Bio: Trassel

Bilder copyright (c) Disney

Förra årets stora Disneyfilm; PRINSESSAN OCH GRODAN, var en av mig starkt efterlängtad återgång till traditionell 2D-animering; "tecknad film". Tyvärr var filmen inget vidare, det var en smörig soppa anpassad för småtöser och fylld med rätt hemska sånger. Snygg film - men kass. Den gick heller inte så bra på bio.

När nu Disney är tillbaka på biodukarna är det återigen med modern datoranimering, dessutom i 3D - om än inte i Malmö. Icke sa Nicke. Det är möjligt att den kommer att gå upp i 3D på någon biograf här, men just idag visste inte biopersonalen något. Dessutom var kopian som pressvisades dubbad till svenska. Med andra ord, redan där var det två fel.

TRASSEL har fått väldigt bra kritik, så jag hade rätt höga förväntningar på filmen. Det var längesedan jag såg en animerad film som var riktigt bra från början till slut; de senaste jag sett har allt svajat en del.

Sorry.

Jag blev besviken.

TRASSEL bygger på sagan om Rapunzel, och tänker jag efter är jag egentligen obekant med den sagan. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin hört den. Dock känner jag till Rapunzel som det där kexet som har skitlångt hår och som sitter högst upp i ett torn och trånar.

I den här filmen (som egentligen skulle heta RAPUNZEL, men döptes om efter PRINSESSAN OCH GRODANS flopp - Disney ville inte ha ännu en tösafilm) håller en gammal hagga - mor Goethel - sig ung och vacker med hjälp av en gyllene blomma. Landets drottning ska föda och hon håller på att dö i barnsäng. Hennes mannar hittar blomman och botar drottningen som föder lilla guldlockiga Rapunzel.

Rapunzels hår är förtrollat och växer och växer, och medan hon fortfarande är bebis, kidnappas hon av den slemma mor Goethel, som låser in ungen i sitt torn. Rapunzel växer upp i tron att Goethel är hennes morsa.

Rapunzel får aldrig lämna tornet och hennes enda vän är en liten kameleont. Men en dag dyker det upp en karl i hennes liv: den är den stilige banditen Eugen - eller Flynn Rider på engelska - som är på flykt, och han klättrar upp till den nu tonåriga läckerbiten med det abnormt långa håret. Rapunzel fångar den charmige banditen, men släpper honom när han lovar att visa henne världen utanför tornet.

Så ja, de ger sig ut på upptäcktsfärd, en farlig sådan eftersom den illasinnade Goethel förstås vill ha tillbaka tösen, eller åtminstone hennes hår, då detta håller Goethel ung. Utan guldhåret går hon från ung till MILF, till GILF och till graven.

Visst är filmen, som regisserats av Nathan Greno och Byron Howard, fantastiskt välgjord och väldesignad. Men de har fläskat på lite för mycket i försöken att få allt att se sockrigt och gulligt ut. Figurerna - i synnerhet Rapunzel själv - ser ut som plastdockor, ja ibland som marsipanfigurer.

Men det största problemet med TRASSEL är sångerna. De är verkligen skitdåliga. Argh! Det låter som standardmusikalnummer, men utan slagkraftiga melodier. Det är vedervärdigt. Och de sjunger precis hela jävla tiden i filmen! Man har inga större svårigheter att nicka till när personnaget brister ut i sina saggiga sånger.

Men Disney är ju numera kända för sina vedervärdiga sånger. Det har väl inte förekommit en bra låt i en Disneyfilm sedan "Alla snubbar" i ARISTOCATS? Det är drygt 40 år sedan. Annat var det på 1930-, 40- och 50-talen! Då kunde man skriva musik till tecknad film! (I synnerhet om de framfördes på danska: "Vi kan flyve, vi kan flyve, vi kan flyve!") Och kom inte dragande med kräkmedel som "Hakuna matata" och "Havet är djupt", eller den kanske största lågpunkten i Disneys historia: Phil "Kuvösen" Collins soundtrack till TARZAN. Skäms på er!

Handlingen i TRASSEL är inte tillräckligt rolig, persongalleriet och detaljerna är inte tillräckligt roliga, och det hela blir alltför sockersött och sentimentalt.

Än värre blir det när det hela är dubbat till svenska. Kom igen, Eugens röst görs av Måns Zelmerlöw, och för bövelen - den pågabläran är ju så spansk i truten att korna i Säbyholm rodnar! Usch!

Liksom så många andra 3D-animeringar, har TRASSEL fantastiskt snygga eftertexter, tecknade i en härlig 50-60-talscartoonstil, långt från den som förekommer i filmen.

Jag hade svårt att hålla mig vaken på pressvisningen.

Men jag kan ge mig fan på att era ungar kommer att älska filmen.

Antagligen kommer även ett gäng feminister att rycka ut, eftersom Rapunzel är smal, söt och blond, och det är ju otroligt inkorrekt i dessa dagar. Fast det lär nog dröja innan vi får se DISNEYS DEN FETA FLATAN i 3D. 

(Biopremiär 4/2)

Är detta kul eller bara bisarrt?

Nej, jag tittade inte på Melodifestivalen igår. Dock hittade jag veckans filmade inslag med Dolphan:



Och jag vet inte riktigt: är detta kul eller bara bisarrt och konstigt? Visst skrattade jag till tre minuter in, när vi ännu en gång får se Dolph som vi aldrig sett honom förut, men jag kan ju inte påstå att manusförfattarna är några lysande komiker. Jag gillade dock repliken "Kom med mig, tolvåriga flicka!"
Inte nog med att detta är första gången Dolphan skådespelar i Sverige och fäller repliker på svenska, så här mycket dialog har han väl aldrig haft i någon film överhuvudtaget?
...Sedan är det en grej som känns lite märklig: för ett år sedan hittade jag och Jimmy Wallin på att Dolph Lundgren skulle vara med i vår serie Mäktige Månsson. Så, där figurerar Dolphan och är skojig och gemytlig. Är Melodifestivalen inne och tullar på vårt koncept? Är det Zelmerlöw, som läst Nya Upplagan, som tipsat?!

Bio: Planet 51

Nu har vuxna karln varit och sett på tecknat igen! Ja, tecknat och tecknat - det är förstås datoranimerat. Och jag ser fram emot Disneys PRINSESSAN OCH GRODAN, som ju är i 2D och ser ut som traditionell tecknad film, vilket alltid är snyggast.
PLANET 51, i regi av Jorge Blanco, Javier Abad och Marcos Martínez, är en glad hyllning till 1950-talets typiska science fiction-berättelser. Planet 51 är en värld där allting ser ut som ett slags retrofuturistiskt, amerikanskt 50-tal. Fordonen må sväva, men de ser ändå ut som 50-talsbilar. Ungarna går på bio och ser filmer som starkt påminner om 50-talets hollywoodska rymdinvasionfilmer. I radhusidyllen har familjerna grillfest.
...Men mitt under en sådan händer plötsligt något oväntat: en månlandare landar i trädgården och ur den kliver astronauten Chuck Baker från Jorden. Han kör ner flaggan i marken - och först efter det upptäcker han att han inte är ensam. Självklart gör alla grönhyade Planet 51-bor stora ögon när det plötsligt kommer ett stort, vitt jordmonster klampande.
Alla blir rädda för Chuck, skjutglad militär kallas in, så Chuck tar till flykten och hamnar på ett planetarium, där sextonårige och uttråkade Lem jobbar. Det blir up till Lem, hans käresta Neera och några till att rädda livhanken på Chuck.
Låt oss ta det negativa först, så vi får det överstökat. Jag tycker inte att PLANET 51 är tillräckligt rolig. Däremot är filmen extremt actionpackad. Det smäller och bomar mest hela tiden, när armén lägger sig i. Det är fett ös.
Jag satt också hela tiden och kände att jag saknade något. Och jag gissar att detta något är det som gått förlorat när filmen dubbats till svenska. Jag kan mycket väl tänka mig att dialogen fantastisk på engelska, men på svenska blir det lite lamt - oavsett hur välgjord översättningen är. De amerikanska rösterna görs av Dwayne Johnson, Jessica Biel, Justin Long, Gary Oldman, Seann William Scott och John Cleese. Här i Sverige får vi Robert Gustafsson och Måns Zelmerlöw.
Jag har nog aldrig hört Zelmerlöv sjunga, eller ens sett honom på TV. Och som Lem är han inte kul. Herregud: Måns Zelmerlöw är ju för fan spansk i truten! Nu undrar kanske någon utsockning vad "spansk i truten" innebär: det är förstås när man pratar skånska med rullande R. Som skräckexemplet Kattis Ahlström. Det låter automatiskt som om man är efterbliven om man pratar så. Robert Wells, av alla människor, är en skrikande hippie. Christer Fuglesang (!) gör ett inhopp som gäströst.
Nu höjer vi mungiporna och kastar oss över det som är bra.
Framför allt är PLANET 51 en väldigt SNYGG film. Design av figurer och miljöer är betydligt bättre än i många av de konkurrerande animationerna - som jag påpekat flera gånger, är jag till exempel inte så imponerad av figurdesignen i ICE AGE- och MADAGASKAR-filmerna. Allting PLANET 51 är kärleksfullt gjort, det märks att upphovsmännen älskar dessa miljöer, samt gammal fin science fiction. För sci-fi-fans finns här många roliga blinkningar, allt från en liten hund som ser ut som en Alien och pissar frätande syra, till mer subtila detaljer som ett kärringkafé som heter Nikto's. Eftertexterna är utformade som gamla pulptidningsomslag och är extremt tjusiga.
Men som sagt, jag satt filmen igenom och kände att jag missade någonting - och jag är säker på att detta något finns i originaldialogen. PLANET 51 håller full fart, det är högljutt, det är rätt trevligt, och det är alltså oerhört snyggt gjort. Synd att jag inte skrattade lika ofta som jag hade hoppats på. Men jag skulle inte bli förvånad om jag kan höja betyget ett snäpp när filmen kommer på DVD och det går att se den med korrekta röster.
En lite konstig sak, är att även om Jessica Biel gör rösten till Neera, ser figuren ut som Jessica Alba!






(Smygpremiär 9-10/1, ordinarie premiär 15/1)