Visar inlägg med etikett Leif Bergendorff. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Leif Bergendorff. Visa alla inlägg

tisdag 31 oktober 2017

Serier: Åsa-Nisse 2017

ÅSA-NISSE 2017
av Bengt Linder, Leif Bergendorff och Gösta Gummesson
Bokförlaget Semic

Mannen som recenserar julalbum slår till igen! För det finns väl knappast någon annan som skriver om dessa årliga album folk mest köper av tradition.

... Och ärligt talat finns det inte så mycket att skriva om de här albumen. Eftersom Semic och Egmont slutat spendera pengar på julalbumen, innehåller de numera enbart repriser. Åsa-Nisses julalbum innehåller gamla serier från 1960- och 70-talen, troligen även 80-talet, vilka säkert repriserats flera gånger vid det här laget. Till skillnad från Lilla Fridolfs julalbum 2017, innehåller Åsa-Nisses album episoder med jultema. Episoderna följer årstiderna. Det inleds med serier som utspelar sig på våren, sedan blir det sommar, höst, och jul.

På förstasidan står det att Leif Bergendorff står för manus. Men han har inte skrivit allt! Ungefär hälften av albumets serier är författade av Bengt Linder! På dessa står ingen författare utsatt, men de har koden "Å" i numreringen under den inledande rutan. Det står inte utsatt vem som redigerat albumet, men jag hoppas att personen i fråga känner till detta - och inte har betalat ut reprispengar till Bergendorff för material han inte skrivit. Bengt Linder dog redan på 80-talet.

Nå. Vad ska jag säga om albumets innehåll? Nja, jag vet inte. Det här handlar bara om korta, sketchartade episoder, här finns inga serier med ordentlig handling. De flesta är ansträngda och trötta. Bengt Linders serier är något bättre, eftersom de har en tendens att bli direkt bisarra. De följer sin egen logik - det vill säga, det finns ingen logik alls. Om Åsa-Nisse plötsligt behöver en monstermask när han är ute och jagar älg, så har han plötsligt en sådan i nästa ruta. Linder brydde sig aldrig om att förklara hur saker och ting hänger ihop. Och det är ju lite charmigt.

Leif Bergendorff brukade skryta med att han aldrig spenderade mer än tre-fyra timmar på en serie, från idé till färdigt manus. Det märks!

Jonny Nordlund står för albumets fram- och baksida.

måndag 10 oktober 2016

Serier: Åsa-Nisse 2016 och 91:an Karlsson 2016

ÅSA-NISSE 2016
av Leif Bergendorff, Bengt Linder, Gösta Gummesson
91:AN KARLSSON 2016
av Nils Egerbrandt
Bokförlaget Semic
Förra året recenserade jag Åsa-Nisses och 91:ans julalbum, och undrade om man kan recensera serier man själv jobbar med. Då; förra året, hade jag nyligen börjat skriva manus igen till både Åsa-Nisse och 91:an. Nu, ett år senare, har mina nya avsnitt börjat publiceras.

Dock innehåller förstås dessa julalbum inga serier av mig. I vanlig ordning är albumen fyllda med repriser, varav en del är väldigt gamla. Således är det någorlunda fritt fram för mig att recensera.
På försättsbladet i "Åsa-Nisse 2016" står det att det är Leif Bergendorff som står för manus. En sanning med modifikation. Två av avsnitten, varav ett saknar angiven författare, medan det står att tecknaren Gösta Gummesson själv skrivit det andra, är författade av legendaren Bengt Linder. De är nämligen kodade med ett "Å". Ett Å följt av ett nummer betyder att det är Bengt Linder som skrivit. "B" är Leif Bergendorff, och "PA" och "PI" är jag - de nyproducerade har koden "PI", eftersom jag och redaktören inte kom ihåg vilket nummer som var det sista i PA-sviten.

Åsa-Nisse har de senaste åren kommit in i en andra andning. Det skriver jag inte för att jag tillhör manusförfattarna. Det skriver jag för att de nya tecknarna Jonny Nordlund och Patrik Norrman kan göra stordåd med serien rent estetiskt, och för att redaktionen ger oss som skriver manus ganska fria tyglar. Till exempel har jag levererat några manus jag aldrig skulle fått igenom för 25 år sedan.
Men i detta nya julalbum handlar det alltså om repriser. Oftast väldigt korta avsnitt, oftast inget vidare kul. De är lite i enklaste laget; det rör sig om små sketcher snarare än berättelser. Få av dem handlar om julen eller ens vinter.

Det är lite intressant att jämföra Bengt Linders avsnitt med Leif Bergendorffs. Linder, som kanske är mest känd som författare till böckerna om Dante, skrev serien på 1960-talet, och hans episoder är ofta direkt bisarra. De är hejdlösa. Det finns ingen som helst tillstymmelse till logik, precis vad som helst kan hända. Linders serier kan vara extremt kul - men läser man många på en gång blir de tjatiga, och de är dessutom lite ryckigt berättade.

Gösta Gummessons teckningar var likartade de sista 40-50 åren han gjorde serien. Ibland är tuschlinjerna aningen tjockare, ibland aningen tunnare, men stilen är i princip likadan.

91:an kom in i sin andra andning redan under 1990-talet, kanske till och med 80-talet. Det var då en rad nya serieskapare började producera serien. Nils Egerbrandt, som dog 2005, var den som tog vid efter seriens skapare Rudolf Petersson, men jag tycker allt att de serier som gjordes och görs av andra är betydligt bättre än Egerbrandts verk. Tiden har inte varit alltför snäll mot Egerbrandts version av serien.

Omslaget till årets julalbum är gjort av den eminente Gert Lozell, men innehållet består som vanligt enbart av gamla ensidor av Egerbrandt ur Året Runt. De flesta är daterade 1995 och 1996, men på ett par sidor står det 1965 i kanten, Det är förstås ingen större skillnad på de äldre och de nyare avsnitten. Teckningsstilen är lite krafsig, humorn är snäll.

En sak jag brukade undra är varför man aldrig ansträngt sig lite extra med julalbumen; behandlat dem som "vanliga" seriealbum, och producerat 46 sidor långa äventyr, gärna med jultema. Jo, jag vet - det finns inte budget för sådana utsvävningar; det skärs ner på allting, och det är billigt med repriser. Men ändå! Det vore härligt men långa, rejäla äventyr med Åsa-Nisse och 91:an!

Den som vill veta mer om Åsa-Nisse, 91:an och annan buskis, rekommenderas att besöka Örebro Seriefestival sista helgen i november. Den 27/11 kommer jag och Jan-Ola Sjöberg att diskutera dessa serier på en scen på festivalen.

måndag 9 november 2015

Serier: Åsa-Nisse 2015 och 91:an Karlsson 2015

ÅSA-NISSE 2015
av Leif Bergendorff och Gösta Gummesson
91:AN KARLSSON 2015
av Nils Egerbrandt
Bokförlaget Semic
De har kommit ut varje år i decennier, ibland i mer än ett halvsekel. Ändå är det aldrig någon som skriver om dem, de recenseras aldrig. Jag pratar förstås om julalbumen. Som barn fick alltid jag och min lillasyster varsitt julalbum på julaftons morgon (jag fick Fantomen), och jag sålde julalbum några år. Det gör tydligen ungar fortfarande - en liten gosse som presenterade sig som Liam ringde på hos oss härommånaden. Jag köpte inget. Men trots detta uppmärksammas albumen aldrig. De liksom bara finns där - och på antikvariat ligger de i drivor för ett par kronor styck.
Jag recenserade Åsa-Nisses julalbum 2013, men det var bara för att Patrik Norrman gjorde debut som tecknare av serien. Men nu tänker jag faktiskt ta upp ett par julalbum igen - eftersom jag just läst dem. Och det handlar om två serier jag själv jobbar med: Åsa-Nisse och 91:an. Kan man skriva om serier man själv jobbar med? Jo, det kan man väl. I alla fall jag. Och om nu ingen annan gör det, kan ju jag göra det.
Jag började min karriär 1989 som manusförfattare till Åsa-Nisse - men jag har inte skrivit några avsnitt på mer än tjugo år. Fram tills nu. Nu är jag igång igen - fast det dröjer tills ni får se mina nya avsnitt i tryck. Den författare som skrivit flest avsnitt av Åsa-Nisse är Leif Bergendorff. Det handlar om flera tusen avsnitt från början av 1970-talet fram tills alldeles nyligen.
Till skillnad från 2013 års julalbum, innehåller årets - det 55:e - bara repriser. Jonny Nordlund, en 91:an-tecknare som börjat teckna Åsa-Nisse, vilket han verkar vara född till, står för fram- och baksida, men det är Gösta Gummesson som tecknat innehållet - och han dog 2012. När serierna i detta album är från vet jag inte - en del är numrerade, andra inte. Men det spelar egentligen ingen roll, eftersom serien alltid såg likadan ut när Bergendorff skrev den.
Albumet kan nog bäst sammanfattas med ordet "konstigt". För det här är rätt konstigt. Alla de som anklagar Åsa-Nisse för att vara en dum och tråkig serie får vatten på sin kvarn. Julalbumet innehåller en lång rad korta episoder, varav flera är aningen svårbegripliga. Rättare sagt: jo, jag förstod dem, men jag undrade hela tiden över poängen. Var det allt? Men det var ju bara ... konstigt och krystat.
Det är enkelt berättat utan roliga detaljer och inslag, och Gummessons teckningar må vara trevliga, men de är väldigt stela. Jämför till exempel med det schwung Jonny Nordlund har i sina serier.
91:an började jag skriva runt år 2000, men nu har jag inte skrivit något avsnitt på drygt tio år. Tills nu.
Till skillnad från Åsa-Nisse, läste jag sällan 91:an när jag växte upp. Jag tyckte helt enkelt inte om Nils Egerbrandts teckningar, de var för krafsiga. Det är ju lite lustigt med Egerbrandt - i början av karriären ritade han serier i en helt annan, mycket elegantare stil, men när han tog över 91:an, försökte han efterlikna seriens skapare Rudolf Peterssons krafsigare stil. Liksom Fantomen, är 91:an en serie som blev betydligt bättre när andra serieskapare också började producera den. Flera av Sveriges främsta serieförfattare och -tecknare jobbar- eller har jobbat med 91:an, vilket lett till många bra och roliga episoder.
Av någon anledning står alltid 91:ans efternamn; Karlsson, utskrivet på omslagen till julalbumen. På dessa återfinns även den gamla logotypen, som är betydligt snyggare än den märkligt fula som finns på serietidningen idag. Gert Lozell står för albumets fram- och baksida, men som alltid består innehållet av ensidesavsnitt av Nils Egerbrandt, ursprungligen publicerade i Året Runt. När serierna första gången publicerades vet jag inte, de är inte daterade, men Egerbrandt dog 2005. Teckningsstilen varierar något i albumet, ibland är linjerna tunna, ibland grova - men det säger kanske inte mer än att Egerbrandt använde de pennor som fanns till hands, och det var olika från vecka till vecka. Vad vet jag.
Humorn i Egerbrandts 91:an är snäll. Ibland finns här inte någon egentlig poäng. De poänger som finns är enkla. Det är trivsamt och småtråkigt. Ibland är gestalterna lite svåra att känna igen på grund av Egerbrandts darriga linjer, detta gäller i synnerhet furir Revär, löjtnant Bourdong och några andra.
Som sagt: i serietidningen 91:an återfinns ofta snyggt tecknade, intelligent konstruerade och roliga episoder. Julalbumen lär nog mest uppskattas av nostalgiska pensionärer som minns den från Året Runt på den tiden Sickan Carlsson fortfarande regerade på biograferna.  

-->

fredag 20 december 2013

Serier: Åsa-Nisse 2013

ÅSA-NISSE 2013
av Leif Bergendorff och Patrik Norrman
Bokförlaget Semic
Det finns ett par personer som följt mig genom större delen av livet. Två av dem är Åsa-Nisse och Patrik Norrman.
Jag har fortfarande aldrig läst Stig Cederholms originalberättelser om Åsa-Nisse, men som barn såg jag förstås filmerna om figuren. Det hände även att jag läste den tecknade serien, men det var mer sällan. Dock blev som kanske är bekant Åsa-Nisse min biljett till professionellt serieskapande; jag blev erbjuden att börja skriva manus till serien 1989 - och självklart tackade jag inte nej. Mina första avsnitt publicerades 1990 och jag skrev sammanlagt 130 manus - fast hur många av dessa jag verkligen sålde och fick se publicerade vet jag inte. Dock går de fortfarande i repris lite då och då, vilket även gäller för mina femtio 91:an-avsnitt.
Patrik Norrman debuterade 1979 i det tredje numret av Svenska Serier; en tidning som betydde oerhört mycket för mig och min karriär. Innehållet i tidningen var minst sagt ojämnt, det mesta var under all kritik, men några av de medverkande gjorde stort intryck på mig och blev något slags pseudostjärnor. Inte helt oväntat var det dessa som gick vidare och blev professionella serietecknare. Alf Woxnerud, Micke Grahn, Hasse Lindahl - och Patrik Norrman, för att bara nämna fyra (själv medverkade jag i andra omgången av Svenska Serier; den lades ner efter ett par år för att sedan återuppstå i slutet av 1980-talet). Norrman gjorde läckert tecknade funny animal-serier med, tyckte jag då, bisarrt och crazy innehåll.
Åsa-Nisse är känd för att vara en dålig, tråkig och tjatig serie. När jag skrev serien gjorde jag mitt bästa för att göra den åtminstone liiite mer intressant. Jag stoppade in figuren RoboFjärsman i ett avsnitt, och ofta förekom mina vänner som bifigurer - till exempel kan man se förre serieförläggaren Ingemar Bengtsson som ledare för Ingemar Bengtsson-ligan i ett avsnitt. Men några större förändringar blev det inte. Seriens huvudförfattare de senaste fyrtio åren har varit Leif Bergendorff. Han har idag skrivit över 2000 avsnitt! Men ärligt talat: han borde ha gett upp för längesedan.
I årets julalbum debuterar Patrik Norrman oväntat som Åsa-Nisse-tecknare. Den ursprunglige tecknaren Gösta Gummesson dog 2012 och ett par andra tecknare har försökt sig på serien. Norrman låter Nisse, Klabbarparn och de andra figurerna se ut som de alltid har gjort, men i övrigt har han tagit sig en del trevliga friheter. Stilen är lite grövre och ruffigare, men samtidigt mer levande. Bildspråket är mer varierat med dramatiska perspektivväxlingar och annat, bifigurer är tecknade i en helt annan stil än Gummessons gubbar, och Nisse och de andra har försetts med ovanligt många ansiktsuttryck, åtminstone ser de ibland inte ut så som vi är vana vid att se dem.
Manusmässigt är det värre ställt. Betydligt värre. Albumet består av en rad korta avsnitt som lika gärna skulle kunna ha publicerats i serietidningen; de är inte anpassade för det större albumformatet. Avsnitten har alla en intressant sak gemensamt: de är nästan kliniskt befriade på poänger och skämt. Albumets andra episod, som handlar om en gök som flyger in i Nisses hus, begriper jag faktiskt inte alls. Jag läste om det flera gånger utan att förstå någonting. En episod ägnar fem sidor åt att komma fram till en dum ordvits om vatten i knäna. En tredje episod om en orienterare börjar lovande men slutar abrupt och helt utan poäng. I de fall det finns en poäng, är denna bara tunn och menlös. Dessutom är allting utdraget; alla episoder skulle kunna klaras av på en sida vardera. Högst.
Jag ser gärna Patrik Norrman teckna mer Åsa-Nisse, men något måste verkligen göras åt innehållet. Åsa-Nisse är en serie med anarkistisk potential; se bara på filmen ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT, men man harvar på som man alltid gjort, fast sämre och mer oinspirerat. Vem tycker att det här är roligt idag, år 2013?
... Och varför utnyttjar man inte albumformatet och specialskriver en julserie som faktiskt håller albumlängd? Jag pitchade en sådan flera gånger på 90-talet men fick inget gehör.
Albumet kostar 69 spänn. Det är mycket pengar för en produkt man läser ut på inte alltför många minuter. Jag gissar att många vill ha pengarna tillbaka.

-->