Visar inlägg med etikett Lisa Langseth. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lisa Langseth. Visa alla inlägg

måndag 7 oktober 2013

Bio: Hotell

Foton copyright (c) TriArt Film
Jag såg HOTELL på en ordinarie visning och utanför biografen stod ett ungt par och valde bland affischerna. "BLUE JASMINE? Nej, det är en sådan där deppfilm!" sa tjejen, som tydligen var ute efter lite tjoflöjtunderhållning. Uppenbarligen visste hon inte vad det var för något och utgick från Cate Blanchetts sorgsna ansikte på affischen. Döm om min förvåning när paret tillhörde den tappra lilla skara som bestämt sig för att se HOTELL. Har ni sett affischen till HOTELL? Filmen ser ut precis så! Postern ljuger verkligen inte!
För manus och regi står Lisa Langseth, som 2010 gjorde TILL DET SOM ÄR VACKERT - en film som tilldelades ett par guldbaggar, som som sågs av i princip ingen alls. Den var inget vidare, men gick hem hos en viss kategori kritiker (jag gissar att filmen sågs av fler kritiker än betalande publik).
TILL DET SOM ÄR VACKERT var Alicia Vikanders genombrottsfilm och kickstartade en minst sagt oväntad utlandskarriär. Rättare sagt, att hon hamnade i Hollywood är kanske inte så oväntat, men det är lite lustigt att det antagligen beror på den filmen. Just nu filmar hon THE MAN FROM U.N.C.L.E. och superhjälterafflet EX MACHINA. Vikander spelar huvudrollen som Erika i HOTELL, som på sina håll har presenterats som komedi.
Den som förväntar sig en skrattfest lär bli gruvligt besviken. HOTELL är i grund och botten ännu ett tungt, deppigt, drama - som efter ett tag gör en helvändning. Erika är en självisk inredningsarkitekt, en rätt vidrig typ. Hon lever ihop med en kille spelad av Simon J Berger och de väntar sitt första barn. Dock går förlossningen fel och barnet skadas vi den för tidiga förlossningen. Detta kan Erika inte hantera, hon stänger in sig i sig själv, blir ännu jävligare och börjar gå i terapi - vilket inte hjälper.
Tillsammans med de övriga i samtalsgruppen inleder Erika ett experiment på egen hand. De tar in på hotell och försöker där anta andra identiteter - med andra ord, filmen hamnar lite i samma spår som IDIOTERNA. Efter den synnerligen tunga första halvtimmen vänder nu filmen och blir riktigt rolig. De fem personerna som utgör gruppen är udda. unga Ann-Sofie (Mira Eklund) är blyg, osäker och mobbad, Pernilla (Anna Bjelkerud) är medelålders, fet, ensam och vill bara ligga med någon, vad som fattas Peter (Henrik Norlén) blev jag aldrig riktigt klok på, mer än att han inte är lycklig - och och så har vi den modersbundne Rikard. Han spelas av David Dencik, som visar sig vara ett komiskt geni. Vi har tidigare sett Dencik i främst allvarliga roller, men herregud, karln borde göra mer komedi. Han är otroligt rolig - och lika rolig i en mindre biroll i kommande VI ÄR BÄST!.
Den här brokiga gruppen spelar något slags rollspel och försöker genomföra olika idéer och uppdrag. De letar upp en gift man Pernilla kan "ligga lite med" på toaletten i hotellfoajén, Rikard är inspirerad av mayaindianernas tortyr - han tycker att man måste våga möta smärtan för att våga gå vidare. Således utförs diverse jönsiga tortyrritualer på ett hotellrum, där Rikard ska bindas och bli "drawn and quartered" med mera.
Alicia Vikander är en väldigt grann tösabit och visst är hon en bra skådis - men det vore kul att se henne göra något annat än rollfigurer jag vill slå i huvudet med en gummiklubba stulen från en träslöjdssal. Erika är en hemsk person. Filmens första del är alltså väldigt allvarlig och rätt klyschig - typiskt svenskt drama. Mot slutet spårar det hela ur och går till överdrift, vilket jag tycker är rätt onödigt - plötsligt blir några av rollfigurerna galna på riktigt, känns det som. Egentligen är sådant här inte min kopp te, kaffe eller buljong.
Men David Dencik lyfter filmen. Utan honom vet jag inte om HOTELL hade funkat, men han ser till att filmen faktiskt blir en dramakomedi. Dessutom bör han av en guldbagge för bästa manliga biroll som i en liten ask. Om han nu inte kniper en för sitt inhopp i VI ÄR BÄST! - en film som är betydligt bättre än HOTELL.
Mira Eklund framför en egenkomponerad sång under för- och eftertexterna. Det låter för jävligt.






(Biopremiär 4/10)

-->



söndag 24 oktober 2010

Bio: Till det som är vackert

Foton copyright (c) Ola Kjelbye
Trailern till Lisa Langseths film TILL DET SOM ÄR VACKERT är lite märklig. Förutom att den är kort, står det på en av dess textskyltar "Hon har slutat med AVSUGNINGAR". Öh? Vad är det för jävla mening att smälla upp i trailern? Redan där kände jag att det var något sunkigt över filmen.
TILL DET SOM ÄR VACKERT visades på Malmö Filmdagar, där jag valde bort den till förmån för annat. Därför hann jag läsa en del recensioner och positiva omdömen innan jag själv såg filmen igår. Det har även händats att 22-åriga Alicia Vikander är vår nya storstjärna.
Låt mig säga det med en gång: de som har hyllat Langseths fil och delat ut höga betyg har fel. Det här är ingen bra film. Det är en småklantigt berättad film full av trista klyschor och konstiga inslag.
Vikander spelar 20-åriga Katarina som har en alkoholiserad morsa, en svennig pojkvän, och bor i en av Göteborgs förorter (är det Backaplan man ser där i början?). Katarina går till en socialtant och filmen öppnar med att hon pratar om sitt liv, och inom en minut har hon sagt "slapp i fittan" och "knulla", och en stund senare säger hon "Jag har slutat suga kuk". Hon har även gått ur Facebook. Eftersom filmen inleds med "Canal+ och Göteborgs Symfoniker presenterar" känns denna öppning bisarr. 
Kararina har upptäckt Mozart. Hon älskar klassisk musik. En dag smyger hon in på Göteborgs konserthus, där en kvinna tror att hon kommit för en anställningsintervju. Förvirrad säger Katarina att så är fallet, intervjuas, och får en provanställning som receptionist.
Kort därpå träffar hon Adam (Samuel Fröler), stjärndirigent och en väldigt självupptagen man. Men den 50-årige Adam fattar tycke för Katarina och de inleder ett sexuellt förhållande som varar några dagar. En ny värld öppnar sig för tösen, och hon introduceras för poesi och filosofi. Men självklart leder detta bara till elände i längden.
TILL DET SOM ÄR VACKERT är inget vacker film. Det är en sällsynt ful film, med grått, blaskigt foto och slarviga bildkompositioner. Sällan har Göteborg varit fulare. I eftertexterna står det att filmen är inspelad sommaren 2009 - vilket inte förklarar stora skyltar om julfirande på vissa byggnader.
Allting är sunkigt och Katarinas relation med Adam är sunkig. Samuel Fröler ser mest ut som en ful gubbe  och han är rätt obehaglig. Det är svårt att se vad Katarina ser i honom, även om han tokar sig lite i början. Efter att han ditchat Katarina släpar han ändå in henne i konserthusets garderob för en snabb avsugning, se foto högst upp. För att understryka scenens sunkighet, slutar den med att Katarina reser sig upp, torkar av munnen och frågar "Var det skönt?". Efter en sexscen visar även Fröler pungen, medan Vikander hela tiden är noga med att skyla sig.
Dialogen är ofta otroligt krystad och onaturlig, i synnerhet när det ska diskuteras filosofer på ett "vardagligt" sätt. Inte blir det bättre av att vissa skådespelarinsatser är undermåliga - fast det har kanske med den klumpiga, hopplösa dialogen att göra. Ibland låter det som BÄDDAT FÖR LUSTA - den första pornografiska långfilm som producerats i Göteborg, tillika den första långfilm i färg som gjorts i samma stad.
Men debuterande Alicia Vikander, då? Är hon en ny stjärna? Tja, hon är väldigt, väldigt söt och kan nog komma långt på sitt leende. Men just den här rollfiguren ser ut som tusen andra svenska rollfigurer. Dassig vardagsrealism, eländes elände, samma gamla vanliga. Hon klarar rollen bra, men det hade varit roligare att se henne göra något coolt och unikt.
Till det som är vackert kan väl få två dvärgar i betyg. Den andra går till Vikander. Men filmen känns mest meningslös och den är rätt jönsig, faktiskt. Varför ville Göteborgs Symfoniker bli inblandade i det här? Nästa gång jag är på Göteborgs konserthus och ser garderoben, kommer jag bara att tänka på Samuel Frölers dolme.






(Biopremiär 22/10)