya figurer och Marvelfansen fångades och fascinerades. Personligen har jag dock tyckt att Marvels mutanter och deras universum är för komplicerat för att hänga med i. Det går liksom inte att bara köpa ett nummer av en tidning, nej, man måste läsa allihop för begripa vem som är vem och vad som försiggår. Jag gav upp ganska snabbt - men jag gillade förstås Wolverine.
Jag gillar dock X-Men-filmerna, åtminstone de första två som Bryan Singer regisserade. Den tredje var väl okej, men klart svagare, medan Wolverinefilmen var rätt slätstruken.
Som titeln låter påskina, är den här nya filmen - X-MEN: FIRST CLASS - en prequel till de tidigare filmerna. Den berättar historien om Charles Xavier, bättre känd som professor X (skotten James McAvoy från WANTED), och hans ärkefiende och tidigare vän Magneto, som egentligen heter Erik Lehnherr (tyskfödde Michael Fassbender från INGLOURIOUS BASTERDS och JONAH HEX). Det hela öppnar med en stark prolog som utspelar sig i ett koncentrationsläger i Polen under andra världskriget. Kevin Bacon spelar en tysk doktor som upptäcker lille Eriks magnetiska krafter, men han mördar även Eriks mor inför pojkens ögon.
Därefter hoppar vi fram till 1962. Erik har tillbringat de gångna tjugo åren med att försöka hitta den onde nazidoktorn och upptäcke att denne nu utger sig för att vara en Sebastian Shaw. Driven av hat söker Erik hämnd.
Samtidigt har den hyper-
intelli-
gente mutanten Charles inlitats av CIA (Oliver Platt spelar en av agenterna), som planerar att starta något slags mutantavdelning. Charles försöker hitta fler mutanter. Erik och Charles träffas och blir vänner, och tillsammans letar de upp ett gäng muterade ungdomar som de tränar upp och uppmuntrar. Världen behöver verkligen superhjältar, för nu är Sebastian Shaw tillbaka, och det med pukor och trumpeter - och äntligen får vi veta vad som egentligen skedde under Kubakrisen '62...
X-MEN: FIRST CLASS är regisserad av Matthew Vaughn, som gjorde den ganska kassa STARDUST och den utmärkta KICK-ASS - och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag promenerade bort till pressvisningen. Men vet ni vad? Jag gillade verkligen den här filmen! En hel del, faktiskt. Vore jag trettio år yngre skulle jag älska den, eftersom den bjuder på mycker superkraftgrejor och action. Den här nya filmen är lika bra som Singers filmer - och för att vara ärlig är det möjligt att den till och med är bättre, eftersom Vaughns version är mer livfull, mer serietidningsaktig och den siktar på den där superhjälteälskande grabben som finns inne i mig.
Kevin Bacon är fullkom-
ligt underbar som skurken. Det här är en fantastisk rolltolk-
ning - han är vidrig och obehaglig som doktorn i koncentrationslägret, och när han förvandla till Sebastianm Shaw påminner han lite om Henry Fondas iskalle bandit i ONCE UPON A TIME IN THE WEST - i synnerhet till utseendet. Digga de där polisongerna!
Men den största överraskningen här är Michael Fassbender. Allt jag kan säga är "Wow!". Jag har aldrig riktigt lagt märke till killen tidigare, men herrejävlar - i den här filmen är Fassbender den bästa James Bond sedan Sean Connery! Jepp, X-MEN: FIRST CLASS är väldigt uppenbart inspirerad av de tidiga Bondfilmerna (och andra spion- och actionfilmer från 60-talet, som till exempel DANGER: DIABOLIK). Looken, kulisserna, kläderna - och eftetexterna är inspirerade av förtexterna till AGENT 007 MED RÄTT ATT DÖDA.
Och Fassbenders rollfigur är modellerad efter Connerys Bond. Detbara måste han vara. Och han är utmärkt. Kolla bara in scenen från nattklubben där han bär kostym med väst och smuttar på en drink. Eller scenen som utspelar sig i Schweiz. Erik må med tiden förvandlas till den skurkaktige Magneto, men den här gången är det han som mer eller mindre är hjälten; en kille som sätter efter nazister som vore han The Punisher.
En intressant detalj är att tyskar faktiskt pratar tyska (Bacon har en massa dialog på tyska), de pratar franska i Schweiz och lite spanska i Argentina. Detta är ovanligt för att vara en PG-13-blockbuster från Hollywood.
Men coolast av allt är att de anlitat några av mina favorit-
skådis-
ar för extremt små roller. James Remor spelar en general vi aldrig får se i närbild! Ray Wise (Leland Palmer i TWIN PEAKS) har ett par repliker som Secretary of the State. Michael Irinside (SCANNERS, original-V) är kapten på ett krigsfartyg - och av någon anledning listas han som "M. Ironside" i eftertexterna.
...Och för de X-Men-fans som saknar figurerna från de tidigare filmerna, finns två cameos - och den ena av dem lär få publiken att jubla. Årets bästa cameo - och han har filmens bästa replik!
X-MEN: FIRST CLASS lider av ett par smärre problem. Som så många andra filmer nuförtiden är den lite för lång; den klockar in på två timmar och tolv minuter. Och jag tyckte att de unga skådisarna som spelar mutantkidsen var rätt trista. De övertygar heller inte som 60-talsungar. Jagtänker inte nämna det faktum att ingen röker i filmen - 1962 rökte förstås alla cigaretter, men det är ju tabu i en film gjord idag (men en figur bolmar på en cigarr...).
Men detta är smärre klagomål och ska absolut inte hindra någon från att se den här filmen. Jag gillade THOR, men den här är bättre. SPIDER-MAN 2 må fortfarande vara den bästa superhjältefilm som gjorts, men X-MEN: FIRST CLASS är perfekt superhjälteunderhållning; den är actiopackad, kul och har flera strålande skådespelarinsatser.
Frågan är nu om den kommande Kapten Amerika-filmen kommer att klå det här...






(Biopremiär 3/6)

onsdag 11 november 2009

Rövspark!

Jag tycker mig ana ett tema här...
I förra inlägget skrev jag om HIGH KICK GIRL!
På Stockholms filmfestival visas BITCH-SLAP!
...Och här har vi första teasern till KICK-ASS!



Dags att göra en svensk variant? PUNGSPARK?