Visar inlägg med etikett Mark L Lester. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mark L Lester. Visa alla inlägg

söndag 7 juli 2019

DVD/Blu-ray/VOD: Eldfödd

ELDFÖDD (Studio S Entertainment)
I min recension av THE DEAD ZONE skrev jag att det finns relativt gott om dåliga Stephen King-filmatiseringar. ELDFÖDD från 1984 är inte den sämsta av dem, men den tillhör definitivt de sämre.
Jag såg nog inte den här fimen förrän i början av 1990-talet, då jag hyrde den på video, eller om jag möjligtvis spelade in den från TV. Jag har inte sett om den sedan dess, och jag mindes i princip ingenting när jag såg om den för ett par veckor sedan, alldeles innan jag reste iväg på semester. Jag förstår varför jag inte kom ihåg något från första gången jag såg filmen - eftersom jag redan börjat glömma den igen, trots att det bara är några veckor sedan jag såg om den.
ELDFÖDD är nämligen en väldigt slätstruken film.
David Keith spelar Andy McGee, som låtit sig utsättas för drogexperiment för att tjäna lite pengar. Tillsammans med Heather Locklear får han dottern Charlie (Drew Barrymore), som på grund av experimentet besitter övernaturliga krafter - hon kan sätta fyr på saker med tankekraft.
Heather Locklears rollfigur dödas så snabbt att man knappt hinner registrera hennes existens, och den mystiska organisationen bakom experimentet jagar Andy och Charlie kors och tvärs över Amerika, eftersom de vill använda sig av Charlies superkraft.
George C Scott spelar en ond mördare i organisationens tjänst, han låtsas vara snäll och blir Charlies kompis. Martin Sheen spelar ... Tja, det har jag glömt, hans roll är försumbar. Louise Fletcher har nästan inga repliker alls i sin lilla roll.
Folk brinner upp och Drew Barrymore skriker mycket, hon har en irriterande, gäll barnröst.
För filmmusiken står Tangerine Dream. En del människor blir alldeles till sig i trasorna när Tangerine Dream nämns. Jag förstår inte varför. Tangerine Dream är astråkiga, musiken till ELDFÖDD är rövtrist, och det låter mest som avslappningsövningar till valsång. Eller något ditåt.
Mark L Lester må ha regisserat en av världens bästa filmer - COMMANDO - men hans storhetstid i Hollywood blev kort. Den inskränkte sig till ELDFÖDD och COMMANDO, därefter arbetade han till större delen med direkt på video-filmer. En bekant till mig gjorde en film för Lesters produktionsbolag, och tydligen är Lester en opålitlig lurendrejare.
Som synes medverkar många fina namn i ELDFÖDD, men regi och manus, ja, hela produktionen, är märkligt platt. Detta är en oengagerande film.
År 2002 kom en senkommen uppföljare, FIRESTARTER; REKINDLED. Jag tror att jag sett den, men jag är inte säker.
 










-->

fredag 18 maj 2012

DVD: Amasonkvinnornas guld

AMASONKVINNORNAS GULD (Studio S Entertainment)
På omslagets baksida står det att den här filmen är tillåten från 15 år på bio. Den borde snarare ha andra åldergränser. Två olika. "Från 3 till 9 år" och "Från 44 till 103 år". Är man i lågstadieåldern tycker man säkert att det här är otroligt rafflande! Åtminstone om man är i lågstadieåldern och det är 1970-tal. Är man däremot i min ålder - och är som jag - tittar man på den här filmen av helt andra orsaker. De som befinner sig däremellan lär nog inte titta alls. Om de nu inte är som jag och snart kommer att bli äldre.
Mark L Lester var uppe i smöret en kort period på 1980-talet. Då gjorde han förhållandevis stora filmer som ELDFÖDD och COMMANDO. Därefter blev filmerna allt billigare. Och innan dessa storfilmer, harvade han bland de mest konstiga produktioner. Som AMASONKVINNORNAS GULD från 1979; enligt uppgift en TV-film, men den gick upp på bio i Sverige - och eftersom den innehåller några nakna kvinnobröst, gissar jag att den förlängts för export utomlands. Bara det faktum att filmen biovisats i Sverige är smått svindlande.
DVD:n från Studio S presenteras i det gamla fina TV-formatet 1.33:1 och bildkvaliteten är lagom risig, vilket förstärker känslan av ... konstighet. Dragspels-Lolas son; göteborgaren Bo Svenson, spelar upptäcktresande Tom Jensen, som traskar genom New York, på väg till en klubb för upptäcktsresande. Men det är fara å färde! På hustagen smyger två amasonkvinnor omkring - beväpnade med pilbågar! De är på jakt efter en man som flytt från de sydamerikanska djunglerna - en man som känner till var amasonernas guldskatt finns. Mannen träffar Jensen, berättar detta, och nämner att den illasinnade knarkhandlaren Blasco (Donald Pleasance) är på jakt efter honom - och guldet. Då får han två pilar i ryggen och dör! Jensen jagar amasonerna, men de skjuter varandra och dör.
Jensen och en snubbe som heter Luis Escobar (Richard Romanus) flyger till sydamerika för att leta upp guldet. Där upplever de äventyr, må ni tro! Det uppstår kulturkrockar när de träffar djungelstammar. De äter apstuvning! En hövding vill att Jensen ska gifta sig med en smällfet kvinna! Och hela tiden jagas de av Blasco, som åker helikopter och skjuter på dem.
Efter halva filmen dyker amasonstammen upp. De är alla vita fotomodeller, varav flera har våfflat hår. Trots att de är födda och uppvuxna i djungeln. De lever primitivt i hyddor och pratar engelska med amerikansk accent, och de gillar att jogga på led genom djungeln. De gillar även att fjompa omkring och det är uppenbart att de aldrig tidigare hållit i pilbågar och spjut.
Och vem är deras drottning om inte Anita Ekberg - från Kirseberg i Malmö. Stor som ett hus är hon. Hon har problem när hon ska jogga med de andra.
Jensen och Escobar stoppas i en bur där de träffar några andra manliga fångar. De ska användas som avelstjurar! Men de blir vänner med amasonerna och kärlek uppstår. Men då kommer Blasco och andra bovar och lägger sordin på stämningen. Mer action och stor slutstrid i guldfyllt tempel.
Det är inte utan att jag undrar vad skådespelarna tänkte när de erbjöds rollerna och läste manus. Vad sa Ekberg? "Men, oj vilken bra roll! Den här filmen vill jag verkligen göra!". Det är liksom ganska långt från DET LJUVA LIVET - och lika långt från KILLER NUN. Donald Pleasance tackade nog ja till alla roller han erbjöds vid den här tiden.
Bo Svenson är en bra hjälte. Han ser ut som en snubbe som gärna ränner runt i djungler - och det är uppenbart att han inte tar det här på allvar. Han har konstant glimten i ögat och ett snett leende. En bra karl, den där Bo.
AMASONKVINNORNAS GULD är en billig, slarvig och skitkonstig film. Egentligen är den alldeles för seg - och enda orsaken till att man ser den från början till slut, är förstås för att den är så bäng.
Filmkopian visas open matte; man får alltså se lite för mycket av bilden upp- och ner till, vilket innebär att man ibland ser mikrofoner och annat. Allt för att öka känslan.