Visar inlägg med etikett Malin Arvidsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Malin Arvidsson. Visa alla inlägg

onsdag 5 december 2018

Bio: Operation Ragnarök

Foton copyright (c) Njutafilms

Redan 2010 skrev jag om OPERATION RAGNARÖK, vilken då kallades ZON 261, här på TOPPRAFFEL!. Då hade regissören Fredrik Hiller, vars skräckfilm PSALM 21 nyligen haft premiär, spelat in en promo för en zombiefilm. Det mest uppseendeväckande med detta projekt, var att den skulle spelas in i- och utspela sig i Landskrona. Då, för åtta år sedan, hade Landskrona återigen hamnat i strålkastarljuset, efter att ett äldre par dödats på en parkeringsplats. Några år tidigare hade Landskrona utmärkt sig på grund av invånarnas sympatier för Sverigedemokraterna. Hiller ville göra en allegori om främlingsfientlighet.

Ett par år efter promon började man spela in filmen ... Och sedan hände ingenting. Den utlovade premiären sköts upp gång på gång. Nu, åtta år senare, går filmen - under ny titel - upp på bio. Manuset lär ha skrivits om under arbetets gång, så antagligen är det inte samma historia man en gång tänkte göra.

Riktigt varför filmen tagit så lång tid att färdigställa vet jag inte riktigt. Hiller har i en intervju sagt att de digitala effekterna tog tid, men det är allt att ta i att de skulle kräva åtskilliga år att få till. Jag har själv varit inblandad i ett par långfilmsprojekt som drog ut på tiden, men där handlade det om tre år från ax till limpa.

Nå. Är OPERATION RAGNARÖK (en bättre titel vore OPERATION PER RAGNAR-RÖK) en film det varit värt att vänta på?

Svar: nej.

Detta är en synnerligen märklig film. Den är dålig på ett sätt som gör den fascinerande. Den känns som en film man råkat tappa i golvet så att den gått i tusen bitar, och sedan har man försökt sätta ihop bitarna så gott man kunnat.

Jag är född och uppvuxen i Landskrona. Självklart är det kul att se min hemstad på en stor bioduk. En lång rad för mig oerhört välbekanta miljöer figurerar. En kort scen utspelar sig dessutom i ett hyreshus jag bott i! OPERATION RAGNARÖK innehåller flera maffiga, vackra flygbilder över staden, som plötsligt ser jättestor ut. Fast när jag tänker efter saknas bilder på större delen av centrum och folkliv; det ser tomt ut redan innan zombieapokalypsen. Inte för att Landskrona av idag är känt för sitt myllrande folkliv, men ändå.

Filmen inleds med ubåtsscener och musik som gör sitt bästa för att imitera filmmusiken ur ALIEN. En svensk ubåt fraktar en väska innehållande små behållare med en mystisk blå vätska. En okänd man har tagit sig ombord för att fotografera behållarna, han upptäcks, det blir fajting, vätskan läcker ut, och något fasanfullt händer med besättningen.
Fredrik Dolk spelar en bister löjtnant som har krismöte med några andra bistra militärer. Ubåten är på väg mot Landskrona och man förväntar sig en katastrof. Landskrona spärras av och sätts i karantän, och militären gör Örenäs slott i Ålabodarna till sambandscentral.

I Landskrona bor Nils (Jonas Malmsjö), vars bror tydligen dödats av invandrare. Nils är rasist. Hans flickvän Hilda (Mia Poppe) är också rasist. En gubbe som heter Bertil (Per Ragnar) är superrasist. Nils' arbetskamrat Ossian (Andreas Andersson) är superrasist han med. Jag blev inte klok på vad dessa rollfigurer har för relation till varandra, om de är släkt eller ej.

Nils' syster Angelica (Elin Lanto) är inte rasist. Tvärtom, hon har ett hemligt förhållande med en invandrarkille; Hamid (Zardasht Rad). Det är tänkt att det ska bli en Romeo och Julia-historia av det här, men efter att de unga tu har en träff uppe på vattentornet (hur fan kom de upp där?) i början, glöms denna tråd bort nästan helt och hållet.

Nils och Ossian jobbar på varvet. Av allt att döma är det bara de två som jobbar på hela varvsområdet. Plötsligt kraschar ubåten in i en docka, Nils öppnar luckan till ubåten, och smittan läcker ut. Det tar typ två minuter, och sedan har hela befolkningen förvandlats till zombies. Utom Nils och de övriga jag nämner ovan, eftersom de verkar immuna.

... Fast egentliga zombies är de inte, de som drabbats. De springer, de pratar, de kan hantera vapen. Det här är mer NIGHTMARE CITY eller THE CRAZIES, än en zombiefilm.

Det bär sig inte bättre än att Nils och hans rasistgäng, och Hamid med familj tvingas samarbeta, och de barrikaderar sig på Landskrona slott på Citadellet. Fast det går inte så bra när de tar skydd där - inte nog med att de bråkar konstant, de kommer omedelbart på att de måste besöka ICA Kvantum borta vid stationen i andra ändan av stan för att skaffa mat. Så, de går ut igen. Därefter återvänder de till slottet.

Okej. Varför är inte det här en bra film?

Jag vet inte var jag ska börja. Ja, jösses. Estetiskt sett pendlar filmen mellan imponerande etableringsbilder på miljöer, och en billig, skräpig look - så fort det är zombieaction ser det ut som sådana där hopplösa direkt-på-DVD-zombiefilmer med extremt låg budget, där regissörens polare springer omkring på gården och leker skräckfilm. Det viftas mycket med kameran. Nästa alla effekter är datoranimerade och det ser plastigt ut. Visst är det lite fräckt med en helikopter som störtar på Rådhustorget, men det kan inte rädda en film.

Ett väldigt stort misstag var att göra Nils och hans gäng till rasister - de är inte bara vanliga, gnälliga SD:are, utan vit makt-nationalister. De är fruktansvärt osympatiska. Men Hamids familj är inte mycket roligare, rollfigurerna är illa utvecklade och har inte särskilt mycket att göra. Bertil fortsätter att vara superrasist filmen igenom och vrålar "Jävla balubajävel!" mest hela tiden. Här saknas hjältar, huvudpersoner att sympatisera med; gestalter som gärna får överleva på slutet. Angelica är nog snäll, men hon har inte heller så mycket att göra. Ingvar Andersson spelar en sävlig gubbe, han verkar också snäll.
En hel del kända ansikten figurerar i filmen. De flesta har i det närmaste statistroller. Malin Arvidsson spelar helikopterpilot; hon ser lika tuff som tjusig ut när hon går mot kameran medan hon fäller en replik, och jag tänkte att Här kommer hjältinnan! Men icke - detta är allt hon gör. Hon går mot kameran under ett par sekunder. Björn Bengtsson gör en militär som står på ett fält och skriker lite, Jarmo Mäkinen är en zombiepolis, Rafael Edholm är med någonstans, Eva Rydberg spelar Landskronas kommunchef. Bahar Pars från EN MAN SOM HETER OVE spelar Hamids syster, som Nils plötsligt verkar fatta tycke för. Flera dugliga aktörer tampas med ibland riktigt rutten dialog.
Ingen i filmen pratar Landskronadialekt - möjligtvis med undantag för någon ströreplik från en och annan statist. De skåningar som medverkar i större roller är från Malmö, Helsingborg, Lund och Kristianstad. Per Ragnar är inte skåning alls, men pratar hyfsad skånska. De flesta av de medverkande pratar inte skånska alls, så Landskrona känns mer som Båstad, Österlen, eller någon annan oas för stockholmare.

Fredrik Hiller har tänkt ut en bra twist på slutet, när det avslöjas vad den mystiska vätskan gentligen är. Tyvärr har han inte tänkt igenom det hela ordentligt, vilket gör att det blir fullkomligt ologiskt.
Varje gång väskan med behållarna öppnas spelas ett meddelande på engelska, som förklarar vad det är för mystisk uppfinning. Detta meddelande får vi höra i sin helhet inte bara en eller två gånger, utan fyra-fem. Varje gång väskan öppnas spelas meddelandet upp. Om det blir segt? Snacka om det. Men hela filmen är seg, framför allt det utdragna slutet. Ja, jösses. För övrigt verkar slutet symbolisera Landskrona BoIS' sejour i Superettan 2018.

Någon spänning finns här inte alls, skräckscenerna är inte otäcka, och filmen lider av total brist på humor. Om man bortser från att filmen är ofrivilligt komisk. Filmens antirasistiska budskap är så övertydligt, att det står i vägen för en bra film. Om man nöjt sig med att göra ett vanligt zombieraffel hade resultatet säkerligen blivit både kul och underhållande.

Jag personligen fann ett stort nöje i att se Landskrona visas upp på bio, men jag kan ju inte sitta här och vara snäll på grund av detta. OPERATION RAGNARÖK är kass.

I eftertexterna tackas bland annat Glumslövs pizzeria.

 








(Biopremiär 7/12)

Fotnot: OPERATION RAGNARÖK är inte den första zombiefilm som spelats in i Landskrona. Redan 2004 gjordes kortfilmen THE UNSETTLED DEAD. Denna nollbudgetfilm har faktiskt bättre zombies än 2018 års biofilm.

torsdag 1 december 2011

Bio: Tysta leken

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Tidigare idag recenserade jag årets bästa film. Från samma distributör kommer här ännu en premiärfilm - och den är långtifrån årets bästa.
Görel Crona har skrivit manus till- och regidebuterat med TYSTA LEKEN. Det skulle hon ha låtit bli.
Slut på recensionen.










... Jasså, ni tycker att ovanstående är i kortaste laget? Okej, då tar jag väl och skriver lite till.
Maria Lundqvist, Carina Lidbom och Malin Arvidsson spelar tre kvinnor som inte känner varandra, men som kontaktats av en advokat. De tre har visst ärvt ett hus av en viss Dolores, en kvinna de aldrig hört talas om.
De anländer en i taget till kåken som ligger på vischan, och konstaterar att där redan bor en kille, spelad av Bengt Nilsson. Carina Lidboms rollfigur är präst och rätt präktig, Lundqvist är överspänd psykolog som jobbar med barn, medan Arvidsson mest är dum i huvudet. Det spökar i kåken! Men det är en tråd som omedelbart glöms bort.
Nå, vem är den där Dolores och varför har de tre väldigt olika kvinnorna ärvt stället? Killen som bor där kände Dolores, han levde visst med henne under tio år, men har inte så mycket att tillägga, och det finns inga foton på tanten. Fast Arvidssons jobbiga brutta fick lift dit med en kåt finne (Johan Fagerudd), som genast bjuds in. Han känner en gammal gubbe (Per Oscarsson i sin sista roll) de besöker, och gubben tar fram ett gammalt foto på Dolores.
Kvinnorna bråkar lite och så åker de ut till en kyrkogård, där de träffar en ryss (Georgi Staykov), som de bjuder in till kvällens fest de tänkt ha. Finnen och Per Oscarsson bjuds också in. Men oj! Nej! Arvidsson bränner vid köttet! Och hon som hade handlat kött för 700 spänn! Men oj, nej! När hon ska fixa något annat bränner hon även vid grönsakerna! Vojne, vojne, vad göra? Jo, de får stackars Oscarsson att köpa med sig pizzor. Han kommer stapplande med famnen full av pizzakartonger. Ingen kommer på tanken att hjälpa honom.
Sedan festar de och den där ryssen glöms helt bort, han tillför inte storyn någonting alls och hade lika gärna kunnat ersättas med en tam gås. Men han bär solglasögon och röker cigrarrett med munstycke när han festar.
Lundqvist blir full och jobbig. Finnen blir skraj. Ja, och sedan bryts det upp väggar och grejor, och det hittas hemliga rum, och det hela handlar visst om sexuellt utnyttjande av barn, och filmen tillägnas utnyttjade barn, och så får vi äntligen lämna salongen.
Fy fan. Det här är jävligt dåligt.
Man tycker att Görel Crona borde ha lärt sig en del under sin karriär, men uppenbarligen är så inte fallet. Redan vid första replikskiftet undrar jag vad i helvete det här är. "Öh? Vad är det här? Så där pratar och uppför sig inga vettiga eller verkliga människor." Fast i vanlig ordning finns det inga riktiga människor i den här filmen, svenska filmare är ju rätt dåliga på det.
Dialogen är fullkomligt sanslös. Här finns inte tillstymmelse till tonträff. Jag tycker att duktiga aktörer som Carina Lidbom och Maria Lundqvist borde kunna få till det ändå, men det går inte alls. Precis allting är stelt och konstigt - med undantag för stackars Per Oscarsson, som gör vad han kan av sin typiske klurige gubbe.
Malin Arvidsson siktar tydligen på att få en guldbagge för Bästa Överspel. Ja, jösses. Hon hittar en gammal bil i en lada, sätter sig genast bakom ratten och skriker "FAN VA COOOOOL! FY FAAAAAAN VA COOL!". Och hon far omkring och är jobbig och stöter på folk och får till det med finnen. Bengt Nilsson går bara omkring och är konstig. Och så har han en uppstoppad mård.
Historien hänger inte ihop. Den är full av märkliga logiska luckor. Visst får vi reda på vem Dolores var, åtminstone lite grann, men jag blev aldrig klok på vad de tre kvinnorna hade gemensamt. Den enas bakgrund förklaras, men de andra två? Efter pressvisningen pratade jag med några kollegor, och det visade sig att de inte heller förstått hur det hängde ihop. Och vad hände egentligen i den sista scenen innan epilogens tillbakablick? Om det är så som jag tror: varför?
Filmfotot är traditionellt rudimentärt av tråkigaste TV-stuk. Filmmusiken är traditionellt rudimentär den med.

Jag gissade att filmen spelats in sommaren 2010, men tydligen är det ännu längre sedan. Fast jag vet inte säkert.
Av någon anledning har man stavat Svenska Filminstitutet som "Swenska Filminstitutet" i eftertexterna. Och herregud, tänk att SFI bidragit med pengar till det här möget! Är det bara för att ämnet är "viktigt" och "angeläget", för att Görel Crona är ett känt namn, och för att man så tvunget vill se fler kvinnliga filmregissörer?
Tragiskt att detta blev Per Oscarssons sista film.







(Biopremiär 2/12)