Visar inlägg med etikett Malmö Central. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malmö Central. Visa alla inlägg

lördag 2 juli 2011

När jag langade danska pengar...

Jag hade ett ärende på Malmö Central igår och slank inom under eftermiddagen. Det första jag upptäckte var att de utan pukor och fanfarer har öppnat upp den gamla vänthallen/huvudsalen, som varit stängd för ombyggnad hur länge som helst. Där finns nu en massa restaturanger och kaféer. De floesta har än så länge inte öppnat eller ens flyttat in, men ett par var bemannade, och en nudel- och wok-nasare bjöd på små smakprov. Kyckling med nudlar. Inte alls dumt.
En stund senare stod jag i glashallen och tittade lite i pocketbokbutiken, när jag hörde två flickröster bakom mig: "Ursäkta! Ursäkta!". Jag vände mig om och där stod två töser i 16-årsåldern. Jaha, och vad ville de?
Morsan till en av töserna hade precis släppt av dem vid centralen, de två skulle till Danmark - men när de gick till Forex fick de inte växla, eftersom de var under arton.
Öh? Varför då? Det låter ju skitkonstigt. Jag kan inte minnas att jag inte fick växla pengar när jag var tonåring. Vad har åldern med valutan att göra? Det spelar väl ingen roll?
Så, de här två små liven frågade om jag ville vara så vänlig och gå bort till Forex och växla åt dem. Visst kunde jag väl göra det, det här var ju bara dumt, de bad mig ju liksom inte att köpa ut öl och cigg. Så de gav mig 800 spänn, som jag växlade åt dem.
När jag återvände till stället där jag träffat dem, var de inte där. Och jag kände mig allt lite grann som en ... skummis. Där stod jag med ett kuvert som skulle överlämnas till två minderåriga flickor jag inte kände... Och stället är ju kameraövervakat. Det kan ju ha sett jävligt misstänkt ut.
Men så dök de två upp med andan i halsen och jag överlämnade kuvertet med sedlarna. Jag önskade dem en trevlig dag.
Funderade lite mer på det här sedan. Varför valde de just mig? Såg jag extra snäll och pålitlig ut? Jag menar, tänk om jag bara tagit deras 800 spänn och rusat allt jag kunde.
Men det gjorde jag förstås inte. Och det är ju rätt trevligt ändå att töserna valde mig.
Fast jag begriper fortfarande inte varför de har åldersgräns för valutaväxling.

fredag 31 december 2010

Ett slags årskrönika

I vanlig ordning håller alla tidningar och en massa Internetsajter på att summera året som gått. Jag borde kanske försöka mig på att göra detsamma, så här ett par timmar innan jag traskar iväg för att fira in det nya året. Eller dricka gravöl för det gamla. Vad det nu är man gör.
Ett problem med att summera året som gått, är att - jösses, det är ju så mycket jag fullkomligt glömt bort. Verkligen. Jag minns ju nästan ingenting, känns det som.
Jag upplever det som att jag skrivit mer än någonsin i min karriär. Jag har ju liksom bara suttit här och sprutat ut texter medan världen stått i brand. Men så har också TOPPRAFFEL! skördat vissa framgångar på kuppen.
Alla tidningar tar upp askmolnet. Ja, just det. Det hade jag förträngt helt. Kanske för att jag inte drabbades. Kanske för att jag trodde att det problemet hörde till 2009 - åren har börjat flyta ihop för mig.
Kronprinsessans bröllop hade jag också helt glömt bort. Jag följde det inte på TV. Däremot följde jag förstås med spänning debatten om boken om kungen. Jag förstår inte riktigt varför så många blev så upprörda. Vaddå, det var ju inga nyheter - och trodde någon att det inte går till så i de kungliga kretsarna? Och vad hade journalisterna förväntat sig att kungen skulle säga när han dök upp på pressträffen under hjortjakten och sa att han nu skulle vända blad. "Sorry, folket, det var dumt gjort av mig. Ajabaja mig."?
Här måste jag skjuta in att vi vi under nästa år kommer att införa kaffeflickor här på TOPPRAFFEL!-redaktionen. I vanlig ordning ska "vi" utläsas som "jag".
Fast känner jag mig själv rätt, lär kaffeflickan bli en glad, rund tant som kommer fram och frågar om jag vill ha en påtår till budapeststubben.
Det var en farlig massa snack om Wikileaks och Julian Assange. Jag vet inte. Jag har inga större åsikter där. När det gäller nätet och datorer, tycker jag att ett annat namn bör hängas ut: Steve Jobs. Jag tycker att det är en rejäl skandal att Apple sitter och censurerar nätpublikationer efter deras av allt att döma viktorianska riktlinjer. Och om svenska utgivare följer dessa regler, är det en än värre skandal. Det är ju för fan inte klokt.
Sedan har jag fortfarande inte riktigt blivit klok på vad man ska ha dessa läsplattor till, mer än läsa e-böcker med. Och jag föredrar ju väldoftande böcker tryckta på papper.
Vad minns jag mer från året?
Årets största händelse var utan tvekan att jag äntligen fick intervjua Dolph Lundgren. Förvisso bara på telefon, men ändå. Och eftersom Dolphan tyckte att vi  borde träffas och sitta ner för ett längre snack, kan det nog bli en fortsättning.
En annan av årets största händelser var förstås att samme Dolph ledde Melodifestivalen. Nu tittade jag bara på avsnitten med Dolph, och sketcherna var mer märkliga än bra, men ändå - Dolph Lundgren ledde Melodofestivalen!
(I dagens Skånska Dagbladet finns förresten en TT-notis i vilken Dolph säger att han ångrar många av de filmer han medverkat i, att han gjort dem bara för pengarna. Han säger att de kan ha skadat hans karriär och att det är en sak om han är bra i en dålig film, men illa om han också är dålig i en dålig film. Men han är även rätt positiv till sin situation, eftersom han har haft jobb oavbrutet)
Malmö har ju varit ... konstigt under året. Hela stan spårade ur mer än vanligt, men sina våldsamma gänguppgörelser och liknande. Och så dök den där nye Lasermannen upp och sköt på folk och försatte stan i skräck och försämrade Malmös rykte ute i världen.
Jag är ingen större anhängare av Malmöfestivalen, men i år var den lite väl svajig. Bokstavligt talat. Man fick för sig att bygga två scener nere på Posthusplatsen vid hamnen. Där var det blåsigt, må ni tro. Så pass illa att flera konserter fick ställas in.
Och så invigdes den "nya" centralen. Det borde de kanske väntat med. För stället är bara halvfärdigt, om ens det. Visst har den nya glashallen tillkommit, men de två tidigare hallarna står nu i princip tomma, vilket ger ett fånigt och illa genomtänkt intryck. Där ska det slå upp butiker och restauranger vad det lider, men det dröjer.
Och inte blev det bättre av tågkaoset denna vinter. Det verkar knappt gå några tåg från Malmö, och jag blir ofta stoppad på stan av strandade turister och affärsmän som undrar vart de ska ta vägen mitt i natten i väntan på eventuell transport nästa morgon.
Hände det något annat?
Tja, jag lyckades förse mig med en imponerande solbränna i somras.
Jag gjorde min debut som skådespelare - som polisen Wennerberg i skräckfilmen MARA. En film som fortfarande inte är färdigklippt.
Jag informerades om att TOPPRAFFEL! kandiderade till Stora KulturbloggPriset, dock utan att bli en av de fem nomerade. Men det var ju oväntat.
Jag recenserade 191 biopremiärer.
Jag och en vän blev utslängda från ett galleri eftersom vi bara var där för att titta på konsten och inte köpa skiten. Därför uppmanar jag till bojkott och smutskastning av Galleri MIVA i Västra Hamnen!
Chefen och och redaktören på Xomba.com började ge mig något slags star treatment, vilket är kul - nu börjar jag få fans runt om i världen. Även om horder av ungar ville döda mig efter att jag varit negativ till årets Harry Potter-film.
Hmm. Just det. Återigen var det väldigt många kändisar som dog. Personligen sörjer jag Jean Rollin mest. Och så utbröt Den Stora Porrdöden - flera legendariska porrstjärnor gick och dog.
Jag gjorde ett försök att bli matbloggare, men det går lite trögt. Nej, jag har inte lagt ner TOPPGAFFEL!, men jag får nog ta och äta på några andra ställen än jag vanligen gör. Den restaurang jag besökt oftast är utmärkta SMAK.
Jag skrev ett kapitel i den oerhört trevliga boken som firar Fantomentidningens första 60 år i Sverige.
Jan Hemmel kom ut med sin bok "Skånska mord" och höll ett intimt litet releaseparty i slottets kyliga fängelsehåla. Jag åt gammalt bröd där. "Åt du av det?" utbrast förläggaren. "Det var ju ett skämt!"
Även Åke Cato hade releaseparty för sina memoarer. Där hamanade jag intill Berra och herr Storch från SÄLLSKAPSRESAN.
Och, tja, detta summerar väl mitt 2010.

måndag 13 december 2010

Klagomål på Lucia

Jag har fruktansvärt mycket att göra idag. Måste leverera flera artiklar och därför börja skriva tidigt.
Men det är ju Lucia. Och då fick jag en idé: Skånetrafiken brukar bjuda på glögg på Centralen på Luciamorgnarna. Varför inte gå dit och inta en glöggfrukost och läsa dagens Metro och City, innan jag sätter mig och jobbar?
Sagt och gjort.
Men jag hade fel.
Inte fan bjöd de på glögg. Däremot gick det omkring ett dussintal glada människor och bjöd på pepparkakor. Och plötsligt och mycket oväntat stormade det in ett Luciatåg i glashallen! Väldigt surrealistiskt. I synnerhet med till exempel Burger King som fond. Men det var en riktig kör de fått tag i, och inte en sketen skolklass. Det här var skolade sångare.
Ännu mer surrealistisk blev det då de vackra sångerna med jämna mellanrum avbröts av en kvinnlig robotröst i högtalarna. De har visst fått en nytt system på Malmö central. Tidigare har det suttit förvirrade människor, påfallande ofta med talfel, och ropat ut de konstanta spårändringarna och förseningarna. Nu är det en förinspelad röst, som dessutom talar välartikulerad rikssvenska. Det blev nästan som rap-avbrott i sångerna. "Juuuuul... Juuuuul... Stråååålande juuuuul... X2000 TILL STOCKHOLM MED AVGÅNGSTID 8:22 ÄR INSTÄLLT! Staffan var en stalledräääääng... MEDDELANDE OM SPÅRÄNDRING: TÅG TILL KASTRUP AVGÅR FRÅN SPÅR 3A!".
(Eftersom i stort sätt alla tåg på Malmö Central är inställda, försenade eller spårändrade, vore det nyttigare att istället ropa upp de unika tåg som går i tid från rätt spår)
Nå. Jag slog mig ner med dagens Metro och mumsade på pepparkakor, men jag fick inte läst så mycket. Skådespelet var alldeles för fascinerande. En massa stressade människor kutande till och från tåg. Förvirrade turister och utländska affärsmän som stannade upp och såg ut att undra varför det gled omkring sjungande fruntimmer med eld i håret.
Men nu måste jag klaga:
Det ingick även stjärngossar i Luciatåget.
Vad är det mest förnedrande en man kan vara? Antagligen stjärngosse. Tänk dig själv: iklädd en särk - rättare sagt en vit jävla klänning. En pinne med en guldstjärna i handen. Och en vit jävla strut på huvudet. Går det att sjunka lägre än så? Här kommer Lucia och hennes vackra, änglalika tärnor - och på släp kommer dummerjönsarna.
Men vad är det minsta man kan kräva av en stjärngosse? Självklart är det en strut på huvudet! Och hade dagens tågstjärngossar det? Nej, det hade de inte. De var lika barhuvade som kaffet jag senare drack. Och de var bara iförda likadana, vita skjortor. De gick inte ens ner till knäna.
Hmm... Hur är det... Är det månne mer förnedrande att vara pepparkaksgubbe?

söndag 5 december 2010

Jag missade knugen

Några av er sitter kanske på fuktiga galonsäten och undrar varför jag inte rapporterade från kungens besök i Malmö igår. Han var ju här och invigde Citytunneln.
Citytunneln...
Allvarligt talat har jag inte blivit riktigt klok på den. För utsocknes är det lätt att tro att Malmö har fått sig en tunnelbana, men så är det inte alls. Vi har fått ett par nya, underjordiska järnvägsstationer, vilka tydligen ska underlätta för SJ, Pågatågen och Öresundstågen. Det påstås att resorna kommer att gå snabbare. Och bor man i närheten av de nybyggda stationerna, är det ju väldans bra. Själv får jag fortsätta att knalla bort till Centralen. Men känner jag tågtrafiken rätt, lär det inte bli någon större skillnad; det känns som om vartannat tåg är försenat, inställt eller ersatt med buss året om, oavsett om det är snökaos eller ej.
I vilket fall, kungen kom hit, och det hade ju varit kul att ta med honom ut på en sväng, kanske bort till Grottan. Jag menar, efter att jag intervjuat Dolph Lundgren, vilka ska jag nu beta av bland värdiga intervjuoffer? Jag måste ju få chansen att fråga Carl XVI Gustaf om det stämmer att Steven Seagal är hans favoritskådis!
Dock hade det bestämts att kungen inte skulle träffa pressen, mer än när han plåtades när han klippte band. Och jag visste inte riktigt hur dags man skulle få chans att se honom.
Malmö Stad hade ställt till med "kalas" för oss Malmöbor. På Posthusplatsen bakom Centralen hade man byggt en stor scen, och där underhölls det minsann. Jag såg till att hålla mig därifrån, eftersom de som uppträdde var Marie Fredriksson, Ola Salo, Mikael Wiehe och några till. Så oerhört tradigt. Om nu kungen var i stan kunde man väl fått kräva en återförening av Kriminella Gitarrer och en frejdig version av deras gamla slagdänga "Knugen Skuk". Den känns ju aktuell i dessa tider.
Klockan nio på kvällen bjöds det på mer underhållning. Wilmer X återförenades, efter att inte ha spelat tillsammans på fem år. Tänk, jag hade inte noterat att de lagt bandet på hyllan... Tiden går! Det var ju inte längesedan jag såg dem på Rådhustorget i Landskrona.
Jag gick faktiskt ner till konserten, men det var så satans kallt och blött på marken och mycket folk, och det började även snöa, så jag gick in på Centralen där jag kunde höra konserten utan att se den. Men spelningen kändes rätt ointressant. Kul att de körde "Vem är den flickan" och "Kör dig död", men det varvades med kräkmedel som "Vem får nu se alla tårar".
I dagens Sydsvenskan läste jag att knugen ställt intresserade frågor till lokföraren om tågens maxhastighet och annat fränt.

söndag 6 december 2009

Snodd gubbe

Malmö må vara Sveriges tredje största stad, men stan känns ofta märkligt liten. I synnerhet då jag har en tendens att få syn på samma (okända) människor för jämnan. Polare och folk jag känner träffar jag inte på alltför ofta på stan utan att vi bestämt något innan. Men andra dyker upp hela tiden.
Då tänker jag inte på tiggare som alltid sitter i samma gathörn, på uteliggare som håller sig till samma område, eller på stammisar på krogar och i butiker.
Den senaste månaden eller kanske lite längre, har jag noterat en liten gubbe i 60-65-årsåldern. Lite mage, grått skägg, glasögon, oansenlig, ser snäll ut. Jag har sett gubben flera dagar i veckan. Ibland sitter han på snabbmatställen. Ibland vid datorerna på biblioteket. Ibland vid datorerna på Centralen. Ibland bara flanerar han på stadens gator och torg.
Igår var jag på Centralens pressbyrå på jakt efter efter en lämplig, engelskspråkig tidning till ett projekt. När jag skulle gå, konstaterade jag att det småregnade. Nästan nollgradigt ute och småregn är ingen hit, det kändes som småspik. Jag bestämde mig för att avvakta och gratissurfa på Centralen, det vill säga läsa skitsajten Nyheter24 - som dock inte funkade.
Nu visade det sig att den här lille gubben satt vid nästa bord, kanske en och en halv meter ifrån mig. Jaha, där är han igen, tänkte jag.
Plötsligt kom det fram två poliser; en man och en kvinna, till gubben. "Får jag se din legitimation?" undrade den kvinnliga polisen. Gubben visade upp sitt körkort.
Jag hörde inte riktigt allt som sades. De frågade om gubben hade haft kontakt med polisen tidigare. Han nämnde ett par datum. Polisen sa att han var efterlyst, eftersom han inte infunnit sig på ett förhör.
Sedan pratade de om en bil. Gubben sa att bilen stod parkerad utanför Centralen. Polisen undrade var de skulle ställa den. Den manlige polisen kontaktade centralen - polisens central, alltså.
De fortsatte att prata en stund. Jag uppfattade inte allt. Och så anhölls gubben och de lämnade Centralen.
Väldigt märkligt. Och väldigt odramatiskt, poliserna lät otroligt vänliga. De kunde väl åtminstone kallat gubben "apajävel" eller något?
Jag undrar även hur de hittade gubben. De måste väl ha sett bilen utanför. Och de måste haft foto på honom.
Tänk om han var Samhällets Fiende Nr 1!

söndag 8 november 2009

Vilorum

På Malmö Central finns en pressbyrå med ett väldigt bra tidningssortiment. Numera åker jag tåg väldigt sällan, men jag går förbi Centralen ett par dagar i veckan för att kolla tidningar.
Då noterar jag även en massa andra konstiga saker på Centralen, som är under ombyggnad och tydligen inte står klar förrän 2011. Först och främst ropas det ut tågtider stup i kvarten - och de är hur förvirrade som helst. I stort sett alla tåg är försenade eller startar sent, eller kommer in på andra spår, och de som ropar ut har själva svårt att reda ut vad som sker och stakar sig och säger fel. Roligast var när en kille glömde stänga av mikrofonen och började svära.
Centralen stänger vid midnatt och öppnar tjugo i fem på morgonen. Finns det någon orsak till att inte ha öppet dygnet runt? Noterade samma sak i Göteborg. Det har hänt flera gånger att jag sett oförstående utländska turister bli utslängda med sitt bagage.
Toaletten är av någon anledning bemannad, ligger i källaren och stänger under tidigt kväll, typ åtta eller nio. Därefter finns det bara en väl gömd handikapptoalett. Centralens personal tillbringar kvällarna med att visa folk till eventuella toaletter i närheten.
Det finns ganska lite bänkar och andra sittplatser på Centralen. På förmiddagar och sena kvällar sitter och ligger det folk och sover på bänkarna i väntan på avgångar. Dessa väcks oftast bryskt av de stenhårda ordningsmän som patrullerar där. En kille hade satt sin väska bredvid sig på bänken. Han fick en utskällning av en vakt - där ska minsann finnas plats för andra att sitta. Killen såg oförstående ut. I synnerhet som Centralen var folktom just då.
Men allt detta sovande på bänkar fick mig att tänka på en grej jag förträngt. På 70-talet vill jag minnas att det bredvid den offentliga toaletten på köpcentrat Infarten i Landskrona, och kanske på andra ställen, fanns en dörr märkt "VILORUM" eller möjligen "VILRUM". En gång stod dörren på glänt och jag kikade in. Därinne fanns en mjuk brits, kanske också en kudde.
Så här mer än trettio år senare undrar jag: hur funkade dessa vilorum? Lade man i mynt och låste in sig och vilade? Och hur länge fick man ligga därinne?
Ibland känner jag att det vore skönt med vilorum. Till exempel under Bokmässan i Göteborg härommånaden, när jag kvällen innan tvingades slå ihjäl massor av timmar och var skittrött. Då hade det varit härligt att kunna ligga ner en stund.
Men vilorum hade väl aldrig funkat i dagens samhälle. Folk hade säkert flyttat in där.