Visar inlägg med etikett Lily Mo Sheen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lily Mo Sheen. Visa alla inlägg

onsdag 27 april 2022

Bio: The Unbearable Weight of Massive Talent

Foton copyright (c) Nordisk Film

Nicolas Cage har haft en rätt märklig karriär - minst sagt. På 1980-talet var han ung, lovande, och ansågs cool. På 1990-talet skulle han plötsligt bli actionskådis. Samtidigt började hans, vad ska vi säga, högljudda och excentriska skådespelarstil med inspirerat överspel att kännas påfrestande. Därefter tog hans pengar slut, och han medverkade i en fruktansvärd massa filmer, många släpptes direkt på DVD och streaming, de flesta var usla. Sedan började vi att åter uppskatta Cages vansinniga överspel, och vi såg hans filmer för att få se Cage fläska på. Och nu, i egenskap av något slags kultskådis, medverkar han åter i en del bra filmer.

En ny film med en fullkomligt hopplös titel - THE UNBEARABLE WEIGHT OF MASSIVE TALENT - handlar om Nicolas Cages karriär. Ungefär. Det här är en metafilm av Tom Gormican, som inte gjort speciellt mycket innan den här filmen.

Nicolas Cage spelar den excentriske skådespelaren Nicolas Cage. Hans karriär svajar, hans privatliv svajar. Sharon Horgan spelar hans exfru Olivia, Lily Mo Sheen (Kate Beckinsales dotter) gör hans dotter Addy. Addy tycker att farsan är jobbig, allt handlar om honom, han vill bara göra sådant han själv gillar, han jobbar för mycket, och han måste konstant vara i centrum.

Gott om pengar har han ont om, han bor på ett hotell som han är skyldig 600 000 dollar, men Cages agent (Neil Patrick Harris) har ett jobb åt honom. Ett märkligt jobb: Cage får en miljon dollar om han åker hem till en kille som bor på Mallorca. Javi Gutierrez heter denne kille, och han spelas av Pedro Pascal. Javi älskar Nicolas Cage och dennes filmer - han är besatt av Nicolas Cage, han är Cages störste fan. Javi är även fruktansvärt rik. Vad Cages agent inte sagt, är att Javi skrivit ett manus, som han vill få filmat med Cage i huvudrollen.

Cage gillar Javi, och tycker att de två ska skriva ett filmmanus tillsammans. Det ska bli ett fantastiskt manus. De har storslagna planer! Kreativiteten flödar!

... Dock visar det sig att allt inte är som det ser ut. Cage kontaktas av CIA, vilka påstår att Javi är en ond vapensmugglare, som kidnappat presidentens dotter. CIA tror att flickan hålls fången i Javis enorma bostad, och Cage måste agera hemlig agent. Men han gillar ju Javi! Kan detta stämma? Nicolas Cage måste plocka fram sina tidigare roller inför den actionpackade finalen.

THE UNBEARABLE WEIGHT OF MASSIVE TALENT (hur ska biopubliken komma ihåg detta i biljettluckan, och dessutom kunna uttala det?) är förstås en komedi - och den är förbålt underhållande och rolig. Visst, den hade kunnat vara ännu mer underhållande och ännu roligare, men vi ska inte klaga. Nicolas Cage är uppenbarligen en man med självdistans. Han skojar glatt med sig själv och sina roller. Nu är det här en fiktiv version av Nicolas Cage - verklighetens Cage är gift för femte gången, och ingen av hans fruar har hetat Olivia, och han har ingen dotter. Däremot har han två söner, varav en heter Kal-El Cage.

Har man sett många Nicolas Cage-filmer, finns här många detaljer, scener, och framför allt repliker, man känner igen. Roligast - tycker jag - är när han lyckas få in "Oh, no, not the bees! Not the bees!" i en replik mot slutet. Ett återkommande skämt är att folk blir förvånade när det är Cage som dyker upp. Cage fajtas med en skurk, som häpet utbrister "It's Nicolas fucking Cage!", varpå Cage korrigerar honom: "Nicolas motherfucking Cage!". Då och då dyker en yngre upplaga av Cage upp, 80-tals-Cage, och pratar med sitt äldre jag. 

Förra året medverkade Nicolas Cage i PIG, en riktigt bra film. Nu får vi alltså se honom i ytterligare en bra film. På bio, dessutom. Jag gillar filmer om kreativitet och kreativt skapande, och jag gillar filmer om filmbranschen, så jag vrider upp betyget ett snäpp. Dessutom skrattade jag högt flera gånger, det måste ju betyda att jag tyckte den var rolig. Här finns en del likheter med JCVD, den utmärkta filmen i vilken Jean-Claude Van Damme visade upp en ny sida av sig själv. I den här filmen visar inte Cage upp en ny sida av sig själv, tycker jag, men den är kul ändå.


 

      

 

(Biopremiär 29/4)