Bio: Superswede: En film om Ronnie Peterson

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Någon gång 1978 satt vi hela familjen och tittade på sporten på TV. I ett inslag om Formel 1 stod Ronnie Peterson i en depå och åt ett äpple. Han höll äpplet jävligt konstigt. "Men hur äter han?!" utbrast min morsa.
Inte så lång tid senare omkom Peterson på Monzabanan i Italien. I skolmatsalen kom en av tjejerna i min klass, Pernilla, fram till mig och frågade vad han som drog ut Ronnie Peterson ur bilen hette. "James Hunt," svarade jag. "Då ska jag hajja på han!" sa Pernilla. Själv tyckte jag att man skulle heja på James Hunt eftersom han hade ett så tufft namn. James ... Hunt! Som en hemlig agent. 2013 gjorde Ron Howard en film om James Hunt; RUSH.
Jag var väl inte speciellt intresserad av bilar och motorsport när jag var barn. Jag har aldrig varit sportintresserad. Fast det var något visst med Formel 1. Lord Brett Sinclair körde ju Formel 1 i SNOBBAR SOM JOBBAR. Det var lite fränt med de där snabba, rymdskeppsliknande bilarna. Som så många andra gossar på den tiden, hade jag Ronnie Petersons svarta Lotus som leksaksbil. Fast jag trodde att den hette John Player Special - jag visste inte att det är ett cigarrettmärke.
39 år efter Ronnie Petersons död kommer här en dokumentärfilm om racerstjärnans liv, i regi av Henrik Jansson-Schweizer och med Petersons dotter Nina Kennedy som verkställande producent.
Det här är en på många sätt "typisk svensk dokumentär" och innehåller flera av de irriterande grepp som känns igen i just svenska dokumentärer. Alla nygjorda intervjuer visas i svartvitt, det ser ju mer konstnärligt ut. Flera gånger får vi se Nina Kennedy gå omkring sedd bakifrån - i slowmotion. I svartvitt. Den vissna, nykomponerade filmmusiken består av vemodigt pianoklink och stråkar.

Men - nu är Formel 1 ett tacksamt ämne. 1970-talets Formel 1-cirkus var en fascinerande- och ibland direkt bisarr värld. Pengar, glamour, och ond bråd död. När jag såg SUPERSWEDE kändes det bitvis som om jag tittade på en snuff-movie. Under en period strök förarna med som flugor, eller så lemlästades de, men överlevde. Olyckorna fångades förstås på film, ofta visades de på TV i direktsändning. Nuförtiden är dödsolyckorna få, det är ganska omöjligt att skadas om man sitter i dagens bilar.
Det finns väldigt mycket rörliga bilder på Ronnie Peterson, från hans start som gokartförare i början av 1960-talet, via hans karriär inom Formel 3, fram till hans död som Formel 1-stjärna i september 1978. Jansson-Schweizer har även fått tillgång till familjen Petersons privata smalfilmer. Detta innebär att det här blir en riktig film, och inte bara en massa talking heads, vilket annars är alltför vanligt i dokumentärfilmer.
Dottern Nina Kennedy var bara två år gammal när Ronnie Peterson dog, så hon har inga minnen alls av honom. Ronnies änka Barbro hittades drunknad i sitt badkar 1987. Men, det finns gott om andra som har mycket att berätta om Ronnie Peterson. I filmen medverkar bland annat Niki Lauda, Mario Andretti och Emerson Fittipaldi.

Vi får verkligen veta vilken genomschysst hedersknyffel Ronnie Peterson var. Det är ingen hejd på berömmet. Filmskaparna borde nog skurit ner på alla lovord, efter ett tag känns det som sådana där nygjorda making of-filmer, som ligger som bonusmaterial på DVD-filmer - ni vet, "Kevin Costner är en underbar människa, han är varm, hjälpsam och inspirerade oss alla under inspelningen!".
Som helhet är SUPERSWEDE, trots dess irriterande inslag, helt okej. Den berättar historien om Ronnie Peterson relativt utförligt. Här förekommer även en adlig motorsportjournalist med näsduk i bröstfickan och som talar en kraftigt förfinad skånska.
Dock är det inte utan att jag undrar vad det var som fick de här killarna att fortsätta att tävla, trots att deras vänner och motståndare med jämna mellanrum brann upp eller slets i bitar. De tjänade massor med pengar - men nog måste de väl även ha haft fel i huvudet.
Bäst i hela filmen: Ja! Vi får se klippet där Ronnie Peterson äter äpple! Hur fan håller karln i äpplet?!

(Biopremiär 16/8)
-->

Bio: Turbo

Bilder copyright (c) Twentieth Century Fox Sweden

Inte nog med att det nu går två filmer om Jordens undergång på bio; THE WORLD'S END och THIS IS THE END, nu kommer en andra film om racing. Sedan ett par veckor går Grand Prix-filmen RUSH - och här har vi TURBO. Och TURBO är den bättre av de två.

David Sorens animerade film gjorde ingen större väsen av sig hemma i USA, den försvann obemärkt och fick rätt ljumma recensioner. Därför hade jag inga större förväntningar på filmen när jag klämde den under Malmö Filmdagar. Således blev jag förvånad när jag kom på mig själv med att sitta och skratta åt filmen. Dessutom hade jag flyt, då jag fick se originalversionen på engelska - jag gissar att TURBO i vanlig ordning förlorar en hel del när den dubbats till svenska.

Turbo är en snigel som vantrivs med sitt liv. Han och de andra sniglarna tillbringar dagarna med att enligt strikt schema kräla på frukt och grönsaker. Turbo drömmer om att bli racerförare - vilket förstås är en omöjlighet. Men så råkar han ut för en bisarr olycka där han sugs genom en bilmotor - och när han kommer ut på andra sidan har han muterats. Turbo har blivit världens snabbaste snigel! Dessutom fungerar hans ögon som strålkastare.

Han hamnar hos två stollar som driver ett mexikanskt gatukök. De här killarna anordnar snigelrace, och efter att Turbo lärt känna de andra sniglarna som häckar på stället, gör han succé. Tito, en av killarna, anmäler Turbo till Indianapolis 500 - vilket visar sig gå utmärkt. Så äntligen får Turbo tävla på riktigt. Att han inte har någon bil verkar inte spela någon roll. Turbo krälar fortare än en racerbil. Märklig logik där, men man ska nog inte tänka för länge på det.

TURBO är förstås en bagatell, men jag tyckte alltså att det var rätt skojigt. Har finns många små roliga detaljer och det här är bättre än de flesta andra animerade familjefilmer som gått upp den senaste tiden - framför allt är TURBO bättre än FLYGPLAN, som har en likartad handling om en drömmare som får chansen att tävla och bli stjärna.

Rösterna i originalversionen görs av Ryan Reynolds, Paul Giamatti, Michael Peña, Luis Guzmán, Snoop Dogg, Maya Rudolph, Richard Jenkins, Ken Jeong, Michelle Rodriguez och ... Mario Andretti!

(Biopremiär 25/10)