Foton copyright (c) Sony
Jag har fortfarande inte läst Fredrik Backmans roman "En man som heter Ove", men nu har jag sett två olika filmatiseringar av den. Jag känner mig fortfarande inte lockad att läsa boken.
Till skillnad från resten av svenska folket lämnade Hannes Holms film EN MAN SOM HETER OVE mig ganska likgiltig. Rolf Lassgård var bättre än filmen han medverkade i. Jag tyckte att den var lite väl sentimental och inte speciellt rolig. Men alla andra gillade den.
Nu är alltså den amerikanska versionen med Tom Hanks här. Ove är omdöpt till Otto. Ove var förr ett vanligt namn i Sverige, jag gissar att det var populärt fram till cirka 1960, eller däromkring. Det är ett namn som luktar lite arbetarklass - och gubbe. Ett namn som passar till gestalten Ove. Otto är knappast ett vanligt namn i USA, det har nog valts mest för att det med lite god vilja liknar Ove. Tom Hanks' grinige gubbe borde hetat Joe eller Jack istället.
Har man redan sett den svenska versionen finns det ingen större anledning att se A MAN CALLED OTTO - om man nu inte är nyfiken på hur Hanks gör figuren. QUANTUM OF SOLACE-regissören Marc Forster har regisserat, och han har i princip gjort Hannes Holms film en gång till. Scen efter scen känns igen, här finns inga större överraskningar, förändringarna är få. Det hela är lätt amerikaniserat, jag tyckte att originalet var för sentimentalt, men den här versionen är ännu mer sentimental; tragiken har ersatts med sentimentalitet.
Det finns en markant skillnad mellan Rolf Lassgård och Tom Hanks. Rolf Lassgård ger alltid ett rätt buttert intryck, han känns butter som person, han skulle kunna vara Ove på riktigt. Tom Hanks officiella persona är en jovialisk, rolig kille. Han är kanske grinig och jobbig privat, men jag har varit på ett par presskonferenser med honom, och han har sprudlat under dessa, jag önskade att filmerna vore lika bra som Hanks var när han mötte pressen.
A MAN CALLED OTTO inleds med att den relativt nyblivne änklingen Otto Anderson går i pension och vägrar låta sig avtackas med tårta på jobbet. Istället går han hem för att ta livet av sig, vilket han misslyckas med. Det mexikanska paret Marisol och Tommy (Mariana Treviño och Manuel Garcia-Rulfo), med barn, flyttar in mittemot Otto, och Otto blir genast irriterad. Otto är radhusområdets polis, han går omkring och patrullerar och ser till att alla regler efterlevs. Marisol och Tommy klantar sig med en gång.
Precis som i originalet mjuknar den grinige Otto och blir vän med inte bara sina nya grannar, utan även resten av grannskapet. Parallellt med detta berättas historien om den unge Ottos passionerade äktenskap. Den unge Otto spelas av Tom Hanks' son, Truman Hanks.
Istället för att bråka om huruvida man ska köra SAAB eller Volvo, bråkar Otto och en granne om Chevrolet eller Ford. I några scener är Tom Hanks de-aged, som det heter, för att se ut att vara i 40-årsåldern. Då ser han rätt konstig ut. Otto och Marisol besöker ett kafé där de äter fastlagsbullar (jag är från Skåne, jag säger inte "semlor"). Otto beskriver dem som "Swedish éclairs".
Tom Hanks är förstås bra som Otto. De flesta medverkande är bra. Ibland är filmen lite smårolig - den är nog roligare än originalet. Tror jag. Det är kul när Otto bråkar med en jobbig clown. Om A MAN CALLED OTTO är bättre eller sämre EN MAN SOM HETER OVE vet jag inte riktigt. Som sagt, det är samma film en gång till, men ännu mer sentimental - inte ett öga är torrt på slutet.
De har spelat in filmen i ett riktigt tråkigt radhudsområde, och vädret är grått och svenskt.
Svenska SF Studios har varit med och producerat filmen. EN MAN SOM HETER OVE kostade 40 miljoner svenska kronor att göra. A MAN CALLED OTTO gick loss på drygt 525 miljoner kronor.
Jag höll ju på att glömma att nämna katten: det förekommer en katt i filmen.
(Biopremiär 13/1)
Inlägg
